Ny bok: Hur mycket kan gå fel i vården?

 

I januari 2013 dog en av mina bästa vänner, Susanne Merz, efter flera decenniers kamp mot sjukdom och lika stor kamp med vården. Hon hade en rad sjukdomar: cancer, flera fästingburna infektioner (som det sägs att man inte kan få), Crohns och Addisons sjukdom, hjärnblödningar etc.

Hon råkade också ut för en nästan osannolik mängd misstag och felbedömningar inom vården. Missad cancer, missade hjärnblödningar och mycket mer. Hon bråkade med tillsynsmyndigheterna, men inte en enda gång fann man anledning att kritisera vårdgivarna, och aldrig gjorde någon en lex Maria-anmälan, trots att lagen föreskriver det. Susanne hade ändå själv medicinsk utbildning och kunde tala för sig. Men det hjälpte inte.

De sista 18 månaderna av sitt liv ägnade hon till stor del åt att skriva en bok om hur hon behandlats av vården och hur tillsynsmyndigheterna ignorerat missförhållandena. När Susanne avled var boken inte klar till hundra procent. Hon visade mig det stora förtroendet att låta mig färdigställa den och göra den grafiska formen. Tyvärr är jag – som många av mina bloggläsare nog vet – inte så frisk själv, så det har tagit sin tid att få boken klar. Men nu är den äntligen ute.

Boken heter ”Från inbillningssjuk till dödssjuk: Om sjukvårdens haveri”, och den har en egen webbsida, där det finns mera information, bl.a. en del skrivelser och journalutdrag som inte fick plats i bokens bilagedel. Här kan man också ladda ned ett par provkapitel utan kostnad. Se http://www.nisus.se/merz

Boken säljs på Nomen/Books-on-demands webbshop,  i vanliga bokhandeln och hos flera webbokhandlare, t.ex. Adlibris.

Pingad på Intressant.

Till bloggens förstasida.

Femtielfte uppvaknandet om sjukhussmitta

Man blir lite trött. Nu har man åter upptäckt att infektioner som patienter får på sjukhus är ett stort problem. Nu ska det åter tas krafttag. ”Hundratals dör årligen efter vårdslarv”, är rubriken i Svenska Dagbladet.

SKL har frågan i fokus sedan 2008, står det, men läser man deras skrift ”Minska vårdskadorna” från 2011 är det något nästan metafysiskt över kunskapsproblemen. Det handlar inte så mycket om enskilda personers kunskaper som om processer och strukturer, skriver man på sidan 4.

Socialstyrelsen publicerade siffror 2008 (”Vårdskador inom somatisk slutenvård”, nr 2008-109-16, Socialstyrelsen 2008), där det framgick att under den undersökta perioden dog ungefär åtta personer per dag av vårdrelaterade orsaker i Sverige. Rapporten beräknade att det totalt sett uppstod 105 000 vårdskador under ett år. Totalt sett stod infektioner för 28 procent av dessa vårdskador.

Socialminister Göran Hägglund skrev rent av en artikel på DN Debatt med anledning av rapporten (”100 000 patienter skadas årligen av felaktig vård”, DN 3/6 2008). Dessvärre nämner inte Hägglund just infektionerna. I artikeln får man snarast känslan att vårdskador främst är ett IT-problem. Utredningar har tillsats otaliga gånger, men inte mycket tycks förändra den hygieniska praktiken ute på sjukhusen.

Anekdoter från vården

Den nationella vårdvalssamordnaren Roger Molin har svarat i Dagens Nyheter på Maciej Zarembas artikelserie om vården. Och det är ett riktigt uselt svar; en vårdbyråkrats försök att blanda bort korten. (Zaremba svarade också kort här och lite längre här.)

”Att som Zaremba bygga en djupgående allvarlig systemkritik av hela det svenska sjukvårdssystemet på detaljer och anekdotisk information utan att se till helheten är i mina ögon oseriöst”, skriver Molin.

För de cirka 3 000 personer om året (cirka åtta per dag!) som avlider pga felbehandling i vården och de 100 000 som skadas är det nog inte fråga om detaljer. Och det är statistik, inte anekdoter.

Frågan är hur många ”anekdoter” det behövs för att det ska bli systemkritik. Faktum är ju att den medicinska sektorn ofta använder sig av anekdotisk bevisning och dokumentation för kvalitetsarbete. FASS, den stora katalogen som förtecknar läkemedel, deras användning och eventuella biverkningar, skulle inte kunna göras om varje läkemedelsbiverkning skulle behöva beläggas med omfattande dubbelblindstudier. Sådana studier där vissa sjuka således skulle bli utan behandling anses inte heller vara etiska. Därför bygger FASS på rapportering av anekdoter.

Kan man skadas av vården?

Dagens Medicins kolumnist, urologen Susanna Sandberg, skrev i senaste numret (nr 8/2012) att hon tyckte att begreppet ”vårdskador” är farligt på flera sätt:

Det skapar en orealistisk förväntan och en kritisk inställning bland allmänheten som inte främjar en god vård. Debatten flyttar fokus från att utveckla goda behandlingsmetoder till att hitta fel. // Om inget får gå snett, kan ingenting heller gå rätt!

Hon vänder sig särskilt emot Vårdförbundet, som har en kampanj där man bland annat påpekat att åtta människor om dagen (!) dör pga misstag inom vården (se även fotnot). Detta menar Sandberg är skräckpropaganda. Rubriken till artikeln är för övrigt något tvetydig: ”Ordet vårdskada hör hemma på kyrkogården”.

Pyrrhusseger i kampen mot kvicksilvret?

Det är aningen surrealistiskt att läsa dagens nyhetstelegram om att kvicksilver nu ”helt” förbjuds. Efter decennier av kamp mot kvicksilver i tandlagningar är det väl en hyfsad seger (det ska numera bara användas på svårbehandlade sjukhuspatienter) men samtidigt fattas alltså beslut där kvicksilvret kryper på oss bakvägen, förklätt i miljövänlighetskappan: lågenergilamporna!

”Kvicksilver förbjuds helt i Sverige från den 1 juni. Förbudet innebär att varor som innehåller tungmetallen inte får släppas ut på marknaden”, står det i DN:s artikel. Men lågenergilampor är väl varor!

T.o.m. miljöpartister har tydligen gått på detta med lågenergilampornas miljövänlighet. Och många som hör talas om kvicksilverinnehållet i lågenergilampor (och även lysrör) tror att det är små obetydliga mängder. Och små mängder är det, men absolut inte obetydliga. För kvicksilver är bland de allra giftigaste ämnen som finns i världen. En tesked förgiftar en insjö.

Jag citerade häromdagen utländska råd om hur man ska förfara om en lågenergilampa går sönder. Då hade jag ännu inte sett att Kemikalieinspektionen (KEMI) faktiskt har liknande information på myndighetens hemsida. Under rubriken ”Rekommendationer när en varm lampa går sönder” kan man läsa: