Svenska akademiens näst största kris?

Svenska akademien genomgår nu sin största kris, sägs det. Vi får väl se hur det går, men tills vidare gissar jag att det är den näst största. I mars 1795 avskaffades den nämligen helt efter att Axel Silverstolpe vid sitt installationstal hyllat frihetstiden, vilket innebar högförräderi. Akademien var sedan nedlagd och dess arkiv taget i beslag under 20 månader tills Gustav IV Adolf återinstallerade den, när han suttit på tronen bara i en månad.

Paragraf 47 i Akademiens stadgar förbjuder, om jag nu inte missuppfattat alltihop, enskilda ledamöter att gå i svaromål mot tryckta angrepp mot Akademin, om ledamoten inte först vid en sammankomst med minst nio ledamöter fått mandat att gå i svaromål:

XLVII. §. Utgifver någor af Trycket något emot Academien, vare ingen thes Ledamot tillåtit at therå svara eller i något försvar ther ingå, therest han icke uti en almän Sammankomst af Nio Ledamöter therom ombuden och tilsagd varder.

Paragraf 48 säger att den som ”upptäcker” (ordet torde här betyda ‘avslöjar’; jfr SAOB) något som angår Akademien eller dess ledamöter ska uteslutas:

XLVIII. §. Ej må någor Ledamot uptäcka något som rörer rättelser, afslag eller annat hvad Academien eller thes Ledamöter angå kan. Then thet gör varde utsluten.

På senaste tiden har ju rätt många ledamöter uttalat sig tämligen ohämmat, knappast efter ett sammanträde med minst nio ledamöters mandat. I så fall, om min tolkning av dessa paragrafer är korrekt, så borde flera ledamöter hänga löst.

Akademiens stadgar, ordningsbok etc. med en jämförelse paragraf för paragraf med Franska akademiens stadgar hittar man här.

I Gustav III:s brev till Akademiens instiftan, från 20 mars 1786, framgår framtida kungars roll. ”Samhället” (dvs den nu instiftade församlingen) ”skall nu och evärdeligen bära namn af Svenska Akademien, den Vi nu, så för Oss som ock för Våra Efterträdare på Svenska Thronen, tage under Vårt särdeles hägn och beskydd: viljandes den med särskilta Penning-understöd begåfva; samt, om något vidrigt Dess Medlemmar, såsom Ledamöter af denna Akademi, händer och vederfares, det med högsta onåd anse och upptaga …”

Ur Gustav III:s brev till Akademiens instiftan 1786.

Akademien avskaffades som nämnts snöpligen 1795, sedan Silverstolpes inträdestal om företrädaren Axel Fersen ansetts som högförräderi i sitt lovprisande av frihetstiden. Silverstolpe hade bl.a. sagt att ”Grefve Axel Fersen hade den lyckan att födas vid uppgången af frihetstidens tidehvarf”.

Han sa också: ”Öfvertygelsen att något bättre fans, än enväldet, gjorde Carl XII osaknad av alla, utom hans stridsmän […] Men hjeltarnes antal var inskränkt, emot de lidandes. De ropade på frihet och säkerhet: de äskade en verklig Lag, som befäste dem.”

Silfverstolpes manus beslagtogs, liksom hela Akademiens arkiv. När Akademien återinrättats 1796 (efter 20 månader) trycktes dock talet och finns i en utgåva från 1801.

Det mest frapperande är att alla debattörer nu uttalar sig utan att ha en aning om vad som egentligen hänt i Akademin under den nuvarande krisen. (Någon enstaka jurist har åtminstone läst stadgarna, men många tycks de inte vara.) Vad vi vet är egentligen bara att en handfull ledamöter har uttalat sig. Om det de säger är sant har vi ingen aning om; det enda vi vet är ATT de uttalat sig. Och det i sig är med stor sannolikhet stadgebrott, såvida inte några av dem hunnit förankra vad de säger hos nio övriga ledamöter.

Givetvis kan man i ett sådant här sammanhang komma till en punkt där man känner att man av etiska skäl måste begå stadgebrott, en sorts civil olydnad alltså, och då får man förstås vara beredd att ta konsekvenserna, t.ex att man utesluts. Kanske är det något sådant Sara Danius har gjort. Kanske är hon den goda i detta sammanhang. Men vi vet verkligen inte. Hon har ju trots allt också suttit som ständig sekreterare i två och ett halvt år och godkänt bidragen till Frostenson-Arnaults kulturförening. Inte förrän DN började skriva om saken gjorde hon något. Utredningen tycks hon ha beslutat om utan de andra ledamöternas samtycke.

Frågan om jäv är förstås inte oviktig idag. När Akademien instiftades var jäv och mutor vardag; ingen torde ha höjt ögonbrynen inför den typ av understöd som förekommit till kulturföreningen Forum. Idag är även skattepengar inblandade, vilket gör saken helt annorlunda.

För någon vecka sedan hände det märkliga att mer än tusen personer samlades till demonstration på Stortorget till stöd för Danius. En av de demonstrerande damerna tyckte i en TV-intervju att man borde kasta gatsten också. Troligen som protest mot ”mäns våld mot kvinnor”.

De flesta demonstranter hade någon sorts knytblus eller halsduk eller rosett. Även herrar i regeringen hade satt slipsen på sned på ett illusoriskt sätt. 1989-90 var knytblusen nog det mest reaktionära man kunde ha, det var bara kallhamrade kvinnliga yuppies av typen Antonia Ax:son Johnson som hade sådana. Nu tycks knytblusen bli den nya palestinaschalen.

Flera medlemmar i Akademien har antytt att det kanske inte blir något Nobelpris i litteratur i år, vilket väl är rimligt. Vem skulle vilja ha det?

Vissa skribenter (Lena Andersson t.ex. överraskande nog) insinuerar nu att folk är så sura på Akademien för att de avskyr en elit. Själv tycker jag nog snarare att Akademien är för lite elitistisk. Hade ledamöterna varit lite mera litterata hade de kanske åtminstone läst sina egna stadgar. De flesta som yttrat sig offentligt torde ha brutit mot paragraferna 47 och 48. Horace Engdahl menade i en radiointervju hos Epstein & Nordegren häromdagen att det snackats för mycket – och därefter fortsatte han själv att babbla på.

En ömklig samling. Själv tappade jag all aktning för Akademien när de valde in Sara Stridsberg.

Pingad på Intressant.

Till bloggens förstasida.