Den hemliga verksamheten

Nog uppstod det märkliga piruetter i riksdagen i tisdags. Var man lagd åt det konspiratoriska hållet, skulle man kanske trott att det var mer eller mindre beräknat. Fredrick Federley våndades uppenbarligen, men var det för att han svek sina ideal eller för att han inte gjorde det? Annie Johansson våndades inte lika synbart.

Omröstningen den 18 blev också besynnerlig: Camilla Lindberg (fp) som mig veterligt inte yttrat sig i riksdagsdebatten var den enda inom alliansen som röstade klart nej. Federley och Johansson röstade ja, men med vånda och revisionsförslag. Och Birgitta Ohlsson, som dock yttrat sig och sagt en hel del vettigt, lade ned sin röst.

Flera borgerliga riksdagsledamöter har sagt att de utsatts för hårt tryck av sina partiledningar. Om det är fråga om rent oetiska eller kanske t.o.m. olagliga metoder så hoppas jag verkligen att de ledamöter som utsatts för det sjunger ut om vad som hänt och lämnar sina resp. partier. Detta med partipiskan kanske kan visa sig vara en för landet minst lika viktig metafråga som FRA:s spaning.

Annons

De unga radikala

Thomas Gür skrev en del tänkvärda saker idag i sin kolumn på SvD:s ledarsida, ”Unga ledamöter törs inte mopsa sig”. Han noterar apropå förslaget om FRA:s utökade möjligheter till ”radiospaning” när det gäller t.ex. e-post, att det varit påfallande tyst från yngre riksdagsmän som en gång gick till val på frågor om integritet.