När ska man lära sig fluorläxan?

SvD/TT skriver i artikeln ”Saltar sig till bättre tandhälsa” att Folktandvården i Rosengård nu rekommenderar vissa grupper – främst ungdomar – som slarvar med tandborstning att salta maten med fluorhaltigt salt.

Man undrar hur länge folkhälsoansvariga ska få fortsätta propagera för att befolkningen ska utsättas för detta cellgift i tron att det är något bra!

Folkhälsomyndigheterna har ju de senaste decennierna fått backa i flera frågor: amalgam är inte så ofarligt som man har försökt få det till i 150 år, fett är inte så skadligt, kolhydrater inte så bra, D-vitamin är inte livsfarligt i högre doser etc. Men fluortanten står där ännu i ett skimmer av statlig välvilja.

Jag publicerade för några år sedan en artikel av zoofysiologen Jan Sällström, som är en internationell expert på fluorfrågan, där han beskriver de skadliga effekterna av fluor. Se ”Fluoren inom tandvården är ett cellgift”.

I den nu aktuella SvD/TT-artikeln nämns WHO, troligen för att det här påfundet ska verka sanktionerat från högsta ort. Men jag är inte så säker på att WHO är odelat positivt till det tillsatta fluor som finns i salt t.ex. i Latinamerika. I rapporten ”Reducing salt intake in populations: Report of a WHO forum and technical meeting, 5-7 October 2006” skriver man:

Alternatives to the use of salt fortified with micronutrients such as iodine or fluoride need to be urgently explored.

Generellt är man på WHO medveten om att fluoridering av det ena och det andra är ett synnerligen tveeggat svärd: ”Fluoride has both beneficial and detrimental effects on human health”, skriver man på sin fluorsida. Unicef däremot framhåller betydligt kraftfullare de negativa effekterna av fluor och riskerna med det. I skriften ”Fluoride in water: An overview” (publ. 2003, f.n. under uppdatering) står det:

It has long been known that excessive fluoride intake carries serious toxic effects. But scientists are now debating whether fluoride confers any benefit at all.

Problemet är att fluor har viss effekt på emaljens hårdhet, men detta är långt ifrån entydigt av godo, för emaljen blir hårdare men samtidigt sprödare. Har man då dessutom amalgamfyllningar kan tänderna sprängas lättare. Inte så många vet att amalgamplomber utvidgar sig och ofta förorsakar sprickor i tänderna. Detta sker lättare om man blivit exponerad för fluor, åtminstone till den grad att man drabbats av en begynnande fluoros. Hur dylika fluorskador på tänderna ser ut framgår av de här bilderna.

Nobelpristagaren Arvid Carlsson skrev om detta redan 1978. I en artikel i Läkartidningen 14/1978, ”Aktuella problem rörande fluoriders farmakologi och toxikologi”, skrev han bl.a.:

Det är väsentligt att poängtera att emaljfluoros inte enbart är en kosmetisk fråga. Socialstyrelsens försäkran att emaljfluoros är ett ur medicinsk synvinkel oskyldigt symtom saknar nämligen täckning. Såväl svenska som utländska undersökningar visar att svårare grader av emaljfluoros är associerade med en abnormt hög kariesförekomst […].

Man måste ta hänsyn till det totala upptaget av fluor. Bor man i områden där dricksvattnet naturligen har höga halter av fluor, bör man definitivt inte dessutom tillföra ytterligare fluor genom tandkräm, munvatten, pensling, tabletter, Ramlösa, grönt te – eller ”fluorberikat” bordssalt.

Not: Se även ”Fluortanterna anfaller igen”.

Pingad på Intressant.