Vad har upphovsrätt med demokrati att göra?

Många debattörer idag hävdar att upphovsrätt och demokrati är oförenliga begrepp, att upphovsrätten kränker läsares och andra kulturkonsumenters integritet eller att upphovsrätt är en sorts censur.

Andra menar att upphovsrätten i sig är en sorts integritetsskydd (för både upphovsmannen och verket) och att förutsättningen för att upphovsrätten över huvud taget kunde uppstå var att censuren försvann.

Båda synpunkterna i debatten kan ha visst fog, beroende på hur de här olika intressena i praktisk tillämpning balanseras gentemot varandra. Nästan all lagstiftning kan ju tippa över åt något håll om inte de olika intresseområden som berörs definierats och avgränsats tillräckligt väl och om lagen inte upprätthålls med rimliga medel.

Läs hela artikeln!

Not: Artikeln ”Vad har upphovsrätt med demokrati att göra?” är mitt bidrag till årets upplaga av demokratistudiegruppen D2D:s årsskrift ”Med eller motborgare” som just har kommit ut, med underrubriken ”Maktdelning”. I år medverkar följande skribenter: Bo Djörke, Lars Ilshammar, Kajsa Klein, Laila Niklasson, Tomas Ohlin, Anders R Olsson, Karl-Erik Tallmo och Ingwar Åhman-Eklund. Hela skriften kan laddas ned som PDF.

Pingad på Intressant.

Annons

Integritet och integritet

Människors förhållande till medier förändrar sig snabbt. Jag vet inte om just det sker snabbare än andra förändringar i samhälle och mentalitet, som t.ex. synen på moral, arbete etc., men nog förefaller det så – åtminstone med dagens medier.

Tillvänjningen till det nya sker så kvickt att man nästan glömt att det nya inte alltid funnits. Jag som en gång i tiden (för hisnande femton år sedan) i intervjuer brukade presenteras som ”IT-pionjär”, inser att en stor del av Sveriges befolkning nu inte har upplevt någon annan tid än den med Internet och World Wide Web.

Jag minns en dag cirka 1986, då jag för ett par timmar lånade en med dagens mått rätt klumpig mobiltelefon av en vän och gick och pratade i den på gatan. Det kändes oerhört ovant, och jag kände mig som om jag gjorde mig till och framstod som någon sorts jäktad börsmäklare som ständigt måste ha koll på de senaste aktiekurserna. Jag försökte också tala så tyst som möjligt – någon kunde ju höra.

Vår nya hyperoffentlighet

Jag läste med intresse Nicklas Lundblads artikel i SvD, ”Fildelning har skapat en ny offentlighet”, och skrev ett svar, som SvD dock inte ville ha. Därför publicerar jag det här i stället:

Nicklas Lundblad hann knappt skriva (SvD 9/3) att de som tillhandahåller datornätverk inte ska göras ansvariga för innehållet i dem, så som upphovrättsindustrin kräver, förrän tjänsteleverantören Bahnhof drabbades av ett tillslag med beslagtagna servrar. Det är en extrem åtgärd som för den kunnige i mediehistoria för tankarna till Paris 1777 då en lag tillkom som gav varje innehavare av tryckarprivilegium rätt att hämta första bästa poliskommissarie och inspektera bokhandlar eller tryckerier, där han misstänkte att pirattryck kunde finnas – och även beslagta ”kontrafaktiska exemplar”.