• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Vem är egentligen årets lobbyist?

Årets lobbyist har utsetts (SvD 18/11). Ann-Therése Enarsson vid A Non-Smoking Generation har säkerligen gjort ett bra arbete när det gäller att arbeta för rökförbud på restauranger. Jag vill inte ta ifrån henne glädjen av ett väl förrättat värv.

Men man kan ju också vända på steken och säga att förbudet mot rökning i vissa offentliga lokaler förmodligen hade kommit minst 15 år tidigare om inte tobaksindustrins lobbyister och forskarkonsulter jobbat åt andra hållet.

Strängt taget skulle kanske priset ha gått till tobaksindustrin istället för dess förmåga att sprida tvivel om riskerna med rökning och att man lyckats förhala lagstiftningen så länge.

Juryn som nu delat ut priset till årets lobbyist säger att detta är ”ett beslut som, för bara något år sedan, inte fanns på den politiska dagordningen”, men det stämmer inte.

I Sverige väcktes frågan av den s.k. Magnussonkommissionen 1988. Omedelbart blev detta föremål för bearbetning av tobaksindustrin, både internationellt (Philip Morris) och i Sverige (Svenska Tobaks AB – sedermera Swedish Match).

Se exempelvis sid 2 i dokumentet http://tobaccodocuments.org/pm/2501468598-8600.html från Stig G. Carlson, Philip Morris Europe:

Med assistans från Charles Lister [advokat som arbetade för tobaksindustrin] och Erik Höök [ordf. NMA – tobaksindustrins svenska lobbyorganisation], accepterade mötet slutligen Stig G. Carlsons åsikt att industrin måste försöka undvika en situation där Magnussonkommissionen utgår från ‘faktumet’ att passiv rökning är skadligt. Enighet uppnåddes kring att Mr Höök skulle ansvara för att tala med Mr Magnusson, och försöka få till stånd två möten, båda i form av presentationer i stället för som utfrågningar. Det första borde inriktas på att korrigera missförstånd om passiv rökning.

Det finns mängder av tidigare hemliga dokument kring detta – som numera finns tillgängliga på Internet. Om lobbying. Om hur journalister ska påverkas. Om hur man ska understödja ”medborgargrupper” som värnar om rätten att röka, t.ex. ”Smokepeace”, med folk som Jörn Donner och Torbjörn Fälldin. Om hur man startar projektet ”Vitrock” med bl.a. ett antal forskare från Karolinska Institutet som ska hjälpa till att skapa tvivel (”creating doubt”) kring sambandet passiv rökning-lungsjukdomar. I Philip Morris-dokument 2500120538/0572 står:

Problem: Magnussonkommissionen rekommenderade i mars 1990 en restriktiv tobakslag, vars huvudsyfte är att förbjuda rökning på offentliga platser i Sverige liksom arbetsplatser. Lagen skulle också starkt begränsa rökning på hotell och restauranger.

Strategi 1: Att skapa en samsyn hos industrin mot kommissionen och att förmedla den till Socialdepartementet.

2. Att utveckla och sprida avvikande åsikter om passiv rökning och inomhusluft för att motarbeta kommissionens rekommendationer och vetenskapliga desinformation.

3. Att mobilisera tredjepartsstöd, t.ex. restaurangägare och forskargrupper, skapa offentlig debatt kring Sveriges 2 miljoner rökares behov och känslor. Använd opinionsundersökningar.

Den där strategin fungerade rätt länge. Tyvärr har många svenska forskare, betalda av tobaksindustrin, haft en nyckelroll i detta spel, inte bara i Sverige utan internationellt.

%d bloggare gillar detta: