En grönskrubbare slår till

I gårdagens DN skrev toxikologen Robert Nilsson under rubriken ”Stoppa den svenska miljöextremismen”. Det är en artikel som slår åt alla håll – enligt Nilsson är de flesta saker som oroar miljövänner och som brukar förekomma i miljödebatten onödiga.

”Myndigheterna kan helt enkelt inte skilja mellan reella och marginella miljöhot”, skriver han och avfärdar i rask takt problem med kvicksilver, bekämpningsmedel, livsmedelsfärger, glutamat, global uppvärmning m.m. Man kommer att tänka på något som brukar sägas om en viss dr Elizabeth Whelan i den amerikanska industrifinansierade lobbyorganisationen ACSH (American Council on Science and Health): ”Det finns inte ett bekämpningsmedel som hon inte gillar …”

Faktum är att Nilsson tycks vara en greenwasher med ungefär samma agenda som Whelan. Hon arbetar kraftfullt emot den s.k. försiktighetsprincipen. ”When in doubt, throw the precautionary principle out”, har hon sagt i ett av sina kärnfulla yttranden. Och det tycks vara Nilssons idé också. Han har länge motarbetat denna princip. T.ex. höll han ett föredrag 2002 på den amerikanska tankesmedjan Cato Institute. Bara titeln var anmärkningsvärd: ”The Global Harm of Swedish Precaution”.

Även detta stämmer med Whelan, som brukar hävda att de som verkligen gör skada i samhället är miljövännerna, genom att de inte bara vill eliminera risker, utan även jobb, mat, energi och tillväxt: ”It may be that the prophets of doom, not the profits of industry, are the real hazards to our health”, menar hon. Och Nilsson säger:

Pyrrhusseger i kampen mot kvicksilvret?

Det är aningen surrealistiskt att läsa dagens nyhetstelegram om att kvicksilver nu ”helt” förbjuds. Efter decennier av kamp mot kvicksilver i tandlagningar är det väl en hyfsad seger (det ska numera bara användas på svårbehandlade sjukhuspatienter) men samtidigt fattas alltså beslut där kvicksilvret kryper på oss bakvägen, förklätt i miljövänlighetskappan: lågenergilamporna!

”Kvicksilver förbjuds helt i Sverige från den 1 juni. Förbudet innebär att varor som innehåller tungmetallen inte får släppas ut på marknaden”, står det i DN:s artikel. Men lågenergilampor är väl varor!

T.o.m. miljöpartister har tydligen gått på detta med lågenergilampornas miljövänlighet. Och många som hör talas om kvicksilverinnehållet i lågenergilampor (och även lysrör) tror att det är små obetydliga mängder. Och små mängder är det, men absolut inte obetydliga. För kvicksilver är bland de allra giftigaste ämnen som finns i världen. En tesked förgiftar en insjö.

Jag citerade häromdagen utländska råd om hur man ska förfara om en lågenergilampa går sönder. Då hade jag ännu inte sett att Kemikalieinspektionen (KEMI) faktiskt har liknande information på myndighetens hemsida. Under rubriken ”Rekommendationer när en varm lampa går sönder” kan man läsa:

Rädda Edisons glödlampa!

Nu tycks man inom EU sätta hotet i verket när det gäller att förbjuda glödlampor och göra lågenergilamporna obligatoriska. Det är så urbota dumt att man undrar om det verkligen kan vara dumhet – eller om det är ett partsintresse som talat. I så fall vilket? Det är inte helt uppenbart vem som skulle ha intresse av att lobba Bryssel för detta miljömässigt fullkomligt kontraproduktiva mål.

Många som har sjukdomar som adhd, elöverkänslighet, SLE, epilepsi (lamporna blinkar mycket snabbt, med samma frekvens som växelströmmen har – eller dubbelt så fort) får förvärrade symtom av lågenergilampor. Som måttligt elöverkänslig kan jag själv vittna om detta. Platt datorskärm klarar jag av, men inte lågenergilampor och halogenlampor. Efter några minuter kommer yrseln och kallsvetten.

Dessutom innehåller lamporna kvicksilver. Det är kvicksilverånga som man får att lysa, vilket förstärks av den fosforescerande beläggningen på glasets insida. Enligt Wikipedia innehåller lamporna 5-6 mg kvicksilver (4 mg enligt artikeln om CFL), medan vanliga lysrör som ju bygger på samma teknik är ännu värre, de kan innehålla 12 mg kvicksilver. Kvicksilver är ett av de farligaste miljögifter vi har, som vi sedan länge har försökt göra oss av med i de flesta former (även om det mest uppenbart farliga användningsområdet – i tandlagningar – tydligen får vänta på totalförbud ett tag till).

Clas Tegenfeldt skrev en bra artikel för elva år sedan, ”‘Lågenergilampan’ – nej tack!”, som är högst aktuell idag. Den sammanfattar på ett koncist sätt argumenten emot lågenergilamporna.

Det har skrivits en del om hur man bör bete sig om lågenergilamporna går sönder. Framför allt i England och USA är man medveten om faran. Dammsug inte upp skärvorna. Ring giftcentralen! skrev The Ellsworth American i april förra året:

On March 13, Brandy Bridges was installing some of the two dozen CFL (compact fluorescent lamp) bulbs she had purchased in an attempt to save money on her energy bill.
One month later, though, Bridges is paying much more than she had ever expected to.
On that Tuesday, Bridges was installing one of the spiral-shaped light bulbs in her 7-year-old daughter’s bedroom. Suddenly, the bulb plummeted to the floor, breaking on the shag carpet.
Bridges, who was wary of the dangers of cleaning up a fluorescent bulb, called The Home Depot where she purchased them. She was told that the bulbs had mercury in them and that she should not vacuum the area where the bulb had broken. Bridges was directed to call the Poison Control hotline. (Nick Gosling, ”Fluorescent Bulb Break Creates Costly Hassle” 12/4 2007.)

Totalförbud av kvicksilver utreds

Regeringen beslutade idag att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att utreda hur ett totalförbud mot hantering av kvicksilver i Sverige kan utformas.

Enligt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska varor så långt det är möjligt vara fria från kvicksilver före utgången av 2003. Ett totalförbud i lagstiftningen med tidsbegränsade undantag skulle bättre motsvara miljökvalitetsmålet än dagens reglering.
Redan idag finns en omfattande reglering av användning av kvicksilver, men fortfarande återstår en del användningar. Det finns också en risk för att nya användningsområden tillkommer.
Användningen av kvicksilver i amalgam är ett användningsområde som fortfarande tillåts, men där förbud av hälso- och miljöskäl har diskuterats i många år. Kemikalieinspektionen kommer här att samverka med Socialstyrelsen.
Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2004.
(Pressmeddelande 2003-11-06 från Johan Hasslow, Pressekreterare, Miljödepartementet.)

Se även: Miljömålsportalen
Dagens Nyheter: ”Kvicksilver kan bli totalförbjudet”

Pingad på Intressant.