Brita Borg har tystnat

EP-skiva från 1960.

Brita Borg (1926–2010) passade väldigt bra in i både konstellationen Povel-Martin-Gunwer och i Flickery Flies. Hon hade en unik röst och ett unikt temperament, egenskaper som lät sig böjas åt alla möjliga håll: både ljuv och dominant, både rockig och jazzig, även en vis- och kuplettsångerska med en sällsynt diktion.

Jag fick rätt tidigt ett förhållande till Brita, eftersom jag någon gång i 8–9-årsåldern skulle lära mig dansa inför en klassfest i folkskolan. Min mamma försökte lära mig foxtrot med hjälp av Britas insjungning av schlagerfestivallåten ”Augustin”. Det var ju visserligen en tango, men det var åtminstone fyrtakt.

Jag lärde mig inte dansa, och det där att vara med på en klassfest där det skulle bli dans föreföll över huvud taget lite väl äventyrligt. Så det hela rann ut i sanden. Men ”Augustin” satt för evigt inpräntad i mitt musikaliska minne. Även om jag aldrig fattade det där varför han skulle ”bort och vissla hos Kristin”. Brukade han ha visselkonsert där en gång i veckan?

Sedan hade jag förstås också EP-skivorna där Brita sjöng duett med Hasse Alfredson: ”Märta Melin och Ture Tyrén”, som ropade tvärs över sjön åt varandra. Och förstås ”Oj då kära nån”, som ursprungligen spelats in av Peter Sellers och Sophia Loren.

Jag minns också att jag tidigt hörde på vår Tjerneldradio den besynnerliga låten ”Jag vet en man” ur Hasse och Tages Knäppupprevy ”Dr Kotte slår till”. Som barn var jag nog mest mystifierad över denna grymma historia (ungefär som jag tyckte ”Samling vid pumpen” var lite brutal), men på senare år har den blivit en favorit, sitter som gjuten rytmiskt och textpermutationerna är väldigt roliga: jag vet en man som jag tycker synd om/ jag tycker synd om en man som jag vet / jag vet att jag tycker synd om en man. Stackars han.

När jag sedan fick höra duetten med Evert Taube i ”Mary Strand” blev den också genast en favorit. Plötsligt blev den visan så komplett med Britas varma röst.

Det är tråkigt att så få av hennes inspelningar tycks finnas på CD. Jag känner bara till Naxos utgåva ”Favoriter från förr” med 20 inspelningar från 1947–1956. Här finns visserligen ”Alla säger att jag ser så ledsen ut” och ”Jag ska ta morfar med mig ut i kväll”, men annars är inga av de allra bästa med här, enligt min mening.

Om jag själv skulle sammanställa en samlingsskiva, så skulle den nog innehålla följande (de som finns på Spotify har jag länkat):

Alla kan ju inte älska alla (”att det kan vara så tyst härinne i ens byst”)
Bara båg
En liten kyss (lite latinskt, fantastiskt brass!)
Puerto Rico (lite mer latinskt)
Banne mej (ännu en beslutsam tango)
Fat Mammy Brown
Die Borg
Jag vet en man
Det var så länge sen (Kiss me once, Kiss me twice)
The things we did last summer (lite osjälvständig version, men förförisk)
Jaså (duett med Martin Ljung, två versioner finns, live & EP)
Czardas (här smälter hon ”som en solbelyst klick smör”)
Music, music, music
Ulliga krulliga gubbar
Utsikt från en bro
Mary Strand (duett med Evert Taube)
Du är min tekopp
Lullabye i ragtime (av Sylvia Fine, ur filmen ”The Five Pennies”)
När regnet kom
Tiden går
Trashankens melodi
Sena timmar (”natten är kort, LP:n är lång”)

Bland inspelningarna med Povel Ramel och Oscar Rundqvist kunde man förstås också tänka sig att ta med ”Sorglösa brunn”, ”Den gamla restaurangtrion” och ”En schlager i Sverige”. ”De små detaljerna” tror jag inte finns med Povel (som gjorde en inspelning med frun Susanna), jag har dock en inspelning med Brita och Walter Larsson, en gedigen inspelning det också. Men ovanstående är nog ungefär vad som ryms på en CD. Jag ska pröva nu. Vinylspelaren är riggad och jag har ett datorprogram som tar bort repor och knäpp.

PS 9 juni: Någon mer CD har jag inte funnit, däremot finns ”När schlagern dog” för nedladdning som MP3. Där finns flera av de här Brita Borg-låtarna.

Pingad på Intressant.