• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok (pdf):

    Book (pdf):

    Upphovsrätt:

    Kisamor:

  • Annonser

The miraculous Martin Ljung!

EP-skivan ”Skojten” från 1960.

Så är även Martin Ljung borta. Det känns sorgligt. Ofta kunde man här i Stockholm se honom i trakten av Östermalmstorg – i Hallen eller på Systemet på Nybrogatan. Han spred alltid en atmosfär av vänlighet omkring sig, och man tänkte på alla roliga gubbar han gestaltat genom åren. Han – och vi – hade ändå turen att han fick ett långt liv.

Något jag tycker slår en när man tänker på Knäppuppgängets kärntrupp – Povel, Martin, Brita och Gunwer – är deras högst personliga röster. Det gäller för övrigt även Hasse & Tage – man hör på en sekund vem det är som är i farten.

Martin Ljungs intonation och diktion var rena rama varumärket, som man säger idag. Växlingen mellan registren, från falsett till bas; betoningar, pauseringar, en timing som perfekt förde fram texterna, som ju ofta utnyttjade fördröjningar, oväntade kontraster och tvärvändningar som verkningsmedel. Texterna var ofta skrivna för just honom, och passformen var formidabel i nummer som ”Ester”, ”Skojten”, ”Fingal Olsson” osv. Läs mer

Annonser

Brita Borg har tystnat

EP-skiva från 1960.

Brita Borg (1926–2010) passade väldigt bra in i både konstellationen Povel-Martin-Gunwer och i Flickery Flies. Hon hade en unik röst och ett unikt temperament, egenskaper som lät sig böjas åt alla möjliga håll: både ljuv och dominant, både rockig och jazzig, även en vis- och kuplettsångerska med en sällsynt diktion.

Jag fick rätt tidigt ett förhållande till Brita, eftersom jag någon gång i 8–9-årsåldern skulle lära mig dansa inför en klassfest i folkskolan. Min mamma försökte lära mig foxtrot med hjälp av Britas insjungning av schlagerfestivallåten ”Augustin”. Det var ju visserligen en tango, men det var åtminstone fyrtakt. Läs mer