Regissören och dramatikern Farnaz Arbabi talade i radions Kosmo häromdagen om hur kulturfrågorna idag inte tycks engagera på samma sätt som t.ex. på 70-talet, hur senaste kulturutredningen främst blev en fråga för utövare. På sätt och vis har hon rätt, men jag tror ändå att man inte bör glömma att vi faktiskt fått ett parti med på många sätt en kulturpolitisk agenda – ett parti som jag inte sympatiserar med, visserligen, men det finns: Piratpartiet. Och frågorna det för fram engagerar helt uppenbart breda grupper.
Så tydligen har något ändå hänt. För 25-30 år sedan visste få vad ett typsnitt var. Med datorvågen blev alltfler publicister. Pizzerian på hörnet ägnade sig plötsligt åt grafisk formgivning. Minns någon uttrycket desktop publishing? 1998 kom det in i Akademiens ordlista, på nedgång redan då, för en ännu större publicistisk revolution var redan i rullning: webben, bloggarna, etc. Nu räckte det inte att veta lite om typsnitt; nu måste gemene man plötsligt veta lite om ett annat ämne som förr varit förbehållet specialister: upphovsrätt.
Eftersom den generella kunskapsnivån på detta område naturligt nog var rätt låg, blev det ganska snabbt ett juridiskt och politiskt problem på ett helt annat sätt än när det gällde typsnitten och den grafiska formen.
Plötsligt kom frågor om kulturens finansiering (upphovsrätt handlar ju till stora delar om det) och om vem som ska kontrollera utnyttjandet av kulturens produkter att angå gemene man på ett nytt sätt. In från vänster (eller är det höger?) kommer så Piratpartiet. Frågor om kultur och yttrandefrihet står med ens i centrum för mycket av debatten. Ofta på ett okunnigt sätt, men de står där i alla fall. Och det är faktiskt mycket intressant, som fenomen om inte annat. Piratpartiets blotta existens ställer frågor om t.ex. blockpolitik, enfrågepartier, och – även idéhistoria. Hur uppstår nya idéer i samhället? Fixa och färdiga eller av relativt okunniga som lär sig mer och mer?
Man kan fundera över om kulturpolitiska frågor låter sig kristalliseras ut i politiken på ett liknande sätt som miljöpolitik. Miljöpartiet var och är ju egentligen inte ett enfrågeparti, utan ett som ser politiken utifrån ett miljökonsekvensperspektiv istället för – som traditionella partier oftast gör – utifrån aspekter om tillväxt, fördelning m.m.
Kan kulturen vara en primär utsiktspunkt i samhällslivet på ett motsvarande sätt? Vem vet, frågor om upphovsrätt, yttrandefrihet, personlig integritet och kanske rent av s.k. livsstilsfrågor skulle kunna finnas på ett sådant partis program. Traditionellt är detta frågor som betraktats som lyxproblem. Erst kommt das Fressen, dann die Moral. För om inget under inträffar, så torde vi ändå under lång tid framöver få brottas med t.ex. kriminalitet, människor som inte får den vård de behöver, segregationsproblem, kanske rent av fattigdom. Kanske skulle även sådana frågor kunna belysas ur någon sorts kulturpolitiskt människovärdesperspektiv?
Kanske är det just en sådan mer övergripande ”moralisk” syn som fattas idag, när så många hamnar mellan stolarna och far illa. Det talas ibland om tvärpolitik; kanske borde man snarare efterlysa en mellanstolarnapolitik. En välfärd med stora luckor är ingen välfärd.
Filed under: Upphovsrätt | Tagged: Farnaz Arbabi, kulturpolitik, Miljöpartiet, piratpartiet |
Slowfox 