• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Sveriges första upphovsrättsliga lagar

”Hwarje Skrift ware Författarens eller des lagliga rätts Innehafwares egendom. Hwilken, som Skrift trycker eller eftertrycker utan Författarens eller Förläggarens skriftliga tilstånd, miste Uplagan eller böte des fulla wärde, målsägandens ensak.”

Det där var den första, mycket kortfattade, upphovsrättsliga lagstiftningen i Sverige. Den ingick som mom. 8 i första paragrafen av 1810 års Tryckfrihetsförordning. 1855 kom så en lag, fristående från TF, om dramatiska arbeten och 1876 kom den första lagen om ”eganderätt till skrift”. Den var högst provisorisk, och redan året därefter kom så den första mera elaborerade svenska lagen om författarrätt 1877.

Jag håller sedan många år på med en bok om upphovsrättshistoria och på bokens webbplats har jag nu laddat upp de här fyra första svenska upphovsrättsliga lagarna. Där finns också längst ned på sidorna kommentarer på såväl svenska som engelska.

Se http://www.copyrighthistory.com

Pingad på Intressant.

Annonser

Sweden’s first copyright acts (1810-1877)

”Every script [copy] shall be the author’s or his legal rights holder’s property. He who prints or reprints a script [copy] without the author’s or publisher’s written permission, shall lose the entire edition or pay a fine to its full value, undividedly accrued to the plaintiff.”

This was the first, very brief, copyright legislation in Sweden. It was subsection 8 of the first section of the (constitutional) Freedom of the Press Act of 1810. In 1855 came a civil law, outside of the constitutional laws, concerning dramatic works, and in 1876 came the first ”regulation on ownership of script [copy]”. It was a temporary solution, and already the next year saw the enactment of the first more elaborate Swedish law on authors’ rights, 1877.

I have for many years been working on a book about copyright history. At the book’s web site, I have now uploaded these first four Swedish copyright laws. At the bottom of the web pages there are comments in Swedish and English.

See http://www.copyrighthistory.com

Pingad på Intressant.

Nils Wahlbom, skådespelare (1886-1937)

Nils Wahlbom cirka 1912-15.

Igår visade SvT den gamla svenska filmen ”Kungen kommer” med Gösta Ekman d.ä. som främsta namn. Där har även Nils Wahlbom en roll, och det var roligt att äntligen få se den här filmen, för jag har länge velat se en film med honom. Vi är släkt på rätt långt håll, och jag har ofta hört talas om honom och har även en del gamla foton av honom från förra seklets början.

Nils Wahlbom (1886-1937) var jämnårig (fyra dagar yngre) kusin till min farfar Elis, och de var också nära vänner, delade bostad på Norrtullsgatan 9 i Stockholm och umgicks flitigt. I min farfars dagböcker från 1904-1907 kan man läsa om hur de 19-20-åriga ynglingarna ofta umgicks hemma hos familjen Berwald eller åkte skridskor uppå Brunnsvikens is. Enligt farfars dagbok var Nils Wahlbom också ständigt på dans eller musikafton hemma i konstnären Ragnar Gellerstedts föräldrahem.

I mars 1906 börjar det då och då finnas anteckningar i farfars dagbok om att Nils var på repetition eller på generalrepetition, så här tycks skådespeleriet ha börjat. Den 13 maj samma år står det ”Nisse på repetition, han har varit med på Dramatiska teaterns elevers uppvisning”. 11 juni är Elis och Nils och spelar käglor på Stallmästargården. Den 28 november medverkar Nils i komedin ”Mej lurar du inte”, han spelar ”en borgmästare, en gammal bitvarg”. 10 december är Nils hos doktorn för sitt oroliga hjärta. Min farfar Elis skriver i dagboken ”jag beklagar Nils som inte får röka”.

Enligt böckerna (t.ex. Nordisk familjebok, Uggleupplagans supplement, 1937) debuterade Wahlbom som teaterskådespelare 1910 och som filmskådespelare 1911. Kanske kände man inte till de tidigare teaterexemplen. Eller också anses de som alltför amatörmässiga för att räknas. Bilden ovan där Wahlbom sitter och röker (fast han troligen inte fick) är gissningsvis från ungefär 1912-15, att döma av andra daterade bilder där han ser ungefär lika gammal ut.

Wahlbom började 1910 hos Axel Engdahl på Folkteatern i Göteborg och spelade bland annat i ”Värmlänningarna”. Han turnerade sedan mycket i landsorten med bl.a. Hjalmar Selanders och Allan Rydings teatersällskap en bit in på 20-talet. I Stockholm spelade han vid Gösta Ekmans teatrar och på Vasan.

Nils Wahlbom i någon 1700-talsroll.

Bland teaterrollerna märks t.ex. ”Påsk” (där han för övrigt spelade ”Elis”), och ”Vildanden” (”Ekdahl”). 1917 hade han även hunnit göra en tidig stumfilm, ”I mörkrets bojor”, en förfärlig historia om mord och hypnos, där även en ung Arthur Rolén liksom Karl Gerhard medverkade. Huvudrollerna spelades dock av Sybil Smolova och Carl Barcklind.

1930 spelade Wahlbom tillsammans med Karin Swanström huvudrollerna i den första riktiga talfilmen i Sverige (som inte bara byggde på att man spelade fonografrullar till filmen), nämligen ”När rosorna slå ut”, i regi av Edvin Adolphson, inspelad i Paramounts studior i Paris – som så ofta vid den här tiden när man parallellt spelade in flera varianter av samma film på olika språk.

Wahlbom spelade ofta betjänter, poliser eller grevar, och i filmen ”Skicka hem nr. 7” (1937) spelade han en figur vid namn ”Tam Tam” Wahlbom, innehavare av den privata arbetsförmedlingen ”Hjälpredan”.

I Svenska filmdatabasen står det att ”Han var utan tvekan en av svensk film och teaters mer egenartade skådespelartyper som med en lite egenartad, sävlig replikföring ofta fick porträttera lite mer timida, tankspritt komiska karaktärer. Som det uttrycktes efter hans bortgång hörde han till dessa som kunde få publiken att jubla åt de mest alldagliga fraser genom just de tonfall han skänkte dem.”

Nils Wahlbom var faktiskt med i en mängd filmer, 8 st på 1910- och 20-talen och 31 st under 1930-talet. Att jag missat honom tills nu är obegripligt, för jag har ändå sett väldigt många 30-talsfilmer. Jo, ”Anderssonskans Kalle” och ”Söder om landsvägen” har jag sett, men där hade Wahlbom ganska undanskymda roller. Rollen han spelar i ”Kungen kommer” är rätt diskret också, trots att han har ”top billing” efter Gösta Ekman. Så jag hoppas få se fler filmer.

Wahlbom spelade ofta mot skådespelare som Thor Modéen, Tollie Zellman, Karin Swanström, eller som i ”Raggen – det är jag det” (1936) där han hade huvudrollen som lektor Winroth mot Isa Quensel (som ”Raggen”) och Stig Järrel (som ”Purjo”). Filmen tycks över lag ha fått god kritik.

I lustspelet ”Ä vi gifta” (1936) spelade Wahlbom kapellmästaren Fingal Doffzén. Signaturen ”Lars” i Stockholms-Tidningen skrev att Wahlbom tog hem spelet: ”[Adolf] Jahr är komisk, Wahlbom humoristisk, med en större mänsklig resonansbotten.” I ”Lyckliga Vestköping” (1937) spelade Wahlbom farbror Justus från USA, som alla tror är rik, mot Quensel, Zellman och Järrel. Robin Hood i Stockholms-Tidningen var dock inte nådig: ”Skådespelarna agera stundtals så falskt och krystat att man får tandvärk. Varför skall Nils Wahlbom alltid behöva tassa omkring och se ut som en onykter kriminaldåre? Det är visserligen ett tuppfjät från snille till vanvett, men därför behöver väl inte en begåvad skådespelare jämt verka lidande av hjärnuppmjukning.”

Pingad på Intressant.

När ska man lära sig fluorläxan?

SvD/TT skriver i artikeln ”Saltar sig till bättre tandhälsa” att Folktandvården i Rosengård nu rekommenderar vissa grupper – främst ungdomar – som slarvar med tandborstning att salta maten med fluorhaltigt salt.

Man undrar hur länge folkhälsoansvariga ska få fortsätta propagera för att befolkningen ska utsättas för detta cellgift i tron att det är något bra!

Folkhälsomyndigheterna har ju de senaste decennierna fått backa i flera frågor: amalgam är inte så ofarligt som man har försökt få det till i 150 år, fett är inte så skadligt, kolhydrater inte så bra, D-vitamin är inte livsfarligt i högre doser etc. Men fluortanten står där ännu i ett skimmer av statlig välvilja.

Jag publicerade för några år sedan en artikel av zoofysiologen Jan Sällström, som är en internationell expert på fluorfrågan, där han beskriver de skadliga effekterna av fluor. Se ”Fluoren inom tandvården är ett cellgift”.

I den nu aktuella SvD/TT-artikeln nämns WHO, troligen för att det här påfundet ska verka sanktionerat från högsta ort. Men jag är inte så säker på att WHO är odelat positivt till det tillsatta fluor som finns i salt t.ex. i Latinamerika. I rapporten ”Reducing salt intake in populations: Report of a WHO forum and technical meeting, 5-7 October 2006” skriver man:

Alternatives to the use of salt fortified with micronutrients such as iodine or fluoride need to be urgently explored.

Generellt är man på WHO medveten om att fluoridering av det ena och det andra är ett synnerligen tveeggat svärd: ”Fluoride has both beneficial and detrimental effects on human health”, skriver man på sin fluorsida. Unicef däremot framhåller betydligt kraftfullare de negativa effekterna av fluor och riskerna med det. I skriften ”Fluoride in water: An overview” (publ. 2003, f.n. under uppdatering) står det:

It has long been known that excessive fluoride intake carries serious toxic effects. But scientists are now debating whether fluoride confers any benefit at all.

Problemet är att fluor har viss effekt på emaljens hårdhet, men detta är långt ifrån entydigt av godo, för emaljen blir hårdare men samtidigt sprödare. Har man då dessutom amalgamfyllningar kan tänderna sprängas lättare. Inte så många vet att amalgamplomber utvidgar sig och ofta förorsakar sprickor i tänderna. Detta sker lättare om man blivit exponerad för fluor, åtminstone till den grad att man drabbats av en begynnande fluoros. Hur dylika fluorskador på tänderna ser ut framgår av de här bilderna.

Nobelpristagaren Arvid Carlsson skrev om detta redan 1978. I en artikel i Läkartidningen 14/1978, ”Aktuella problem rörande fluoriders farmakologi och toxikologi”, skrev han bl.a.:

Det är väsentligt att poängtera att emaljfluoros inte enbart är en kosmetisk fråga. Socialstyrelsens försäkran att emaljfluoros är ett ur medicinsk synvinkel oskyldigt symtom saknar nämligen täckning. Såväl svenska som utländska undersökningar visar att svårare grader av emaljfluoros är associerade med en abnormt hög kariesförekomst […].

Man måste ta hänsyn till det totala upptaget av fluor. Bor man i områden där dricksvattnet naturligen har höga halter av fluor, bör man definitivt inte dessutom tillföra ytterligare fluor genom tandkräm, munvatten, pensling, tabletter, Ramlösa, grönt te – eller ”fluorberikat” bordssalt.

Not: Se även ”Fluortanterna anfaller igen”.

Pingad på Intressant.

Integritet och integritet

Människors förhållande till medier förändrar sig snabbt. Jag vet inte om just det sker snabbare än andra förändringar i samhälle och mentalitet, som t.ex. synen på moral, arbete etc., men nog förefaller det så – åtminstone med dagens medier.

Tillvänjningen till det nya sker så kvickt att man nästan glömt att det nya inte alltid funnits. Jag som en gång i tiden (för hisnande femton år sedan) i intervjuer brukade presenteras som ”IT-pionjär”, inser att en stor del av Sveriges befolkning nu inte har upplevt någon annan tid än den med Internet och World Wide Web.

Jag minns en dag cirka 1986, då jag för ett par timmar lånade en med dagens mått rätt klumpig mobiltelefon av en vän och gick och pratade i den på gatan. Det kändes oerhört ovant, och jag kände mig som om jag gjorde mig till och framstod som någon sorts jäktad börsmäklare som ständigt måste ha koll på de senaste aktiekurserna. Jag försökte också tala så tyst som möjligt – någon kunde ju höra. Läs mer