Det väckte viss, och berättigad, uppmärksamhet sedan Ingrid Lomfors, historiker och överintendent för Forum för levande historia, vid en sammankomst arrangerad av regeringen den 12 oktober hävdade att ”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”. Det skedde under en konferens under rubriken ”Sverige tillsammans: nationell samling för flyktingarna”, som hölls på Münchenbryggeriet i Stockholm.
 |
|
Ingrid Lomfors vid konferensen i Münchenbryggeriet i Stockholm. (Bild från regeringens webbplats.)
|
Och det stod faktiskt ”Det finns ingen inhemsk svensk kultur” på powerpointbilden bakom Lomfors, när hon höll sitt anförande. Vad hon sade muntligt var dock: ”Föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur som går tillbaka till urminnes tider, den bygger inte på fakta. Vi har alltid stått under influenser utifrån.” Den formuleringen är ju lättare att försvara än det hon projicerade på väggen.
Frågan om huruvida det finns en svensk kultur eller inte borde vara ganska enkel. Precis som det finns ett svenskt språk, så finns det förstås en svensk kultur. Men precis som språket under århundradena har förändrats med lånord och främmande ord och även ändrad grammatik, så har förstås kulturen påverkats av influenser från olika håll. Den svenska folkmusiken har en egen ton men påminner också mycket om t.ex. norsk och finsk. Schottis och polska vittnar genom sina namn om påverkan från Skottland och Polen men låter inte som där hos oss.
Filed under: Uncategorized |
Slowfox 