Finns elkänslighet, så finns elöverkänslighet

Sara Milstead skriver i en kortfattad artikel i Aftonbladet att det inte finns något som heter elallergi och att det inte finns några data som pekar på att elektromagnetiska fält skulle påverka människokroppen.

Men att elektromagnetiska fält påverkar oss är ju helt klart, eftersom det finns åtskilliga terapier för neurologiska sjukdomar som går ut på att just utsätta patienter med exv. Alzheimers, Parkinsons, epilepsi m.m. för elektromagnetiska fält, t. ex. i den form som kallas pulsad magnetterapi. Obervera att mobiltelefonsändarna är just pulserande. Ett stort forskningsområde är sedan 1980-talet s.k. transcranial magnetic stimulation (TMS). Se t.ex. följande länkar:

http://www.earthpulse.net/jacobsonresonance.htm
http://www.millipulse.com/articles_Alzheimer.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Transcranial_magnetic_stimulation

Det är väl inte särskilt djärvt att tänka sig att om det således finns människor som är känsliga för denna exponering, så torde det också finnas människor som är överkänsliga för den. Alla epidemiologer vet att det är den individuella känsligheten som til syvende og sidst avgör om man ska bli sjuk av en viss sorts exponering. Alla som röker får ju t.ex. inte lungcancer. Alla mediciner verkar inte på alla människor. Och vissa får oavsedda biverkningar.

Dessutom finns det förstås mängder av studier som visar på fysiologiska förändringar, både in vitro och in vivo vid exponering för elektromagnetiska fält. Provrörsprov – och troligen inte heller möss – brukar knappast inbilla sig att de påverkas.

Redan 2001 sammanfattade EU-parlamentet i ett arbetsdokument vilka effekter elektromagnetiska fält visat sig ha i några olika studier:

In vitro-studier

Epileptisk aktivitet i skivor av råtthjärnor tillsammans med vissa droger
Ökad celldelning pga resonans i jäststammen Saccharomyces cerevisiae
Resonanseffekt på arvsmassans bildning i Escherichia coli-celler
Synkronisering av celldelning hos jästen Saccharomyces carlsbergensis och E. coli-bakterier
Igångsätter vissa epigenetiska processer, t.ex. bildning av lambda-profager och colicin
Förändrar aktiviteten hos enzymet ornitindekarboxylas (ODC)
Reducerad cytotoxisk effektivitet hos lymfocyter
Ökad genomsläpplighet hos de röda blodkropparnas cellmembran
Påverkan på hjärnans elektrokemi (kalciumutflöde)
Ökad mängd avvikelser hos kromosomer och cellkärnor hos lymfocyter i människoblod
Förstärker effekten hos cancerframkallande droger som forbolester

In vivo-studier, mestadels djurförsök

Epileptiform aktivitet hos råttor i samband med vissa droger
Immunförsvarshämning hos kycklingar (melatonin-, kortikosteron- och IgG-nivåer)
Ökad dödlighet hos kycklingembryon
Ökad genomsläpplighet i blod-hjärnbarriären hos råttor
Påverkan på hjärnans elektrokemi när det gäller dopamin resp. opiater
Ökad mängd dubbla och enkla strängbrott hos DNA i råtthjärnor
Ökad framkallning av lymfom hos transgena möss
Förstärker effekterna av vissa psykoaktiva droger
Stresseffekter hos både friska råttor och råttor med tumörer
Neurogenetiska effekter och bildandet av mikrokärnor i makrofagceller i bukhinnan hos möss

(Gerard Hyland, ”The physiological and environmental effects of non-ionising electromagnetic radiation”, European Parliament Directorate General for Research, EP/IV/A/STOA/2000/07/03, March 2001, s 13, min översättning.)

Pingad på Intressant.