Nils Wahlbom, skådespelare (1886-1937)

Nils Wahlbom cirka 1912-15.

Igår visade SvT den gamla svenska filmen ”Kungen kommer” med Gösta Ekman d.ä. som främsta namn. Där har även Nils Wahlbom en roll, och det var roligt att äntligen få se den här filmen, för jag har länge velat se en film med honom. Vi är släkt på rätt långt håll, och jag har ofta hört talas om honom och har även en del gamla foton av honom från förra seklets början.

Nils Wahlbom (1886-1937) var jämnårig (fyra dagar yngre) kusin till min farfar Elis, och de var också nära vänner, delade bostad på Norrtullsgatan 9 i Stockholm och umgicks flitigt. I min farfars dagböcker från 1904-1907 kan man läsa om hur de 19-20-åriga ynglingarna ofta umgicks hemma hos familjen Berwald eller åkte skridskor uppå Brunnsvikens is. Enligt farfars dagbok var Nils Wahlbom också ständigt på dans eller musikafton hemma i konstnären Ragnar Gellerstedts föräldrahem.

I mars 1906 börjar det då och då finnas anteckningar i farfars dagbok om att Nils var på repetition eller på generalrepetition, så här tycks skådespeleriet ha börjat. Den 13 maj samma år står det ”Nisse på repetition, han har varit med på Dramatiska teaterns elevers uppvisning”. 11 juni är Elis och Nils och spelar käglor på Stallmästargården. Den 28 november medverkar Nils i komedin ”Mej lurar du inte”, han spelar ”en borgmästare, en gammal bitvarg”. 10 december är Nils hos doktorn för sitt oroliga hjärta. Min farfar Elis skriver i dagboken ”jag beklagar Nils som inte får röka”.

Enligt böckerna (t.ex. Nordisk familjebok, Uggleupplagans supplement, 1937) debuterade Wahlbom som teaterskådespelare 1910 och som filmskådespelare 1911. Kanske kände man inte till de tidigare teaterexemplen. Eller också anses de som alltför amatörmässiga för att räknas. Bilden ovan där Wahlbom sitter och röker (fast han troligen inte fick) är gissningsvis från ungefär 1912-15, att döma av andra daterade bilder där han ser ungefär lika gammal ut.

Wahlbom började 1910 hos Axel Engdahl på Folkteatern i Göteborg och spelade bland annat i ”Värmlänningarna”. Han turnerade sedan mycket i landsorten med bl.a. Hjalmar Selanders och Allan Rydings teatersällskap en bit in på 20-talet. I Stockholm spelade han vid Gösta Ekmans teatrar och på Vasan.

Nils Wahlbom i någon 1700-talsroll.

Bland teaterrollerna märks t.ex. ”Påsk” (där han för övrigt spelade ”Elis”), och ”Vildanden” (”Ekdahl”). 1917 hade han även hunnit göra en tidig stumfilm, ”I mörkrets bojor”, en förfärlig historia om mord och hypnos, där även en ung Arthur Rolén liksom Karl Gerhard medverkade. Huvudrollerna spelades dock av Sybil Smolova och Carl Barcklind.

1930 spelade Wahlbom tillsammans med Karin Swanström huvudrollerna i den första riktiga talfilmen i Sverige (som inte bara byggde på att man spelade fonografrullar till filmen), nämligen ”När rosorna slå ut”, i regi av Edvin Adolphson, inspelad i Paramounts studior i Paris – som så ofta vid den här tiden när man parallellt spelade in flera varianter av samma film på olika språk.

Wahlbom spelade ofta betjänter, poliser eller grevar, och i filmen ”Skicka hem nr. 7” (1937) spelade han en figur vid namn ”Tam Tam” Wahlbom, innehavare av den privata arbetsförmedlingen ”Hjälpredan”.

I Svenska filmdatabasen står det att ”Han var utan tvekan en av svensk film och teaters mer egenartade skådespelartyper som med en lite egenartad, sävlig replikföring ofta fick porträttera lite mer timida, tankspritt komiska karaktärer. Som det uttrycktes efter hans bortgång hörde han till dessa som kunde få publiken att jubla åt de mest alldagliga fraser genom just de tonfall han skänkte dem.”

Nils Wahlbom var faktiskt med i en mängd filmer, 8 st på 1910- och 20-talen och 31 st under 1930-talet. Att jag missat honom tills nu är obegripligt, för jag har ändå sett väldigt många 30-talsfilmer. Jo, ”Anderssonskans Kalle” och ”Söder om landsvägen” har jag sett, men där hade Wahlbom ganska undanskymda roller. Rollen han spelar i ”Kungen kommer” är rätt diskret också, trots att han har ”top billing” efter Gösta Ekman. Så jag hoppas få se fler filmer.

Wahlbom spelade ofta mot skådespelare som Thor Modéen, Tollie Zellman, Karin Swanström, eller som i ”Raggen – det är jag det” (1936) där han hade huvudrollen som lektor Winroth mot Isa Quensel (som ”Raggen”) och Stig Järrel (som ”Purjo”). Filmen tycks över lag ha fått god kritik.

I lustspelet ”Ä vi gifta” (1936) spelade Wahlbom kapellmästaren Fingal Doffzén. Signaturen ”Lars” i Stockholms-Tidningen skrev att Wahlbom tog hem spelet: ”[Adolf] Jahr är komisk, Wahlbom humoristisk, med en större mänsklig resonansbotten.” I ”Lyckliga Vestköping” (1937) spelade Wahlbom farbror Justus från USA, som alla tror är rik, mot Quensel, Zellman och Järrel. Robin Hood i Stockholms-Tidningen var dock inte nådig: ”Skådespelarna agera stundtals så falskt och krystat att man får tandvärk. Varför skall Nils Wahlbom alltid behöva tassa omkring och se ut som en onykter kriminaldåre? Det är visserligen ett tuppfjät från snille till vanvett, men därför behöver väl inte en begåvad skådespelare jämt verka lidande av hjärnuppmjukning.”

Pingad på Intressant.