• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Läkemedelsföretagens spökskrivare inget nytt

Det är verkligen anmärkningsvärt att så många vetenskapsjournalister tycks vara helt ovetande om fenomenet ghost writing inom t.ex. läkemedelsbranschen, och att man behöver vara kritisk när man refererar artiklar som publicerats även i ansedda tidskrifter. Detta framgick i radions Medierna (länk här eller här) i P1, som ursprungligen sändes den 22/5.

Redan när det gällde Neurosedyn på 1960-talet förekom ghost writing. Neurosedyn var det ödesdigra lugnande medel, som särskilt rekommenderades för havande kvinnor, men som visade sig ge upphov till allvarliga fosterskador. Väldigt lite studier av medlets biverkningar hade gjorts. I USA, där läkemedelsföretaget Merrell skulle marknadsföra Neurosedyn under namnet Kevadon, skrev dr Ray O. Nulsen en artikel om hur bra läkemedlet var, och han påstod sig ha testat det på 81 havande kvinnor. Men artikeln var i själva verket skriven av Raymond Pogge från Merrell. Jag skrev om det där i DN 2003. Läs mer

Annonser

En grönskrubbare slår till

I gårdagens DN skrev toxikologen Robert Nilsson under rubriken ”Stoppa den svenska miljöextremismen”. Det är en artikel som slår åt alla håll – enligt Nilsson är de flesta saker som oroar miljövänner och som brukar förekomma i miljödebatten onödiga.

”Myndigheterna kan helt enkelt inte skilja mellan reella och marginella miljöhot”, skriver han och avfärdar i rask takt problem med kvicksilver, bekämpningsmedel, livsmedelsfärger, glutamat, global uppvärmning m.m. Man kommer att tänka på något som brukar sägas om en viss dr Elizabeth Whelan i den amerikanska industrifinansierade lobbyorganisationen ACSH (American Council on Science and Health): ”Det finns inte ett bekämpningsmedel som hon inte gillar …”

Faktum är att Nilsson tycks vara en greenwasher med ungefär samma agenda som Whelan. Hon arbetar kraftfullt emot den s.k. försiktighetsprincipen. ”When in doubt, throw the precautionary principle out”, har hon sagt i ett av sina kärnfulla yttranden. Och det tycks vara Nilssons idé också. Han har länge motarbetat denna princip. T.ex. höll han ett föredrag 2002 på den amerikanska tankesmedjan Cato Institute. Bara titeln var anmärkningsvärd: ”The Global Harm of Swedish Precaution”.

Även detta stämmer med Whelan, som brukar hävda att de som verkligen gör skada i samhället är miljövännerna, genom att de inte bara vill eliminera risker, utan även jobb, mat, energi och tillväxt: ”It may be that the prophets of doom, not the profits of industry, are the real hazards to our health”, menar hon. Och Nilsson säger: Läs mer

Is illegal tobacco more dangerous than legal?

When I wrote about the tobacco industry and its mafia methods the other day (in Swedish) I had missed an ad that was published in Swedish daily Svenska Dagbladet on December 7. Advertisers are the Swedish Tobacco Manufacturer’s Association and an association for Swedish Stores & Fast Food.

The main message appears on the facsimile above: ”Illegal tobacco causes organized crime”, designed so that it resembles a warning on a cigarette packet.

An interesting attempt by an industry with very little goodwill to try to improve its image somewhat by pointing the finger at a branch of the same industry, which in some respects is even worse than themselves.

The products of the pirates and their business practices are perhaps a bit worse than those in the official channels, but you should be aware that they operate in a market that is created and maintained through decades by exactly the so-called legal tobacco industry. This has been done by systematically hiding the known dangers regarding tobacco harm.

The ad contains four statements:

* Those who sell illegal tobacco ignore age limits and market to young people.

* 2 billion Swedish crowns are being withheld from the state since pirated tobacco is tax free.

* Criminal activities are financed through the enormous profits from illegal tobacco.

* Pirated [counterfeit] cigarettes may have higher rates of various substances than is allowed as expressed in the approved limit values.

They try to make it sound as if only the illegal businesses focus on the young. But that is not true. Remember when Austria Tabak some years ago arranged special smoke parties for young people in Sweden, where they had the opportunity to buy cheap cigarettes. As late as the mid-1990s there were still tobacco advertisements that clearly aimed at the youth. Today, product placement in movies obviously aims at a young audience. And, as is well known, all of a suddden people smoke a lot again in TV serials.

I ask Pascal Diethelm about this. Diethelm is a well-known health activist at OxyGenève in Switzerland, who was one of the two sued in the so-called Rylander affair a few years ago.

– The ad in the Swedish dailies is a smokescreen to distract the attention away from the real problem, Diethelm says, namely the fact that the main suppliers of illegal tobacco trade are the cigarette companies themselves. It could be that less than 1% of the traffic is related to the pirates, but the industry uses them to mask the fact that the rest comes from them – except for counterfeit cigarettes, which mostly come from China, and which represent an increasing, but still small, share of the illegal market.

– Intergovernmental negotiations are underway for the elaboration of a protocol on illicit tobacco trade, and the tobacco industry is trying everywhere to preempt that future protocol by concluding separate agreements (with loopholes) with each country at the local level – perhaps this is what they are trying to do in Sweden.

When it comes to the talk about higher rates of various harmful substances in illicit cigarettes, Pascal Diethelm says that this is a myth, which has two purposes – as a scare tactic and to pass the message that regular cigarettes are safer, which is known not to be true.

Pingad på Intressant.

Är illegal tobak farligare än legal?

När jag skrev om tobaksindustrins maffiametoder häromdagen hade jag missat en annons som var införd i SvD den 7 december. Annonsörer är Svenska Tobaksleverantörsföreningen och Svensk Servicehandel & Fast Food.

Huvudbudskapet syns på faksimilen här ovan: ”Illegal tobak orsakar organiserad brottslighet”, utformat så att det ska se ut som en varningstext på ett cigarettpaket.

Ett intressant försök av en bransch med mycket låg goodwill att försöka förbättra sin image något genom att peka finger åt en gren av samma bransch som i vissa avseenden är ännu värre än de själva.

Piraternas produkter och deras affärsmetoder är kanske snäppet värre än de officiella kanalerna, men man ska vara medveten om att de verkar på en marknad som skapats och upprätthållits genom decennierna av just den s.k. legala tobaksindustrin. Detta har man gjort genom att systematiskt dölja de risker man faktiskt känt till när det gäller tobakens skadeverkningar.

I annonsen finns fyra påståenden:

* De som säljer illegal tobak ignorerar alla åldersgränser och säljer till minderåriga

* I år försvinner 2 miljarder av våra skattemedel på den svarta tobaksmarknaden

* Kriminell verksamhet finansieras med enorma intäkter från illegal tobak

* Piratkopierade cigaretter kan överstiga godkända gränsvärden

Man försöker få det att låta som om bara de illegala vänder sig till ungdom. Men det stämmer inte. Minns t.ex. Austria Tabak som för några år sedan anordnade speciella rökfester för ungdomar, där de fick möjlighet att köpa cigaretter billigt. Så sent som vid mitten av 1990-talet fanns ännu reklam som tydligt vände sig till ungdom. Idag förekommer produktplacering i filmer som vänder sig till en ungdomlig publik. Som bekant röks det plötsligt mer än på länge i TV-serier.

Jag frågar Pascal Diethelm om det här. Diethelm är en internationellt känd folkhälsoaktivist vid OxyGenève i Schweiz som bl.a. var en av de två åtalade i den s.k. Rylanderaffären för några år sedan.

– Annonsen i de svenska dagstidningarna är en rökridå som ska avleda uppmärksamheten från det verkliga problemet, säger Diethelm, nämligen det faktum att många av leverantörerna inom den illegala tobakshandeln är tobaksbolagen själva. Kanske är mindre än en procent av handeln piratrelaterad, men industrin utnyttjar den för att dölja det faktum att resten kommer från dem själva – utom förfalskade cigaretter som oftast kommer från Kina, som utgör en ökande, men fortfarande liten del av den illegala marknaden. Förhandlingar är på gång mellan regeringar för att utveckla ett protokoll när det gäller illegal tobakshandel, och tobaksindustrin försöker överallt att föregripa detta framtida protokoll genom att sluta separata avtal (med kryphål) med varje land för sig på den lokala nivån – kanske är det vad man vill uppnå i Sverige.

När det gäller talet om högre halter av skadliga ämnen i illegala cigaretter säger Pascal Diethelm att detta är en myt som man gärna sprider för att ge sken av att vanliga cigaretter är säkrare, vilket ju inte är sant.

Pingad på Intressant.

Tobaksindustrins maffiametoder

Den amerikanska filmen Insider har visats flera gånger i svensk TV. Igår visades den i SvT. Den finns även att köpa på DVD. Det är en film i ungefär samma genre som den om Erin Brokovich. En cynisk industrigren försöker dölja hälsoriskerna med sina produkter eller med avfallet från tillverkningen av produkterna.

Insider handlar om den amerikanska tobaksindustrin. Jeffrey Wigand var kemist och arbetade på tobaksföretaget Brown & Williamson som chef för forskning och utveckling i slutet av 1980-talet. Han liksom många andra forskare hade lockats till industrin för att hjälpa till att skapa en mindre hälsofarlig cigarett. (Även i Sverige fanns flera som arbetade för tobaksindustrin med denna föregivna målsättning, t.ex. Rune Cederlöf och Lars Friberg som byggde upp det världsberömda tvillingregistret, Tore Dahlhamn och många flera.)

Wigand insåg dock rätt snart att tobaksindustrin inte precis brydde sig om sina kunders hälsa, utan snarare ville knyta kundkretsen än hårdare till sig genom att göra nikotinupptaget från cigaretterna större. I detta sammanhang experimenterade man med en substans som kallas coumarin.

I filmen får vi bland annat se hur Jeffrey Wigand blir trakasserad och hotad till livet sedan han som whistleblower gått ut med den här typen av information. Vi får också se exempel på de nästan surrealistiska spetsfundigheter som tobaksindustrins advokater lyckas uppbåda i sitt försvar och sitt misstänkliggörande av Wigand som sanningsvittne. Bland annat sammanställde man en 500-sidig dossier över Wigands liv som skulle visa vilken opålitlig lögnare han var.

Wigand spelas ganska porträttlikt av Russel Crowe och 60 minutes-reportern Lowell Bergman spelas av Al Pacino. Marknadsdirektören och sedermera VD:n för Brown & Williamson Thomas Sandefur spelas av en ovanligt infernalisk Michael Gambon. Läs mer

Filmstjärnor mutades av tobaksbolag

Dagens Nyheter hade igår en kort notis om hur filmstjärnor mutats av tobaksbolag för att visa och berätta om hur de rökte ett visst märke etc. Notisen bygger på en artikel i British Medical Journals specialtidskrift Tobacco Control, närmare bestämt Lum et al., ”Signed, sealed and delivered: ‘big tobacco’ in Hollywood, 1927–1951”, Tobacco Control 2008;17:313-323.

American Tobacco Company ville lancera Lucky Strike som Hollywoodstjärnornas speciella cigarett och betalade bara under budgetåret 1937-38 ungefär 146 000 dollar (i dagens penningvärde) till Clark Gable och mängder av andra namnkunniga filmskådespelare.

I dokumentet Rogers JG, Lewis C. Statement and release, 22 Jan 1937 kan man läsa kontrakt mellan industrin och stjärnor som Carole Lombard, Joan Crawford och Claudette Colbert (dessa fick också 146 000 dollar 1937-38). Läs mer

Scientific fraud must be investigated – also in Sweden!

In Swedish magazine Axess (No 2/2008) I have an article about how important it is that Sweden finally gets an impartial institution that may investigate science fraud. Other Nordic countries have such agencies – while Sweden turns a blind eye to a lot of irregularities that should be classified as either science fraud or scientific misconduct. There is presently a proposal in parliament suggesting the founding of a committee on scientific misconduct. This would at least be a start, therefore it is worth supporting. It is far from an ideal solution, but better than what we have now.

The line of argument in my article is based on a case I have followed for several years, the case of Swedish professor Ragnar Rylander, tobacco researcher who on the one hand, had a series of public health assignments (e.g. scientific advisor to the Swedish National Board of Health and Welfare), and on the other, was secretly working as a consultant to the tobacco industry. In that capacity he helped to keep secret such research results that could adversely affect the industry’s business. He also assisted in withholding incriminating documents concerning these affairs from the prosecutors in the major trials against the tobacco industry that took place in the USA in the 1990s.

Read the whole article in English translation from my archive!

Pingad på Intressant.