• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Läkemedelsföretagens spökskrivare inget nytt

Det är verkligen anmärkningsvärt att så många vetenskapsjournalister tycks vara helt ovetande om fenomenet ghost writing inom t.ex. läkemedelsbranschen, och att man behöver vara kritisk när man refererar artiklar som publicerats även i ansedda tidskrifter. Detta framgick i radions Medierna (länk här eller här) i P1, som ursprungligen sändes den 22/5.

Redan när det gällde Neurosedyn på 1960-talet förekom ghost writing. Neurosedyn var det ödesdigra lugnande medel, som särskilt rekommenderades för havande kvinnor, men som visade sig ge upphov till allvarliga fosterskador. Väldigt lite studier av medlets biverkningar hade gjorts. I USA, där läkemedelsföretaget Merrell skulle marknadsföra Neurosedyn under namnet Kevadon, skrev dr Ray O. Nulsen en artikel om hur bra läkemedlet var, och han påstod sig ha testat det på 81 havande kvinnor. Men artikeln var i själva verket skriven av Raymond Pogge från Merrell. Jag skrev om det där i DN 2003. Läs mer

Psykoterapi mot magsår?

Apropå årets Nobelpristagare skrev Dagens Nyheter den 10/12 om magsår och helicobacter. En intressant artikel som åter speglar hur svårt det ofta är för nya idéer att få fäste.

Även om det finns ett större perspektiv på detta som gäller förebyggande insatser och mera holistiska folkhälsoåtgärder, så är det ändå
intressant att se hur motarbetad bakterieteorin blev inom det medicinska etablissemang som bestämt sig för en psykosomatisk förklaring:

Det tog många år innan budskapet trängde igenom och kom världens
magsårspatienter till nytta. I juni 1982 publicerade Barry Marshall
och Robin Warren sina första fynd i medicintidskriften The Lancet.
Först år 1993 blev antibiotikabehandling standard i Sverige och ett
år senare i USA.

– En massa människor kunde ha blivit behandlade på åttiotalet. Jag
kan förlåta de forskare som var skeptiska av vetenskapliga skäl, för
att de väntade på data. Men jag kan inte förlåta dem som behandlade
enskilda patienter: folk som led svårt av magsår, som blödde och
ibland dog. Att inte de läkarna berättade för patienterna om
antibiotika och skickade dem till studier!

Det var lättare att övertyga vanliga allmänpraktiserande läkare än
magspecialisterna, säger Barry Marshall.

Magspecialisterna, gastroenterologerna, var så uppfyllda av alla
dogmer de hade fått lära sig om att magsår orsakas av stress och
dålig diet och ärftliga faktorer.

En annan kraftig broms var de stora läkemedelsföretagen, som satsade
hårt på sina magsyrehämmande mediciner. På åttiotalet var
syrahämmare som Tagamet och Zantac de största guldkalvarna i hela
läkemedelsbranschen.

Det kan vara bra att ha det där i bakhuvudet idag, när rätt många sjukdomar som kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi, whiplashsyndrom m.m. av många läkare anses som något psykosomatiskt. Men varken fibromyalgisjuka eller magsårspatienter bör i första hand skickas till psykoterapi.

Att läkemedelsindustrin kan ha ett finger med i spelet när det gäller att torgföra en diagnos, eller att ändra kriterierna för en gammal diagnos, visas också av hur definitionen för högt blodtryck ändrats de senaste åren. Med sänkta gränser för vad som ska anses som högt blodtryck, finns förstås risken att man i onödan – men till glädje för industrin – tvingas till att medicinera resten av livet.

Pingad på Intressant.