FRA 2.0

Vi har inte sett det nya lagförslaget om FRA, men nog låter det som en viktig och mycket ovanlig form av reträtt från en regering. Bodströms invändning att detta är som i Nordkorea, därför att ingen utredning först görs, är givetvis helt vettlös. Skulle man i Nordkorea kunna – ens i fantasin – tänkas installera ett institut med makt över regeringen?

Vad som kommer att avlyssnas och inte och vilka förbindelser som kommer att kunna upprättas mellan militära och civila myndigheter, mellan FRA och Säpo t.ex., kan man nog aldrig vara säker på. Inte ens i en demokrati som vår. Jag skrev mera utförligt om det där dilemmat med övervakning av dem som övervakar (quis custodiet ipsos custodes) i bloggen den 19 juni, ”Den hemliga verksamheten”. Men oavsett detta grundläggande problem som gäller all sådan aktivitet, måste man naturligtvis spjärna emot de möjligheter som kan finnas till missbruk och försöka göra den typen av icke önskvärda kopplingar så svårgörlig som möjligt.

Nog kan tanken på en brett tillsatt och kunnig utredning vara lockande, men tanken på att det skulle utmynna i en lagstiftning när socialdemokraterna åter sitter vid makten, kanske med sina gamla två vapendragande stödpartier om ett par år, är nog inte ett bra alternativ för dem som värnar om integriteten. Visst tycks även alliansen ha allvarliga problem med sitt principiella värnande av integriteten när den sedan ska prövas i verkligheten, och visst tycks den nu visade medvetenheten vara en omvändelse under galgen, men socialdemokraterna är ju traditionellt de värsta övervakningskramarna vi har. Tänk SAPO, göteborske sjukhusspionen, IB och lidbomeriet. Det beror givetvis på vilka galgar socialdemokraterna skulle ha att titta upp emot när det blir så dags, men det är högst otroligt att de skulle tillåta ett så pass radikalt förslag som det som nu skisserats.

Några funderingar kring de femton punkter som redan offentliggjorts (se pressmeddelande):

Punkt 4 och 5 verkar i mina ögon fortfarande gälla något som är svårt att avgränsa tekniskt. ”Trafikstråk” – finns det?

Punkt 7 låter som om den medger en glidning, där SÄPO skulle kunna få del av uppgifterna. Fast det är ju bara en utredning man talar om än så länge. En välvillig tolkning vore förstås att de vill se över och lagfästa vad SÄPO inte ska få ta del av. Det återstår också att se vad som anses som hot: yttre hot, militärt yttre hot, osv.

I punkt 10 står: ”Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.” Nu är ju inte detta något lagtextsförslag utan bara ett pressmeddelande, men här borde införas något med denna innebörd: ”rättslig efterhandskontroll och sanktion förstärks.” Missbruk bör kunna leda till kännbara konsekvenser för ansvariga.

I punkt 13 står: ”Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.” Denna punkt skulle säkert behöva utvidgas till advokater, journalister, läkare m.fl., om det nu inte är underförstått att en sådan precisering ska ske enligt vad som står i punkt 1. Dessutom kvarstår problemet som nämndes i riksdagens junidebatt, att meddelanden som alls inte bör få uppsnappas av myndigheterna, t.ex. från personer som meddelar sig med journalister i känsliga frågor, kanske inte verkar känsliga i varje led. Kanske har det framgått att det är en känslig korrespondens med grundlagsskydd flera veckor innan ett visst mera banalt meddelande skickas, som man sedan faktiskt sparar. Själva förbindelsen röjs alltså och kan inrikes rinna ut i form av läckor och utrikes till de ”kunder” som besöker den s.k. FRA-shopen.

Och: jag skrev i juni att en kanske än viktigare metafråga efter riksdagsdebatten var frågan om partipiskor och demokratins former. Även nu kanske en viktig metafråga skymtar. En domstol ställd över regeringen kanske bäddar för nya tankar också när det gäller införandet av en författningsdomstol, något som ju varit på tapeten då och då.