[Kommentar: Vid 1800-talets början diskuterades formerna för både folkundervisningen och den högre, mera specialiserade utbildningen. Liberalerna menade att det var samhällets plikt att sörja för en grundutbildning för alla medborgare. De konservativa menade att detta att skära alla över en kam bara kunde medföra ”halvbildning”. Dessutom var undervisningen främst en fråga för hemmen och den privata sfären, som samhället inte skulle blanda sig i. De här diskussionerna fördes bl.a. i 1825 års uppfostringskommitté – den s.k. Snillekommittén som omfattade 27 personer, t.ex. Carl von Rosenstein, Hans Järta, Johan Olof Wallin, Samuel Grubbe, Jöns Jacob Berzelius, Carl Adolph Agardh, Axel Fryxell, samt Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér. Som ordförande satt kronprins Oscar, som var känd för att engagera sig i såväl skolfrågor som i fångvårdsfrågor. Åtminstone när det gällde elementarläroverken kom Geijer och Tegnér att hamna i olika åsiktsläger. Snillekommittén avgav sitt betänkande 1828; folkskolefrågorna var dock inte huvudsak.
1838 skakades det svenska kulturetablissemanget av Geijers s.k. avfall från konservatismen till liberalismen. Detta åsiktsbyte gällde i mångt och mycket skolan, och Geijer anslöt sig till tanken på en folkundervisning efter att ha hört ett tal av Johan Olof Wallin, som han recenserade i sin nystartade tidskrift ”Litteratur-Bladet”. Året därpå skrev signaturen ”–r” i Post- och Inrikes Tidningar en artikel om folkskolan. Bakom signaturen dolde sig kronprins Oscar, som här bl.a. uttalade sig i frågan om huruvida utbildning för de lägre klasserna skulle vara skadlig eller bra för samhället. Den artikeln återges här nedan (fetstilen är tillagd av mig/KET). Vägen fram till en folkskolereform var ganska knagglig, men en förordning om folkskolan kom så 1842 (finns i sin helhet här). Allt var dock inte i hamn med detta. Det visade sig – ungefär som idag – att det var svårt att få kommunerna att ta sitt ansvar för skolan. Och många bönder förstod inte varför de skulle lära sig mer än att läsa. Det tog också tid innan behöriga lärare fanns i alla socknar. Det dröjde en bra bit in på 1900-talet innan folkskolan fungerade ungefär som det var tänkt i större delen av landet.]
OM FOLKSKOLOR.
(Insändt.)
En af de förnämsta regeringsplikter är att befordra den allmänna undervisningen och att, i detta vigtiga ämne, uppgöra en, på lokala förhållanden och möjliga tillgångar, grundad plan, hvilken sedan med ihärdighet och kraft genomföres. Dervid bör lika uppmärksamhet egnas åt Folkskolan, som åt Högskolan, ty det är lika mycket Regeringens skyldighet att befordra allmän, som högre upplysning, och denna senare kan först då fullkomligt bara frukt, när den mognar i bredd med den förra.
Folkskolans ändamål är att utbilda hvarje samhällsmedlem till Kristen och menniska i högre mening. Den, som kan läsa och skrifva, samt erhållit undervisning i religionen, och några grundbegrepp om sitt fosterlands historia och geografi, förstår redan bättre att uppfylla sina pligter såsom menniska och medborgare, än den, som ej återhålles af annat än fruktan för straff, eller blott af starka drycker kan väckas ur hvardaglighetens slummer.
Att befordra Folk-undervisningen är hvarje medborgares pligt; det bör vara en national-angelägenhet, ej en ståndsfråga; bildningen bör förblifva religiös, men derjemte antaga en mera nationel karakter och anda. Med uttrycket religiös menas icke blott en nödtorftig in- och utanläsning i katechesen, utan uppväckandet af menniskans högre anlag, ty huru litet det förra uträttar, i moraliskt hänseende, bevisas, bland annat, af Justitie-Stats-Ministerns brottmåls-tabeller, deri man finner, att bland det olyckligtvis stigande antalet af brottslingar, högst få saknat hvad man i betygsväg kallar Kristendoms-kunskap.
I staten New-York *), som år 1834 räknade 2,100,000 innevånare, funnos, samma år, 10,000 Folkskolor. Af 548,000 barn ifrån 5 till 16 års ålder bevistade 541,000 de särskilta skolorna, hvllkas samfälta kostnad uppgick till 7,000,000 Franks. År 1814 funnos i samma stat blott 2,755 skolor. Kort efter Juli-revolutionen hade Frankrike, med en 15 à 16 gånger större folkmängd, blott 4,000,000 Franks anslagna till Folk-undervisningen; nu uppgår, deremot, denna titel till 14,000,000 samma mynt, och de skolbesökande barnens antal till 2,500,000, eller, proportionaliter, ungefär 3 gånger mindre än i New-York. Det antal disciplar, som sökte högre läroanstalter i New-York, var 2 1/2 per tusen innevånare, och i Frankrike äfven så många, hvilket bevisar, att det i Frankrike öfverklagade stora tilloppet vid dessa läroverk, härrör af andra orsaker, än utvidgad Folk-undervisning. Det är ofta föräldrarnas okunnighet, hvilken i sonens nödtorftiga elementarkunskaper tror sig finna en massa af vetande och sällsynt skicklighet, som drifver denne på en bana, stundom föga passande for honom enskilt, och till än mindre gagn för det allmänna.
I Sverige har man, i afseende på Folkundervisningen, följt en annan grundsatts, än i de flesta andra länder. Staten har endast öfvertagit befordrandet af den högre bildningen, och öfverlemnat vården af den allmänna till föräldrarnas ömhet och den enskilta välgörenheten. Mödrarnas flit, kontrollerad af Presten, är egentligen den enda uppfostrings-anstalt, som finnes hos oss till menighetens upplysning, derest icke särskilta gåfvor blifvit förärade till detta stora ändamål. Denna åsigt är vacker; den knyter ännu närmare familje-bandet, då den gör föräldrarne ansvarige för barnens uppfostran, och bör således icke åsidosättas; men då det vetande, som barnet sålunda erhåller, ej gerna kan sträcka sig längre än till innanläsning och katechesen, synes lätt huru otillräckligt detta blir såsom folkbildning; det blir ock klenast i eller nära de större städerna, der antingen trägnare sysselsättning, eller andra mindre aktningsvärda skäl, hindra föräldrarne att vårda sina barn, hvilka under så- dana förhållanden likväl behöfva mera eftersyn. Behofvet af verksammare anstalter för att hindra det uppvexande slägtets förderf, har också blifvit behjertadt af välgörande medborgare, och Folkskolor hafva uppstått på flera ställen. Men denna vigtiga omsorg saknar system, kontroll och medel för att kunna lemna de frukter, man deraf har rätt att vänta, och blott genom Regerings och Ständers samverkan kunna dessa tillvägabringas. Det är då hög tid, att båda Statsmakterna uppriktigt möta hvarandra för att ordna denna vigtiga national-angelägenhet.
I Sverige, der befolkningen är spridd på en vidsträckt yta, och der ett hårdt luftstreck ofta försvårar kommunikationerna, har man vida större svårigheter att öfvervinna, än i andra länder, Danmark exempelvis, der boningarna äro mindre spridda. Man nödgas öka Skolornas antal, hvilket förökar kostnaden, eller införa ett ambulatoriskt undervisnings-sätt, hvilket åter har den olägenhet, att dugliga Lärare svårligen kunna erhållas; men dessa hinder kunna dock undanröjas medelst omfattandet af en riktig plan, lämpad efter de olika lokala förhållandena, och i utförandet understödd af välvilliga och upplysta medborgare.
Man skall, måhända, härvid göra det inkast, att kostnaderna för Folkskolor skulle blifva ofantliga, och öfverstiga landets tillgångar; men har man verk- ligen förvissat sig derom? I staten New-York kostar, såsom ofvan nämdes, 541,000 barns uppfostran 7,000,000 Franks, således i rund summa 13 Franks, eller omkring 6 1/2 R:dr B:ko för hvarje barn. Efter denna beräkning skulle visserligen införandet af Folkskolor i Sverige, der folkmängden är 50 proc. större, tillhöra antalet af fromma, men overkställbara önskningar. Då man likväl nogare betraktar saken, finner man, att förhållandet icke är sådant. En Lärare aflönas i New-York med 780 Fr., motsvarande vid pass 390 R:dr B:ko; en Lärarinna erhåller hälften, således 195 R:dr B:ko. Dessa vilkor äro vida drygare än i Frankrike, der en Lärare aflönas med 200, högst 300 Fr. I Sverige får en Lärare vid de af enskilta inrättade Folkskolor ungefär detsamma. Skolornas antal lärer äfven vara nog stort i New-York, ty, om man jemför det med barnens antal, belöpa sig endast 54 barn på hvarje Skola, hvilket tyckes vara nog litet. Af så många Skolor uppkomma, naturligtvis, stora kostnader för byggnadernas underhåll, flera Lärares aflönande m.m. I Frankrike kostar folkundervisningen, jemförelsevis, betydligt mindre, än i Amerika, ty då man delar de i budgeten anslagne 14,000,000 Franks på 2,450,000 barn, finner man, att hvarje barns undervisning årligen kostar blott 5 1/2 Franks.
I Sverige böra Församlingarna besörja Skolhusens uppbyggande och underhåll, hvarigenom dessa kostnader kunna bestridas med långt större hushållning, än om Kronan, som säkert komme att betala materialier, dagsverken och eftersyn vida högre, skulle åtaga sig detta åliggande. Staten skulle, deremot, anslå en viss summa årligen till Lärarens aflöning, och de Skolbesökande barnens föräldrar äfvenledes dertill lemna ett passande bidrag. Antager man, att Statens bidrag skulle belöpa sig till 66 R:dr 32 sk. Banko, och afgiften för hvarje barn till 4 sk. Riksgälds i veckan, under 30 läse-veckor, uppkommer följande förhållande: Om en Skola besökes af 50 barn, hvaraf omkring 3/4:delar äro betalande, erhåller Läraren i lön: af Staten 66 R:dr 32 sk., af barnens målsmän 53 R:dr 16 sk., eller tillsammans 120 R:dr Banko. Tages afgiften till 4 sk. Banko, uppgår densamma till 80 R:dr B:ko, och Lärarens inkomst, ordinarie lönen inbegripen, till 146 R:dr 32 sk. B:ko. För en Skola af 80 barn, med 3/4 betalande, skulle Läraren erhålla, ef- ter den lägre afgiften, 100 R:dr B:ko, och 150 efter den högre, hvilken summa, tillagd ordinarie lönen, gör, i förra fallet, 166 R:dr 32 sk. B:ko, i det senare 216 R:dr 32 sk. B:ko. Vid en Skola för 100 barn, med 3/4 betalande, blir Lärarens inkomst, med den lägre afgiften, 125 R:dr Banko, efter den högre 187 R:dr 24 sk. B:ko. Lägges dertill den ordinarie lönen, blir summan 191 R:dr 32 sk., då afgiften betalas i Riksgälds, och 254 R:Jr 8 sk., om den erlägges i Banko.
Af dessa beräkningar finner man, att för Läraren skulle på detta sätt beredas skäligen tillräckliga löneinkomster, lämpligt afpassade efter Skolornas olika storlek. Antager man, att en Skola upprättades i hvarje Församling, blir det, för 2,453 Församlingar, erforderliga anslaget, 163,533 R:dr 16 sk. Banko. Denna summa synes ingalunda öfverstiga hvarken landets möjliga tillgångar eller billiga fordringar för ett så vigtigt ändamål.
Det, som måhända utgör ett större hinder, än kostnaderna, mot ett allmänt införande af Folkskolor, är den, hos en del af de bildade, rådande fördomen, att det vore vådligt för lugnet och den allmänna ordningen att befordra upplysningen ibland de lägre klasserna. Det är besynnerligt nog, att, om man skall antaga någon i sin tjenst, företrädet lemnas åt den sökande, som har bästa betyget i sin Kristendom, samt kan läsa och skrifva, men att man på samma gång är rädd, att dessa kunskaper må blifva allmänna. Man rådfråge blott härvid andra länders erfarenhet. Är den Tyska befolkningen mindre laglydig, än den Fransyska? Och likväl äger den förra vida större bildning. I Norra Amerika anse de rikare och mera bildade, hvilka der kallas Aristokrater, att det enda sättet att trygga sina rikedomar emot massornas råa begär, är att befordra deras upplysning, och de uppoffra betydliga summor för detta ändamål. Att Amerikanarna äro lika goda beräknare, som vi, torde dock icke kunna förnekas. Dessa fördomar mot den allmänna upplysningen skola säkert försvinna vid ett närmare besinnande, och Regeringen bör i detta afseende verka medelst sitt öppet uttalade nit för Folkskolornas införande.
Till en början, böra från alla Stift tillförlitliga upplysningar samlas rörande de enskilta Skolornas tillstånd, det antal barn, som der erhåller undervisning, Lärarnes vilkor m. m., samt Konsistoriernas tanka infordras om medlen att förbättra national-undervisningen. Med ledning deraf borde, sedan, en fullständig plan utarbetas till nästa Riksdag, hvilande hufvudsakligen på följande grunder:
l:o I hvarje Pastorat bildas en Direktion, som har sig uppdragit att befordra Folkundervisningen. Direktionen utgöres af Pastor, samt minst 4, högst 8 ledamöter, valda å allmän sockenstämma. Hvarje år afgår en af de valda ledamöterna i bestämd ordning. Vid Direktionens första inrättning bestämmes denna ordning genom lottning; sedermera afgår den, som varit längst ledamot, sedan han valdes. Den utträdande kan åter inväljas.
En sådan Direktion, stiftad inom hvarje Pastorat, för att handlägga allt hvad som rör folkets undervisning, skulle säkert bereda den största nytta och väcka ett allmänt deltagande för denna vigtiga angelägenhet. Af ledamöternas nit kunde man vänta en nödig och fortsatt kontroll på Lärarens verksamhet, samt tjenliga påminnelser till de föräldrar, hvilka försummade att skicka sina barn till skolan. Om Pastor skall vara sjelfskrifven Ordförande, eller om Direktionen bör dertill välja en af dess egna medlemmar, utgör en icke obetydlig tvistefråga. Denna senare rättighet torde likväl vara så mycket mindre betänklig att medgifva, som det icke är tvifvel underkastadt, att den Pastor, som visat sig nitisk att befordra folkbildningen, komme att till Ordförande utses.
2:o Direktionen uppgör ett efter lokala förhållanden lämpadt förslag för Folkundervisningen inom Pastoratet, undersöker om en eller flera Skolor dertill fordras m. m. Sedan nämde förslag blifvit vid allmän sockenstämma antaget, underställes det Länets Öfverstyrelse för Folkundervisningen.
I Pastorater, hvilka utgöras af en enda församling, eller af tvenne mindre vidsträckta, kan en Skola vara tillräcklig. Är Pastoratet åter sammansatt af flera församlingar, eller är befolkningen mycket spridd, blir en enda läroanstalt otillräcklig: Man nödgas då antingen: a) inrätta flera Skolor; b) anskaffa 2:ne särskilta Skolhus, der samma Lärare, på olika terminer, undervisa de närmast boende barnen; c) bereda, för de mest aflägsna barnen, tillfälle att herbergeras och vårdas hos välkändt folk i grannskapet af Skolan; eller d) i nödfall begagna det ambulatoriska undervisningssättet.
3:o När Länets Öfverstyrelse för Folkundervisningen anmäler till Ecclesiastik-Expeditionen, att en församling öfverenskommit om en eller flera Folkskolors inrättande, och att passande skolhus äro beredda, anslår Regeringen 66 R:dr 32 sk. B:ko till ordinarie lön för Läraren. Hvarje Skola bör vara inrättad för minst 50 barn, för att komma i åtnjutande af Statens bidrag.
4:o Läraren eller Lärarinnan antages af Direktionen. Närmare föreskrifter om det kunskapsmått samt betyg å frejd, hvilka erfordras hos Läraren eller Lärarinnan, böra meddelas Direktionerna genom Ecclesiastik-Expeditionen. Då man i allmänhet klagar öfver brist på tjenliga ämnen till Lärare, borde stipendier anordnas för de Lärare-kandidater, som Direktionerna önskade skicka till Central-Vexel-undervisnings-Skolan i Stockholm. För att undvika längre resor, vore det önskligt, att en dylik inrättning kunde blifva bildad i någon af de södra orterna.
5:o Barnen undervisas i läsning, skrifning, Kristendom och räknekonst. De böra äfven erhålla lämplig undervisning i fosterlandets historia och geografi. Tjenliga läroböcker, tabeller m. m. böra anskaffas, och vara att tillgå för lindrigt pris.
Det vore önskligt, att flickorna kunde undervisas i passande handaslöjder, och detta bör äfven kunna beredas, sedan Skolan väl kommit i verksamhet.
6:o Föräldrarna böra betala en lindrig afgift till Läraren, såsom påminnelse, att de äro pligtige att sörja för barnens uppfostran. För de barn, hvilkas föräldrar ej af Pastor förses med fattigdoms-bevis, tyckes 4 sk. B:ko i veckan vara en passande afgift, hvilken, utan att vara särdeles betungande, lemnar en icke obetydlig tillökning i Lärarens vilkor.
7:o Inom hvarje Län bildas en Öfverstyrelse för Folkundervisningen, bestående af Landshöfdingen och Biskopen, samt trenne inom Länet boende män, som nitälska för menighetens upplysning och sedliga uppfostran; dessa ledamöter väljas på följande sätt: hvarje Skol-Direktion insänder till Landshöfdingen ett förslag, försedt med trenne namn; de, som sålunda erhållit de flesta röster, kallas för tvenne år till Öfverstyrelsen, som har sig anförtrodd kontrollen öfver Länets Folkskolor.
8:o De församlingar, som redan inrättat Folkskolor, kunna komma i åtnjutande af de till Lärarens aflönande anslagne 66 R:dr 32 sk. B:ko.
Om denna plan, vederbörligen granskad och utarbetad i alla sina detaljer, underställdes kommande Ständer, bör man icke betvifla, att den med beredvillighet blefve antagen. Då det är omöjligt, att alla skolor skulle kunna uppsättas under de två à tre första åren, vore det fullkomligen tillräckligt, att, till en början, anslå 120,000 R:dr B:ko, hvilka skulle utbetalas i mån som Regeringen tillkännagåfve för Riksgälds-Kontoret, att Skolorna blifvit inrättade. Dessa nyttiga åtgärder för Folkundervisningen skulle motsvara Nationens och tidehvarfvets fordringar.
Om och kanske emot detta förslag kan visserligen mycket anföras, hvarföre alla anmärkningar och upplysningar skola vara välkomne. Det är ämnadt, ej att utestänga andra, möjligen bättre, utan tvertom att framkalla dem; att utgöra en ledning för deras öfverläggningar och begrundande, hvilka nitälska för allmän upplysning, och, isynnerhet, att flytta denna vigtiga fråga ifrån välvilliga samtals och fromma önskningars ofruktsamma fält till verkställighetens praktiska område. Likväl bör uppmärksamheten fästas på några hufvudprinciper, hvilka utgöra förslagets grundval, och hvilka svårligen kunna rubbas utan att menligt inverka på det helas bestånd. Dessa äro följande: A. Att i hvarje Pastorat bilda en Skoldirektion, som bar sig anförtrodd vården om Folkundervisningen, samt allt hvad dermed äger gemenskap. Det förstås af sig sjelf, att, om verkliga Municipalstyrelser blefvo inrättade, så böra de ock öfvertaga denna vigtiga befattning. B. Att författningen rörande Folkskolorna endast bör innehålla allmänna bestämmelser, men att detaljerna af hvarje särskilt Skolas organisation må anförtros åt ofvannämde Municipal-autoritet, för att kunna lämpas efter de olika lokalförhållandena. C. Att Föräldrarne böra betala en afgift för sina Barns uppfostran, till påminnelse, att deras pligt är att sörja för denna angelägenhet. D. Att Kommunerna böra besörja Skolhusens uppförande m. m. och Staten icke utbetala sin andel i Lärarens lön, förrän Skoldirektionen anmält, att Skolan är färdig att emottaga minst 50 barn. — —r
*) Enligt Michel Cheraliers bref öfver Nord-Amerika.
Slowfox 