Husmark Pehrsson som demagog

”Var tredje person som riskerar att bli av med sin sjukpenning lider av psykisk sjukdom, visar ny statistik. Läkare varnar för att patienter kan slås ut – men socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) slår ifrån sig.”, skriver Dagens Medicin i nr 1-3 (14 januari – ej på webben tyvärr).

Och slår ifrån sig gör hon verkligen. Jag undrar om hon inte närapå uppfunnit en ny retorisk eller argumentativ figur. I artikeln citeras Veronica Palm (S), vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, som menar att människor med psykiska sjukdomar riskerar att bli sämre av ekonomisk stress:

– Jag har också svårt att se vem som, i rådande läge på arbetsmarknaden, ska anställa de över 6 000 kvinnor under 40 år som varit sjukskrivna för psykiska problem i mer än 180 dagar. Risken är att de kommer att tvingas leva på socialbidrag, säger Veronica Palm, som också är talesperson för s i socialförsäkringspolitiska frågor.

Hur svarar nu Cristina Husmark Pehrsson på detta? Jo, hon blir rosenrasande:

Antikrundan i Karlskoga

Det var förstås som vanligt intressant att få se de olika objekt som experterna uttalade sig om i SvT:s Antikrundan igår när man gästade Karlskoga. Ändå tycker jag nog som exilkarlskoging sedan snart 34 år att man missade en antikvarisk angelägenhet som man så att säga stod mitt i.

Motorstadion i Gelleråsen i all ära, men man fick inte se mycket av staden. Och tyvärr, måste man konstatera, finns inte så mycket kvar att visa upp av det gamla Karlskoga sedan staden på 1970-talet upplevde en sorts efterskalv av den rivningsvåg som först tog stora delar av Stockholms Klarakvarter och sedan skövlade många landsortsstäders centrala delar. I Karlskoga är t.ex. sedan tre decennier de fina gamla kvarteren i den s.k. Ekmansbacken dessvärre borta.

Borta.		Kvar.

Men något intressant som faktiskt finns kvar är Bregårdsskolan, som råkar vara platsen där SvT spelade in Antikrundan. Bregårdsskolan är ett av de intressantare skolbyggena i efterkrigstidens Sverige, även om t.o.m. Hjördis Kristensson missat att få med skolan i sin annars fantastiska översiktsbok om svenska skolbyggnader, ”Skolhuset – idé och form”, från 2005.

Pyrrhusseger i kampen mot kvicksilvret?

Det är aningen surrealistiskt att läsa dagens nyhetstelegram om att kvicksilver nu ”helt” förbjuds. Efter decennier av kamp mot kvicksilver i tandlagningar är det väl en hyfsad seger (det ska numera bara användas på svårbehandlade sjukhuspatienter) men samtidigt fattas alltså beslut där kvicksilvret kryper på oss bakvägen, förklätt i miljövänlighetskappan: lågenergilamporna!

”Kvicksilver förbjuds helt i Sverige från den 1 juni. Förbudet innebär att varor som innehåller tungmetallen inte får släppas ut på marknaden”, står det i DN:s artikel. Men lågenergilampor är väl varor!

T.o.m. miljöpartister har tydligen gått på detta med lågenergilampornas miljövänlighet. Och många som hör talas om kvicksilverinnehållet i lågenergilampor (och även lysrör) tror att det är små obetydliga mängder. Och små mängder är det, men absolut inte obetydliga. För kvicksilver är bland de allra giftigaste ämnen som finns i världen. En tesked förgiftar en insjö.

Jag citerade häromdagen utländska råd om hur man ska förfara om en lågenergilampa går sönder. Då hade jag ännu inte sett att Kemikalieinspektionen (KEMI) faktiskt har liknande information på myndighetens hemsida. Under rubriken ”Rekommendationer när en varm lampa går sönder” kan man läsa: