• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Gårdagens framtider

Computer Swedens Andreas Ivarsson skriver om framtidsstudier och gårdagens spådomar om framtiden. Det är ju alltid roligt att läsa hur fel många haft när det gäller saker som vi idag vet slog igenom, som datorer hemma etc. Ken Olsen på Digital Equipment sade t.ex. 1977 att ”det finns ingen anledning till varför någon skulle vilja ha en dator i hemmet”. (Och jag som köpte just en Digital Rainbow med CP/M som min första dator 1984.)

Och Denis Gabor menade 1962 att detta ”att sända dokument över telefonledningarna är i princip möjligt, men utrustningen som krävs är så dyr att det aldrig kommer att bli realistiskt i praktiken”. Det här var kanske mera en marknadsmässig felbedömning än en teknisk. Och Gabor har ju ändå viss heder av att ha uppfunnit holografin.

Nu finns det ju vissa som haft ganska rätt också. Paul Otlet och H.G. Wells förutsåg en sorts världshjärna, Vannevar Bush var 1945 inne på något liknande hypertext, ett ord som senare myntades av Ted Nelson i ett känt föredrag 1965, ”A File Structure for the Complex, the Changing and the Indeterminate”.

Datormusens uppfinnare, Doug Engelbart, var också tidig med hypertext, redan 1968. Här finns en film (klipp nr 7), där han demonstrerar olika länkbara element på skärmen. Den del av filmen som handlar om hypertexten beskrivs så här:

Doug demonstrates capability of NLS to jump between levels in the architecture of a text, making cross references, creating Internal linking and live hyperlinks within a file. Links can be made visible or invisible.

Distansundervisning via skärm var tyske författaren – och läraren – Kurd Lasswitz inne på i sin Die Fernschule från 1899. Och i Allers Familj-Journal 1910 kunde man också läsa om bildskärmar för fjärrföreställningar av teater, något vi ju nyligen börjat med:

Hvarje liten by har sin teater, men skådespelarna vistas i New York, London eller Paris. Byns skådebana är en skärm, och ”Hamlet”, som spelas i London, öfverföres och reproduceras medelst televy, telefon och telharmonium på teaterskärmen.

Att städerna skulle bestå av ett enda jättestort hus var kanske inte så träffsäkert – och knappast önskvärt heller:

Väldiga kommunikationsådror, hvalfgångar och korridorer, parker och lekplatser skola höja sig den ena öfver den andra, rad öfver rad till en höjd så stor, att de öfversta knappast kunna skönjas, och de skola komma att understödjas af väldiga pelare, hvilkas sockel är genomskuren af gator och passager och som resa sig till en höjd af öfver 2000 fot.

Krigen, trodde författaren i Allers, skulle bli som en sorts schackspel. ”Framtidens krig bli förfärliga men hastigt afgjorda. Det finnes icke någon möjlighet för hemliga planer eller fördolda rörelser, ty öfverallt finns det luftspejare, som kunna se allting”, skrev man i en bildtext. Inte helt på pricken, men detta att det moderna kriget blivit en sorts spel ligger det ju något i.

Hela artikeln ”Framtidens underbara värld” ur Allers Familj-Journal 1910 finns här.

Det finns för övrigt en trevlig bok som heter ”Yesterday’s Tomorrows”, som kan rekommenderas, inte minst för bildmaterialet.

%d bloggare gillar detta: