Min favoritmarsian på DVD

Kommer ni ihåg ”Min vän från Mars”? En svartvit komediserie som sändes i svensk TV 1965–66 (den gick i USA 1963–66 under namnet ”My Favorite Martian”). Jag har inte sett den här serien sedan 1960-talet, så det var roligt att nu återse den på DVD.

Journalisten Tim O’Hara råkar bevittna hur en UFO nödlandar. I rymdskeppet finns en marsian (påfallande lik oss jordingar rent anatomiskt), iförd en silvrig rymddräkt. Journalisten tar honom med sig hem och låter honom bo där. Han lovar också, att inte avslöja marsianen – Tim är ju visserligen journalist, men han bestämmer sig ändå för att avstå från detta världsscoop, när han inser att panik skulle kunna uppstå. Till sin hyresvärdinna, Mrs. Brown, säger Tim att marsianen är hans farbror Martin.

Farbror Martin och Tim vid frukostbordet. Martin har fällt ut antennerna och kommer när som helst att bli osynlig.

Journalisten spelades av Bill Bixby (1934–1993) – några år senare känd som Hulken, i sin icke-arga, icke-gröna apparition, vill säga. Marsianen spelades av Ray Walston (1914–2001) – annars kanske mest känd som bokhållaren i filmen ”The Sting” (Blåsningen). Mrs. Brown spelades av Pamela Britton – även hon avled tyvärr tidigt, redan 1974 (född 1923).

Gamla SOU blir som nya

Kungliga bibliotekets digitala satsningar har tyvärr ofta varit en sorglig historia. Därför är det roligt att man nu gör något efterlängtat: äldre utgåvor av statens offentliga utredningar (SOU) publiceras på webben.

På regeringens webbplats finns också SOU:er, men främst sådana som är gjorda fr.o.m. 1999. KB har föresatt sig att till 2013 digitalisera de cirka 5 600 utredningar som gjordes åren 1922–1998. (Anm. maj 2013: Jag ser nu att KB på SOU-sidan reviderat denna målsättning. Nu hoppas man bli klar under 2014.)

Prag 1968 och den svenska hemligstämpeln

Sedan ett par månader finns åter skriften ”Hemlig(s)tämpeln – Sven Wedén och det hemliga brevet”, skriven av Hans Lindblad 1998, tillgänglig på webben, på Ohlininstitutets webbsida (direktlänk till pdf-filen här).

Det handlar om en politisk skandal från 1960-talet, som även ibland kallas Wedénaffären. Det handlar om inrikes utrikespolitik, om hur hemligstämpeln utnyttjades i en svensk valrörelse.

Den sovjetiska invasionen i Tjeckoslovakien inleddes den 21 augusti 1968. Den s.k. Pragvåren, dvs den liberalare politik, ”socialism med mänskligt ansikte”, som förts av Alexander Dubceks regering, fick med invasionen ett abrupt slut.

1968 var det valår i Sverige, och under sommaren hade Sovjetunionens regeringschef Alexej Kosygin besökt Sverige. Kosygin och statsminister Erlander gjorde den 13 juli ett gemensamt uttalande där man underströk vikten av att ”utveckla samarbetet mellan alla europeiska stater på grundval av jämlikhet, icke-inblandning i inre angelägenheter, respekt för den statliga suveräniteten och territoriella integriteten samt på grundval av övriga principer i FN:s stadga”.

Under veckorna som följde blev Sovjetunionens attityd mot Dubcekregimen allt hårdare, och dåvarande svenske folkpartiledaren Sven Wedén, som såg orosmolnen hopa sig, ansåg att Sverige borde göra ett uttalande ”till stöd för det tjeckoslovakiska folkets självbestämmanderätt. En fortsättning på hittillsvarande tystnad från regeringens sida kan leda till missförståndet att den svenska neutralitetspolitikens innebörd förändrats.”