• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Hur bra var skolan 1998, Stefan Löfven?

Expressen-TV intervjuade Stefan Löfven den 28 maj i serien partiledarintervjuer. När man kom in på skolan frågade intervjuaren varför vi ska tro att en s-politik är bättre för skolan än alliansens, när undersökningar som t.ex. TIMMS visar att kunskaper i läsning, matematik och naturkunskap var sämre under socialdemokraternas tid vid makten.

Stefan Löfven svarade att han inte höll med om den beskrivningen:

Vi hade väldigt bra skolresultat i slutet på 90-talet, kanske de bästa vi någonsin har haft – jag tror 1998 – och det var under socialdemokratisk regering.

Jag råkar ha Skolverkets rapport ”Läget i grundskolan 1999”, som även finns på webben som PDF, där man redovisar situationen i skolan efter läsåret 1998/99. Ska vi se om Stefan Löfven har rätt? Skolverkets rapport är väl inte den absoluta sanningen, men nog borde den väl kunna ge en fingervisning om tillståndet i skolan.

”[…] det finns en grupp elever vars prestationer ger anledning till oro. Mellan tre och fyra procent av elevgruppen har problem med att läsa och skriva. Våren 1998 fick tre procent av eleverna inget avgångsbetyg i svenska”, skriver Skolverket på sidan 36. Och: ”På nationella prov uppgick andelen elever som inte nådde målen till knappt sex procent.”

”Andelen elever som inte fått betyg i engelska uppgår till mellan fyra och fem procent”, står det på sidan 37. Ändå är ju svenska ungdomar internationellt sett rätt bra på engelska, konstaterar man. Men: ”Så uppger också en stor andel elever att man lär sig engelska på annat håll än i skolan.”

När det gäller naturvetenskapliga ämnen noterar rapporten att ”elever har svårt med kritiskt tänkande och självständig problemlösning”. I dessa ämnen finner vi den största andelen elever som inte når målen: drygt åtta procent av eleverna fick inget betyg 1998. ”Den övergripande bilden är att Sverige är ett naturvetenskapens genomsnittsland”, summerar man (sid. 38-39). Inom matematiken var det värst: ”… de svenska elevernas kunskaper i algebra, ekvationer och geometri låg under det internationella genomsnittet” (sid. 41).

Våren 1998 var 91,4 procent av grundskoleeleverna behöriga att söka till gymnasieskolans nationella program, står det i rapporten (sid. 44). Det låter ju strålande, men det innebär egentligen bara att dessa elever inte fått streck istället för betyg i ämnena svenska, engelska och matematik.

Dessa tingens ordning har gjort att många skolor satsar nästan alla stödresurser på de här tre ämnena, medan andra ämnen får lägre prioritet. Det kan i och för sig vara bra, menar rapporten:

Men det är bra i första hand för att eleverna behöver kunskaperna i sina fortsatta liv, inte för att komma in på ett nationellt program. Grundskolan bygger på en helhetssyn på kunskap som kräver mer än tre ämnen för att realiseras. […] Ytterligare en konsekvens av det nya kravet på godkänt är tendenser till att vissa skolor sänker kraven när de sätter betyg och därmed ger eleverna godkänt trots att dessa inte nått en tillräcklig kunskapsnivå. (sid. 49)

Att kraven sänks på det sättet kan kanske vara förklaringen till att, som nämndes inledningsvis, flera elever blir utan betyg på de nationella proven i svenska än som blir utan i den rent lokala betygsättningen.

I rapportens allra sista stycke är det mer än lovligt dystert:

Efter sina nio år i grundskolan går så gott som alla elever vidare till gymnasieskolan. Kraven på godkänt i tre av grundskolans ämnen uppfattas av många, både elever, lärare och föräldrar, som en oöverstiglig vägg att forcera för svaga och omotiverade elever. Individuella programmet uppfattas som avstjälpningsplats och eleverna framställs ibland som knäckta redan innan de börjat gymnasiet. (Sid. 51)

Nå, Stefan Löfven, kan detta verkligen vara de kanske bästa skolresultat vi någonsin haft?

(Se även ledarkommentar i SvD.)

%d bloggare gillar detta: