Insyn i samhället – men inte i våra kroppar

I vårt samhälle brukar vi hylla principer som insyn, transparens, mångfald, valfrihet. Men när det gäller tillgången till fakta om våra egna kroppar tycks det finnas ett glapp i det demokratiska tänkandet.

Det nu återigen aktuella bråket – i främst Vetenskapsradion i P1 – om Scandlab, en firma i Stockholm som förmedlar biomedicinska prover för analys hos främst det brittiska laboratoriet Genova Diagnostics, väcker en hel del frågor. Radion har blandat ihop två saker, den om diagnosen hypotyreos typ 2 existerar eller inte – och den om Scandlab är ett seriöst företag eller inte.

Datorspelen och våldets praktik

Debatten om datorspel, videovåld etc har som bekant förts länge. I dagarna har pressen refererat till en ny rapport som Statens medieråd publicerat, där man granskat 106 studier om våldsamma datorspel (VS) gjorda mellan 2000 och 2011. Rapporten skapade snabbt debatt bland forskare, t.ex. uttalade sig neurofysiologen Martin Ingvar m.fl. i en debattartikel i DN, ”Våldsamma datorspel kan visst påverka ungas hjärnor” och fick svar av Medierådets Ulf Dalquist och Anki Dahlin. DN refererade debatten här, och SvD här. DN:s spelexpert Susanne Möller suckade 12/1 ”Vi tar det väl en vända till?” och SvD:s spelexpert Sam Sundberg skrev den 13/1 en lång artikel ”Debatten vägrar dö”.

Jag skrev en kort reflexion kring hela detta problemkomplex på en diskussionslista i december 2002, och jag tror den korta texten kan stå sig rätt bra som kommentar även idag:

Tandläkeri utan evidens

På grund av egna tandproblem har jag haft anledning att googla lite på ämnet rotfyllningar och hittade då en intressant skrift från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Skriften heter ”Rotfyllning – en systematisk litteraturöversikt” (om länken inte fungerar, pröva denna hos Archive.org).

Det är häpnadsväckande att de flesta diagnostiska metoder i sammanhanget tycks vara synnerligen osäkra. Nästan på varje punkt står det att det ”saknas vetenskapligt underlag” eller att ”det vetenskapliga underlaget är otillräckligt”. T.ex. här (från sid 15-16) :

Evidensgraderade resultat

Hur bra är olika diagnostiska metoder för att fastställa pulpans tillstånd vid olika former av tandskador (karies, trauma, restaurerande ingrepp eller andra orsaker)?

Målsättningen med diagnostik av pulpans tillstånd är att avgöra om en skadad pulpa kan behandlas utan rotfyllning. Diagnosen bygger på eventuella symtom och de fynd tandläkaren gör vid undersökning. Att avgöra om pulpan är levande eller död är en annan viktig diagnostisk åtgärd. Detta sker i regel med någon form av känseltest. Om röntgen- undersökning visar förlust av ben vid tandens rotspets, är pulpan sannolikt död och infekterad.

Symtom och kliniska tecken

• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma om hypersensibilitet vid värme/kyla/elektrisk stimulering eller perkussion ger tillförlitlig information om pulpans tillstånd hos symtomfria tänder med djupa kariesskador.

• Det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma om förekomst, karaktär och varaktighet av tandvärk ger tillförlitlig information om pulpans tillstånd.

• Det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma värdet av markörer för inflammation avsedda att fastställa pulpans tillstånd i termer av reversibel och irreversibel pulpit.

• Det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma värdet av markörer för inflammation, infektion och vävnadsskada som kan förutsäga utfallet av en behandling som syftar till att behålla blottlagd pulpa vital och symtomfri.

Sensibilitets- och vitalitetsbestämning

• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma tillförlitligheten hos elektriskt test för att bestämma om pulpan är vital eller non-vital.

• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma tillförlitligheten hos termisk test för att bestämma om pulpan är vital eller non-vital.

• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma tillförlitligheten hos metoder för blodflödesbestämning för att avgöra om pulpan är vital eller non-vital.

Även själva behandlingarna är ju ofta inte särskilt lyckade – minst 30 procent av patienter med rotfyllningar får återfall av infektion och smärta. 

Det är anmärkningsvärt att den etablerade medicinen så ofta talar om vikten av evidensbaserade metoder (inte minst när man angriper något inom alternativmedicinen) och så kan detta famlande i mörkret uppenbarligen få pågå år ut och år in.

Pingad på Intressant.