Djur, människor och elöverkänslighet

Författaren Liza Marklund gick i förrgår ut i Expressen och berättade om sin elöverkänslighet. Som jag skrev i min bok ”När livet tog en annan väg” (finns som pdf, och som tryckt bok) är det bra att kända och respekterade personer berättar om sådant, eftersom risken kanske blir något mindre att vi som i högre eller lägre grad känner av de här elektromagnetiska fälten betraktas som knäppskallar. Det är ju rätt populärt att skämta om folk som har aluminiumfolie i mössan o.dyl.

Det var sensationellt när WHO-chefen Gro Harlem Brundtland 2002 berättade att hon fick huvudvärk av strålningen från mobiltelefoner och bad alla som kom in på hennes kontor att stänga av sina. Märkligt nog blev det ändå väldigt lite debatt, trots att en så framstående folkhälsans tjänare sagt något så inopportunt. Eller kanske just därför.

Journalisten Gunnar Lindstedt har också berättat om sina besvär av elektromagnetiska fält.

Det finns ganska många kända och/eller högt uppsatta personer som lider av elöverkänslighet i någon form men som inte vill berätta om det offentligt, eftersom man så lätt blir idiotförklarad. Jag vet t.ex. ett par höga chefer inom IT-världen som sitter och lider i det tysta.

Liza Marklund skriver bl.a. i sin artikel:

[…] de hånfulla kommentarerna lät naturligtvis inte vänta på sig. Att jag var ”inbillningssjuk” var den snällaste. ”Elöverkänslighet, elsanering, etc., är verkligen dagens alkemi”, skrev signaturen ”gurkmajoneslig” här på Expressen.se. ”Den utrustning vi har i dag kan inte påverka en människokropp”, fortsatte han (hon?) tvärsäkert.
Men myndigheterna är bevisligen mycket medvetna om riskerna med elektriska och magnetiska fält. Man har väldigt strikta regler för hur mycket strålning det får finnas inomhus – men inte när det gäller bostäder, utan ladugårdar(!)
Man vet nämligen att djur far väldigt illa av elfält.
Kor slutar mjölka, till exempel.
– Vid en potentialskillnad på tre volt sinar kor, säger Samuel Andersson, elsäkerhetsexpert på Ama Konsult i Skellefteå.

Marklund berättar också om hur elinstallationer bör göras inom lantbruket:

I ”Handbok för elinstallationer i lantbruk”, framtagen av Lantbrukets brandskyddskommitté, finns följande att läsa:
”Systemet för potentialutjämning i ett stall har till uppgift att jämna ut elektriska spänningar mellan olika inredningsdetaljer, att minska risken för vagabonderande strömmar och därmed begränsa magnetiska och elektriska fält… Även i till synes felfria stall kan det förekomma låga elektriska spänningar, mellan till exempel vattenledningen och stallinredningen, vilka kan påverka djuren negativt.”
Några liknande regler finns alltså inte för bostäder för människor.

Det är inte första gången man får läsa om hur det ofta finns en högre medvetenhet om hur djur måste behandlas än när det gäller människor (det hindrar ju tyvärr inte att många djur missköts, som bekant). Många bönder vet t.ex. att de måste ge sina djur tillskott i form av t.ex. magnesium, E-vitamin och selen. Och de vet det som tills nyligen var helt tabu att säga om kosten: vill man att grisar (och människor) ska gå upp i vikt, så ge dem mycket kolhydrater.

När det gäller djuren och kosttillskotten sägs det att djuren är känsligare än vi, och att de behöver extra tillskott eftersom de lever i en så konstlad miljö.

Och det gör alltså inte vi?