• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Sheldon Saul Hendler (1936–2012)

Någon gång vid mitten av 1990-talet köpte jag en bok av den amerikanske läkaren Sheldon Saul Hendler, ”The Doctor’s Vitamin and Mineral Encyclopedia”. Jag hade hört mycket gott om den, och när jag nu fick ett eget exemplar, så kunde jag konstatera att den faktiskt var väldigt användbar. Mycket av det man köper i hälsokostaffärer granskade han för och emot och jämförde med vilka eventuella vetenskapliga studier som gjorts som kunde belägga den ena eller andra åsikten.

Senare köpte jag också hans ”PDR for Nutritional Supplements” (skriven tillsammans med David Rorvik), en betydligt större bok, dock begränsad till kosttillskott, här togs t.ex. inte örtmediciner upp.

Idag tyckte jag det var dags att kolla om det möjligen kommit någon ny intressant bok av Hendler och upptäckte när jag googlade att han tyvärr avlidit 2012 (se runa).

Jag upptäckte också något jag inte haft en aning om; att han var musiker – jazztrumpetare. Och att han skrivit musiken till Jacob Bronowskis TV-serie från 1973, ”The Ascent of Man”. Bara detta var ett märkligt sammanträffande. Den serien betydde mycket för mig, och jag har sedan läst några böcker av vetenskapshistorikern Bronowski. Jag brukar gärna citera vad Bronowski skrev om vikten av att sätta sig in i vetenskapliga spörsmål: ”The world today is made, it is powered by science; and for any man to abdicate an interest in science is to walk with open eyes towards slavery.”

Tillbaka till Hendler. Han höll också vetenskapens fana högt. Han var definitivt ingen flummare, fast han tog vitaminterapier och örtmediciner på allvar.

Hendler tog en Ph.D i biokemi vid Columbia University i New York, och senare studerade han vid University of California i San Diego samt vid Salk Institute, där han bl.a medverkade vid viktiga fynd om nukleosomens struktur (ett protein som DNA-molekyler slingrar sig runt och som har med genuttryck att göra). Han var också med i gruppen som upptäckte en ny hudsjukdom, elastoderma 1985 (se New England Journal of Medicine). I San Diego blev han också medicine doktor.

Annonser

Jakten på den gröna etiketten

Att bara köpa KRAV-märkta livsmedel är förstås ingen hundraprocentig garanti för att få hälsosamma produkter, men det får anses vara ett hyfsat närmevärde. Det slog mig häromdagen i affären att situationen har blivit ganska absurd när man jagar efter den där gröna etiketten som i princip betyder ÄTLIGT och allt utan etikett betyder i princip OÄTLIGT.

Jo, jag spetsar givetvis till det. Min poäng är att det egentligen är absurt att det i en livsmedelsaffär ska finnas produkter som egentligen är mer eller mindre livsfarliga. Varje gång man ser en KRAV-etikett blir man glad men samtidigt beklämd att den över huvud taget skall behövas.

Debatten om maten blossar upp med jämna mellanrum – minns t.ex. Björn Gillberg eller Marit Paulsen. I år har det skrivits mycket om Mats Eric Nilssons båda böcker, Den hemlige kocken och Äkta vara.

Den 13/12 skrev agronomen Lena Hjelte en debattartikel i SvD om gifterna i jordbruket. Hon skriver bl.a. om hur användandet av konstgödsel – som ju ofta utmålas som det moderna jordbrukets stora landvinning – i själva verket utarmar jorden. Eftersom främst kväve, fosfor och kalium tillsätts kommer växterna snabbt att ha absorberat alla andra viktiga näringsämnen i jorden som inte får någon påfyllning genom konstgödningen. Därför har både växter och betande djur från det moderna lantbruket kommit att innehålla allt mindre av viktiga mineraler. Redan på 1930-talet skrev Rex Beach en artikel om det här,”Modern Miracle Men: Dr. Charles Northen, who builds health from the ground up”, Artikeln kom att diskuteras i den amerikanska senaten (US Senate document No 264, 1936). Beach skrev bl.a.:

The alarming fact is that foods – fruits and vegetables and grains – now being raised on millions of acres of land that no longer contains enough of certain needed minerals, are starving us – no matter how much of them we eat!

Den brittiska forskaren Anne-Marie Mayer skrev också om det här fenomenet i en artikel från 1997, ”Historical changes in the mineral content of fruits and vegetables” (British Food Journal, 99:6, 1997). Det finns problem med den här typen av studier, därför att man inte kan få fram säkra data som kan jämföras, eftersom man haft olika och ibland bristfälligt redovisade metoder för datainsamling genom åren. Men Mayer lyckades ändå gör en jämförande studie mellan data från 1930-talet och 1980-talet. Det gällde 20 grönsaker och 20 frukter, där hon fann signifikant sänkta nivåer av innehållet av magnesium, järn, koppar och kalium.

Anne-Marie Mayer skriver så här i artikeln från 1997:

Agriculture which relies on NPK fertilizers and pesticides, that adds little organic matter to the soil and that alternates between soil compaction and ploughing, could produce food depleted in minerals. These practices affect the structure, chemistry and ecology of the soil in ways that could affect the availability of minerals to plants and hence the mineral content of crops. […] Considering the magnitude of the reductions this matter deserves urgent attention.

Ja, och så förstås det där med alla tillsatser, där ett stort problem förutom de uttalat giftiga tillsatserna, är att man inte vet vilka effekter olika ämnen får tillsammans.

Så nog har vi problem med maten, både för det den inte innehåller (men borde innehålla) och för det den innehåller (men inte borde innehålla).

Google automatic translation: in English, en français , auf Deutsch.

Pingad på Intressant.

Motsägelsefullt om vitaminer

En artikel i dagens DN om hur vitaminer kan bromsa synnedsättning hos
gamla är intressant eftersom den är så paradoxal.

Å ena sidan säger en läkare från S:t Eriks ögonsjukhus i Stockholm det vanliga att det är bra med en ”vanlig sund kost, rik på vitaminer”, samtidigt står det på två andra ställen när man refererar en artikel i JAMA och en annan studie från 2001 att de effekter man konstaterat varit resultatet av doser ”mer än genomsnittet” (vad nu det ska betyda) respektive ”väldigt kraftiga doser”.

Jag tror aldrig förr jag sett denna konflikt om vitamindoser speglade på det viset i en och samma artikel. En välvillig tolkning vore kanske att uttrycket ”mer än genomsnittet” syftar på att folk normalt äter osunt och att ”mer än genomsnittet” innebär att man kommer upp i det rekommenderade dagsbehovet (som ju är en rätt låg dos i de flesta fall). Men nog förefaller det motsägelsefullt.

Pingad på Intressant.