• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Varför finns det kadmium i grönsaker?

 

Boken ”Toxic Sludge Is Good For You”.
Kapitlet om slam finns tillgängligt här.

 

De senaste dagarna har det skrivits mycket i tidningarna om att vi måste vara försiktiga med att äta grönsaker, eftersom de innehåller kadmium. Många blir förstås förvånade, eftersom grönsaker brukar anses så nyttigt. Men nu sägs det att de innehåller kadmium av naturliga orsaker (eller möjligen pga av konstgödsel) och att det enda vi kan göra är att sprida riskerna genom att äta varierat.

På Sveriges Radios webbsida kan man t.ex. hitta följande:

Idag är vegetarianer en riskgrupp för att få i sig ohälsosamma mängder kadmium. En annan riskgrupp är kvinnor eftersom kroppen tar upp mer kadmium från maten om man har järnbrist.
En orsak är att mat odlas på jordbruksmark med naturligt höga halter av den giftiga tungmetallen kadmium. Följderna kan bli benskörhet och skador på njurarna.

Vad är nu detta? I åtminstone 15 år har jag hört att spridningen av avfallsslam på åkrarna ska vara en av de allra största bovarna i sammanhanget. Se t.ex. denna artikel från 2010 av Björn Fagerberg et al. i Läkartidningen:

Mot denna bakgrund bör allt göras för att minska åkermarkens kadmiuminnehåll. Den största tillförseln kommer från luftnedfallet, till exempel förbränning av fossila bränslen. Det tar dock tid att påverka denna typ av tillförsel. Därför är det viktigt att börja med omedelbara åtgärder som att förhindra spridningen av avloppsslam på våra åkrar.
Kommersiella mineralgödningsmedel innehåller 5 mg kadmium/kg fosfor medan slam innehåller 30 mg kadmium/kg fosfor [Jordbruksstatistisk årsbok 2009]. För närvarande sprids omkring 20 procent av avloppsslammet på åkermark [2], och mängden är avsedd att öka. Alternativ till att återföra fosfor i kretsloppet används redan i andra länder, till exempel utvinning av fosfor ur askan efter förbränning och biologisk rening.
Vårt konkreta förslag är att beakta de stora hälsoriskerna med kadmiumhalterna i åkrarna och att omedelbart avstå från slamspridning som ett första steg i det stora tidskrävande program som krävs för att bromsa ökningen av kadmiumhalten i marken.

Se även en debattartikel från 2014 av Bertil Hagström et al. i Dagens Medicin :

I slam finns cirka 250 organiska kemikalier. Nya ämnen tillkommer kontinuerligt, och kunskapen om upptag i växter är begränsad. Slamspridningsstudier visar att svårnedbrytbara organiska ämnen ackumuleras i åkerjorden och vissa läkemedel tas upp av plantor. Att storskaligt förorena jordbruksmarken är inte hållbart. […]
För avloppsslam är målet för hållbart kretslopp satt vid en kadmiumhalt som motsvarar den i toalettavlopp. Vid senaste mätningen framkom att endast ett (1) avloppsverk hade nått denna nivå medan 19 verk till och med hade ökat kadmiuminnehållet i avloppsslam jämfört med året innan (REVAQ årsrapport 2012).

Fyrtio debattörer skrev också i Dagens Nyheter den 18 april 2009, där det bl.a. står:

Slamspridning utgör ett systematiskt och irreversibelt spridande av gifter i vår miljö. I en rapport till Cancer- och allergifonden i februari 2009 redovisar Göran Petersson, professor i kemisk miljövetenskap vid Chalmers, en lång rad risker vid gödsling med slam från reningsverken. Detta slam är inte bara en fångstfälla för kemikaliesamhällets ämnen utan även för nya ämnen som bildas när de olika ämnena reagerar med varandra.
Låt oss se på kadmium. Medelvärdet på kadmiumhalt hos kommunalt avloppsslam var 37 mg kadmium per kg fosfor, år 2006, enligt SCB. Det långsiktiga målet enligt REVAQ är att den maximala gränsen skall sänkas till 17 mg kadmium per kg fosfor till år 2025.
Under 15 års tid skall det alltså vara tillåtet att sprida slam med kadmiumhalter över 17 mg kadmium per kg fosfor, ofta långt högre, på våra åkrar.

Det förrädiska i att bara nämna naturliga orsaker till kadmiumhalten är att folk får känslan av att det inte spelar någon roll hur man odlar. Det är då ingen idé att odla själv i trädgårdslandet eller att köpa ekologiskt.

Bönderna behöver inte betala för slammet som gödningsmedel. Det innebär att industrin  har fått ett fantastiskt sätt att göra sig av med giftiga avfallsprodukter, och man lyckas också lura i folk att det är nyttigt. Så här skriver Svenskt vatten i en skrift från 2013 om slammet, Revaq vanliga frågor och svar:

Vad är slam?
Slam är en är en biprodukt från avloppsreningsverkens reningsprocess som är rikt på viktiga närings- och mullbildandeämnen.

Näringsrikt alltså. På frågan om vad slammet innehåller svarar Svenskt vatten i sin broschyr :

Slam som avskiljs vid avloppsvattenreningen (råslammet) innehåller 98-99 % vatten och 1-2 procent fast material (torrsubstans). 5-10 liter slam samlas i reningsverken per person och dygn.
Slammet innehåller även cirka 3 procent fosfor och 3,5 procent kväve. Det innebär att omkring 6 000-7 000 ton fosfor och 8 000–9 000 ton kväve skulle kunna återföras till åkermarken via slam varje år.
Slammet består också av mullämnen. Slammet innehåller dessutom ett flertal makro- och mikronäringsämnen såsom koppar, zink, magnesium, mangan, selen, svavel och kobolt.

Visst låter det fint, hur man ”återför” kväve och fosfor till åkermarken. Kretsloppstänkande, alltså. Men inte ett ljud om att slammet skulle innehålla kadmium. Det innehåller för övrigt också bly och en rad nya ämnen från elektronik och annan högteknologi som man vet rätt lite om vilka effekter de får, t.ex. palladium, germanium och indium. Svenskt vatten nämner faktiskt kadmium på ett annat ställe i broschyren, men då är det i samband med vanlig brytning av fosfor. Underförstått att slam är mycket bättre.

Hela konceptet att få denna hantering att verka nyttig och miljövänlig liknar väldigt mycket idéerna som kom från slamindustrin i USA på 1990-talet. I boken Toxic Sludge Is Good For You! av John Stauber och Sheldon Rampton beskrivs hur lobbyorganisationen Water Environment Federation tillsammans med PR-firman Powell Tate lanserade just idén om att slam på åkrarna var recycling, och man startade även en Name Change Task Force som skulle hitta ett bättre namn på slammet, och man lanserade då ordet biosolids. Just bokens kapitel om slam finns på webben.

Se även t.ex. Naturskyddsföreningens skrift Avlopp på våra åkrar – en rapport om miljögifter i slam  och Gunnar Lindgrens webbsidor.

Annonser

Jakten på den gröna etiketten

Att bara köpa KRAV-märkta livsmedel är förstås ingen hundraprocentig garanti för att få hälsosamma produkter, men det får anses vara ett hyfsat närmevärde. Det slog mig häromdagen i affären att situationen har blivit ganska absurd när man jagar efter den där gröna etiketten som i princip betyder ÄTLIGT och allt utan etikett betyder i princip OÄTLIGT.

Jo, jag spetsar givetvis till det. Min poäng är att det egentligen är absurt att det i en livsmedelsaffär ska finnas produkter som egentligen är mer eller mindre livsfarliga. Varje gång man ser en KRAV-etikett blir man glad men samtidigt beklämd att den över huvud taget skall behövas.

Debatten om maten blossar upp med jämna mellanrum – minns t.ex. Björn Gillberg eller Marit Paulsen. I år har det skrivits mycket om Mats Eric Nilssons båda böcker, Den hemlige kocken och Äkta vara.

Den 13/12 skrev agronomen Lena Hjelte en debattartikel i SvD om gifterna i jordbruket. Hon skriver bl.a. om hur användandet av konstgödsel – som ju ofta utmålas som det moderna jordbrukets stora landvinning – i själva verket utarmar jorden. Eftersom främst kväve, fosfor och kalium tillsätts kommer växterna snabbt att ha absorberat alla andra viktiga näringsämnen i jorden som inte får någon påfyllning genom konstgödningen. Därför har både växter och betande djur från det moderna lantbruket kommit att innehålla allt mindre av viktiga mineraler. Redan på 1930-talet skrev Rex Beach en artikel om det här,”Modern Miracle Men: Dr. Charles Northen, who builds health from the ground up”, Artikeln kom att diskuteras i den amerikanska senaten (US Senate document No 264, 1936). Beach skrev bl.a.:

The alarming fact is that foods – fruits and vegetables and grains – now being raised on millions of acres of land that no longer contains enough of certain needed minerals, are starving us – no matter how much of them we eat!

Den brittiska forskaren Anne-Marie Mayer skrev också om det här fenomenet i en artikel från 1997, ”Historical changes in the mineral content of fruits and vegetables” (British Food Journal, 99:6, 1997). Det finns problem med den här typen av studier, därför att man inte kan få fram säkra data som kan jämföras, eftersom man haft olika och ibland bristfälligt redovisade metoder för datainsamling genom åren. Men Mayer lyckades ändå gör en jämförande studie mellan data från 1930-talet och 1980-talet. Det gällde 20 grönsaker och 20 frukter, där hon fann signifikant sänkta nivåer av innehållet av magnesium, järn, koppar och kalium.

Anne-Marie Mayer skriver så här i artikeln från 1997:

Agriculture which relies on NPK fertilizers and pesticides, that adds little organic matter to the soil and that alternates between soil compaction and ploughing, could produce food depleted in minerals. These practices affect the structure, chemistry and ecology of the soil in ways that could affect the availability of minerals to plants and hence the mineral content of crops. […] Considering the magnitude of the reductions this matter deserves urgent attention.

Ja, och så förstås det där med alla tillsatser, där ett stort problem förutom de uttalat giftiga tillsatserna, är att man inte vet vilka effekter olika ämnen får tillsammans.

Så nog har vi problem med maten, både för det den inte innehåller (men borde innehålla) och för det den innehåller (men inte borde innehålla).

Google automatic translation: in English, en français , auf Deutsch.

Pingad på Intressant.