Filmstjärnor mutades av tobaksbolag

Dagens Nyheter hade igår en kort notis om hur filmstjärnor mutats av tobaksbolag för att visa och berätta om hur de rökte ett visst märke etc. Notisen bygger på en artikel i British Medical Journals specialtidskrift Tobacco Control, närmare bestämt Lum et al., ”Signed, sealed and delivered: ‘big tobacco’ in Hollywood, 1927–1951”, Tobacco Control 2008;17:313-323.

American Tobacco Company ville lancera Lucky Strike som Hollywoodstjärnornas speciella cigarett och betalade bara under budgetåret 1937-38 ungefär 146 000 dollar (i dagens penningvärde) till Clark Gable och mängder av andra namnkunniga filmskådespelare.

I dokumentet Rogers JG, Lewis C. Statement and release, 22 Jan 1937 kan man läsa kontrakt mellan industrin och stjärnor som Carole Lombard, Joan Crawford och Claudette Colbert (dessa fick också 146 000 dollar 1937-38).

FRA 2.0

Vi har inte sett det nya lagförslaget om FRA, men nog låter det som en viktig och mycket ovanlig form av reträtt från en regering. Bodströms invändning att detta är som i Nordkorea, därför att ingen utredning först görs, är givetvis helt vettlös. Skulle man i Nordkorea kunna – ens i fantasin – tänkas installera ett institut med makt över regeringen?

Gårdagens framtider

Computer Swedens Andreas Ivarsson skriver om framtidsstudier och gårdagens spådomar om framtiden. Det är ju alltid roligt att läsa hur fel många haft när det gäller saker som vi idag vet slog igenom, som datorer hemma etc. Ken Olsen på Digital Equipment sade t.ex. 1977 att ”det finns ingen anledning till varför någon skulle vilja ha en dator i hemmet”. (Och jag som köpte just en Digital Rainbow med CP/M som min första dator 1984.)

Och Denis Gabor menade 1962 att detta ”att sända dokument över telefonledningarna är i princip möjligt, men utrustningen som krävs är så dyr att det aldrig kommer att bli realistiskt i praktiken”. Det här var kanske mera en marknadsmässig felbedömning än en teknisk. Och Gabor har ju ändå viss heder av att ha uppfunnit holografin.

När Povel stal tre eller fyra takter

På 70-talet uppträdde Povel Ramel med en föreställning som han kallade ”Hälften lånat”, och han hävdade då att han talat med Stim (”gamla fru Stim”), som sagt att man får stjäla tre takter ur andras kompositioner. ”Man får stjäla fyra takter från en annan bit”, säger Martin Ljung i Povels Rock-Fnykis.

Jag vet inte om Povel verkligen talade med Stim om detta, för på Stim har man ihärdigt förnekat att någon sådan regel skulle finnas. Jag har heller aldrig hört talas om någon sådan regel – inte förrän nu.

Ja, det står inte precis i den svenska upphovsrättslagen, men det finns ett rättsfall i USA som möjligen skulle ha kunnat hjälpa till att skapa den här myten.

Kanske hade Povel – eller gamla fru Stim – hört talas om Northern Music Corp. v. King Record Distribution Co, ett mål från 1952, där rätten kom fram till att om man tog mer än fyra takter av en komposition, så utgjorde det upphovsrättsintrång. Kanske läste Povel om detta i någon svensk eller amerikansk musiktidning? (I ett ännu äldre mål, Boosey v. Empire Music Co från 1915, blev också kvantitativa resonemang prejudicerande: sex toner eller mer skulle vara olagligt att ta, om dessa toner också åtföljdes av en sångtext som liknade originalets.)

Northern Music hade rättigheterna till Guy B. Woods och Sol Marcus’ sång Tonight He Sailed Again och stämde King Record Distributing som marknadsförde en liknande sång av Henry B. Glover med titeln I Love You, Yes I Do. Så här står det bl.a. i protokollet:

While both experts called by the defendants recognize the similarity of these passages in both songs, they account for it by the fact that they are found ”in well known compositions of earlier origin.” We do not agree with these experts that the similarities of these four consecutive measures are not striking but are trivial and commonplace. While we are not concerned primarily with the number of measures or of notes which are similar, we find that they comprise a significant and continuous portion of the melodies of both songs.
A piracy of a song is committed if that portion which is the whole meritorious part of the song is incorporated in another song, without any material alteration in the sequence of bars. We find that this was done here.

Slutsatsen förefaller inte glasklar, men många kommentatorer har tolkat detta som att mer än fyra takter (eller fyra takter eller mer) skulle utgöra upphovsrättsintrång. Bland andra skriver tidigare BMI-direktören David Sanjek det i artikeln ”‘Don’t Have to DJ No More’: Sampling and the ‘Autonomous’ Creator” i boken The Construction of Authorship: Textual Appropriation in Law and Literature, red. Martha Woodmansee & Peter Jaszi, 1994.

Pingad på Intressant.

Djur, människor och elöverkänslighet

Författaren Liza Marklund gick i förrgår ut i Expressen och berättade om sin elöverkänslighet. Som jag skrev i min bok ”När livet tog en annan väg” (finns som pdf, och som tryckt bok) är det bra att kända och respekterade personer berättar om sådant, eftersom risken kanske blir något mindre att vi som i högre eller lägre grad känner av de här elektromagnetiska fälten betraktas som knäppskallar. Det är ju rätt populärt att skämta om folk som har aluminiumfolie i mössan o.dyl.

Det var sensationellt när WHO-chefen Gro Harlem Brundtland 2002 berättade att hon fick huvudvärk av strålningen från mobiltelefoner och bad alla som kom in på hennes kontor att stänga av sina. Märkligt nog blev det ändå väldigt lite debatt, trots att en så framstående folkhälsans tjänare sagt något så inopportunt. Eller kanske just därför.

Journalisten Gunnar Lindstedt har också berättat om sina besvär av elektromagnetiska fält.

Det finns ganska många kända och/eller högt uppsatta personer som lider av elöverkänslighet i någon form men som inte vill berätta om det offentligt, eftersom man så lätt blir idiotförklarad. Jag vet t.ex. ett par höga chefer inom IT-världen som sitter och lider i det tysta.

Fluortanterna anfaller igen

DN skrev häromdagen att det ska satsas på fluortanter igen, i varje fall i Stockholm. Se ”Fluortanter ska lära skolbarn undvika hål”.

”Våra undersökningar visar att de barn som inte borsta tänderna noga två gånger om dagen med fluortandkräm får fler hål i tänderna”, säger Britt-Mari Stenman på Folktandvården.

Jag frågade Folktandvården vilken undersökning de byggde detta på och fick lustigt nog olika svar. Informatören på webbsidan hos Folktandvården svarade att det var den här undersökningen av femteklassare i Stockholms län från mars 2008. (Denna undersökning har dock ingenting med resultatet av tandborstning att göra. Eleverna har bara fått svara på hur ofta de borstar tänderna, samt hur mycket godis och läsk de äter och dricker. Den enda frågan i undersökningen som har med eventuella tandskador att göra är om barnen känner ilningar i tänderna.)

Stenman själv, som uttalade sig i DN-artikeln, svarade mig senare att man syftade på följande SBU-rapport: ”Att förebygga karies – En systematisk litteraturöversikt”. Det är en metastudie av från början cirka 600 studier, som när det gäller just tandkräm kokar ned till 27 studier, av vilka 10 har en jämförelse mellan diverse halter av fluor i tandkrämen inklusive ingen fluor alls.

Det är konstigt att man nu ska satsa på fluorsköljning för 8 000 barn när SBU-rapporten samtidigt (s. 13) säger att det inte finns några bevis för att detta har någon ytterligare effekt jämfört med tandborstning med fluortandkräm.

När jag åter frågar Folktandvården om detta svarar övertandläkaren i pedodonti (barn- och ungdomstandvård) Margaret Grindefjord:

Fluorsköljning har en förebyggande effekt hos individer som inte borstar tänderna med fluortandkräm varje dag. Studier visar att många barn och ungdomar inte borstar tänderna dagligen. En förebyggande insats som erbjuder barn och ungdomar att skölja tänder med fluor är därför en effektiv strategi för att bibehålla en god tandhälsa.

Ja, nu är ju fluorsköljningen i sig omtvistad, eftersom den möjligen kan göra emaljen starkare men samtidigt sprödare, så att den lättare spricker. Och man riskerar också fluoros. I resten av kroppen kan fluor också göra skada eftersom ämnet är ett cellgift. Se artikeln ”Fluoren inom tandvården är ett cellgift”.

Se även ”Fluoride and Apoptosis: Trading Dental Caries for Cellular Death?”.

När det gäller fluortandkräm, så anses ju dess tandstärkande och kariespreventiva egenskaper närmast axiomatiska. Stenman skriver sålunda till mig:

Texten i DN är vetenskapligt inte helt korrekt. Det finns vetenskapliga studier som visar att daglig användning av fluortandkräm är en effektiv kariesförebyggande metod hos barn och ungdomar.

Men läser man SBU-rapporten så är stödet rätt svagt för detta. Man har alltså funnit 10 studier, vars resultat dock är svårtolkade. Här finns förväxlingsfaktorer och felkällor, t.ex. graden av övervakning när barnen borstar och i vilken utsträckning tandkrämstillverkare som finansierat vissa studier också påverkat resultatet.

I SBU-skriften ”Att förebygga karies” står det så här på sid 46 i kap. 3:

Tandkrämsundersökningarna uppvisar många gånger omfattande bortfall och begränsad följsamhet. De flesta studierna har genomförts på barn och ungdomar i skolåldern med fri tandborstning i hemmet, vilket gör det faktiska användandet osäkert. I andra undersökningar har tandborstningen skett övervakat i skolorna men då har randomiseringen inte kunnat ske på individnivå. Sedan många år tillbaka anses det oetiskt att använda tandkräm utan fluor som placebo eller kontroll varför undersökningarna i dag alltid genomförs med en positiv kontroll, dvs en standardtandkräm med 1 000–1 100 ppm i form av NaF eller MFP.

Metastudier är notoriskt otillförlitliga, eftersom man jämför studier gjorda under ofta mycket olika förhållanden. Här saknar man främst en tydlig motsats mellan fluor/icke fluor. Många tandkrämer i de här studierna har olika halter av fluor och olika typer av fluorföreningar. Därför är det bara ett par studier som över huvud taget undersökt det saken gäller: om fluor är bättre än inget fluor i tandkräm.

Jag anser inte att detta magra och divergenta underlag ger stöd för SBU-rapportens oproblematiserade slutsats: ”Daglig användning av fluortandkräm vid tandborstning har en uttalad kariesförebyggande effekt på unga permanenta tänder.”

Pingad på Intressant.