The Rylander affair – at a glance

29 March 2001: The two anti-tobacco organizations CIPRET-Genève and OxyGenève publish their press release titled ”Geneva, platform of a scientific fraud without precedent”, where professor Rylander’s connections with the tobacco industry are pointed out. They also demand that the Geneva University must investigate the matter.

30 March 2001: An investigation is initiated by the rectorate of the Geneva University.

20 April 2001: Ragnar Rylander sues Pascal Diethelm and Jean-Charles Rielle, representatives of the two anti-tobacco organizations, for defamation on three points: for having claimed that Rylander was secretly employed by the tobacco industry, that he was one of the most highly paid of the industry’s consultants, and that he was responsible for a scientific fraud without precedent.

29 June 2001-24 maj 2002: The first trial in the Geneva Police Court. Diethelm and Rielle try to prove that their allegations are correct and thus do not constitute defamation.

6 November 2001: The rectorate of the university of Geneva presents its investigation: The context in which Rylander has chosen to work does not ”seem innocent in all respects”.

24 May 2002: The verdict in the first trial: The court agrees with the defendants on one point, that Rylander was secretly employed, but the claim that he was one of the most higly paid consultants and that he was guilty of scientific fraud could not be proved. Rielle and Diethelm are imposed a fine of 4,000 CHF each. They appeal.

September 2002: The Geneva University continues the investigation in the light of new facts presented during the trial. On December 20, the university representatives acknowledge that they might even reassess professor Rylander’s research results and communicate this to the scientific community, if necessary.

13 January 2003: The second verdict. The Cantonal Appeal Court in Geneva establishes the verdict of the Police Court. However, of the two counts from the earlier trial, now only one remains: the question of a scientific fraud without precedent. It was found that the defendants had proved that Rylander was one of the most highly paid of the industry’s consultants. The fine is lowered to 1,000 CHF. Rielle and Diethelm appeal again.

17 April 2003 (published May 28): The Supreme Court of Switzerland (Tribunale Fédérale) annuls the judgment of January 13, as being ”incomprehensible” and ”arbitrary”, and refers the case back to the cantonal court.

15 December 2003: The Court of Justice of the canton of Geneva publishes its verdict, where Rielle and Diethelm are completely freed of all charges, and professor Rylander’s work at the Geneva University is charecterized as a ”scientific fraud without precedent”. (Read also this blog entry!)

Read more:

”Philip Morris assigned secret grants to Swedish professor” (Dagens Forskning [Today’s Science] no 12, 10-11 June 2002) (English, also available in Swedish.)
”Ragnar Rylander has willingly offered his services” (Dagens Forskning [Today’s Science] no 16, 26-27/8 2002) (English, also available in Swedish.)
Extensive information in French at the Prevention web site.

Pingad på Intressant.

Rylander affair: ”fraud without precedent”

The affair in Geneva concerning the Swedish scientist Ragnar Rylander and his secret connections with the tobacco industry – an affair which has been going on for almost three years – possibly reached its final ruling on December 15th. The Criminal Division of the Court of Justice of the canton of Geneva published its verdict of acquittal in the trial, where professor Rylander sued two representatives of the anti-tobacco organizations CIPRET-Genève and OxyGenève, Jean-Charles Rielle and Pascal Diethelm, for defamation. They were now completely freed of all charges. The lawsuit was brought on because of what they said at their web site ”Prevention”, that professor Rylander had manipulated his studies to suit his covert financier, and that Geneva because of this was the platform for a ”scientific fraud without precedent”.

Two verdicts from 2002 and 2003, where the defendants were found guilty, were appealed and in May 2003 the Swiss Federal Tribunal found the last verdict ”incomprehensible” and referred it back to the Geneva judges who now in their December verdict actually use the same phrasing as was used in the original text that Rielle and Diethelm were sued for:

Geneva has indeed been the platform of a scientific fraud without precedent in the sense that Ragnar Rylander has acted in his capacity of associate professor at the University, taking advantage of its influence and reputation and not hesitating to put science at the service of money, in disregard of the mission entrusted to this public institution, which consists in particular in the dissemination of culture founded on scientific knowledge and in raising awareness of the responsibility that teachers assume towards society. (Page 22 in the verdict.)

(Genève a bien été la plate-forme d’une fraude scientifique sans précédent dans la mesure où Ragnar Rylander a agi en sa qualité de professeur associé de l’Université, profitant de son rayonnement et n’hésitant pas à mettre la science au service de l’argent, au mépris de la mission confiée à cet établissement de droit public qui consiste en particulier à diffuser une culture fondée sur les connaissances scientifiques et à faire prendre conscience de la responsabilité que les enseignants assument envers la société.)

The court puts it rather bluntly that Rylander has lied about his collaboration with the tobacco industry:

Ragnar Rylander has said only a very small part of the truth – the sponsoring by the tobacco industry of the two symposia of 1974 and 1983 – while remaining silent on all the rest, namely, in particular, his role within the INBIFO research laboratory, his permanent links with the lawyers of Philip Morris and the fact that his articles were regularly submitted to Philip Morris before being published. (Page 21 in the verdict.)

(Or, Ragnar Rylander n’a dit qu’une toute petite part de la vérité – le sponsoring par l’industrie du tabac des deux symposiums de 1974 et 1983 – en taisant tout le reste, soit en particulier son rôle au sein du laboratoire de recherches INBIFO, ses liens permanents avec les avocats de Philip Morris et le fait que ses écrits étaient régulièrement soumis à Philip Morris avant d’être publiés.)

You may read the entire verdict (in French) at http://www.prevention.ch/ryju151203.htm

The University of Geneva has an investigation going on regarding Rylander’s research, but the University of Gothenburg has hitherto not found an investigation a necessary measure. On December 18th, however, the Swedish radio (”Vetenskapsnyheterna”) reported that the dean at the medical faculty at the University of Gothenburg, Staffan Eden, now will initiate an investigation in order to form a new policy.

Swedish readers may read a recent interview with professor Rylander in Göteborgs-Posten, December 17th.

See also ”The Rylander affair – at a glance”.

Pingad på Intressant.

Pressen och vetenskapen

Det slår mig dagligen hur vårdslöst journalister förmedlar resultat från vetenskapliga studier. S.k. vetenskapsjournalister är lite bättre på detta men även de syndar. Värst är dock allmänjournalister som ofta basunerar ut nya forskningsresultat inom t.ex. medicin utan att alls redovisa hur studierna är gjorda.

Detta är egentligen tjänstefel.

Nyligen rapporterades det att kvinnor har lägre smärttrösklar än män. Man undrar givetvis hur studien ifråga är gjord? Med frågeformulär där människor subjektivt får beskriva sin egen smärta eller är det frågan om mätningar av t.ex. hormonhalter? Består underlaget av 15 personer eller 15 000? Redovisar forskaren själv några problem med sin studie? – vilket brukar förekomma under rubriken ”Discussion”. T.ex. kan man tänka sig problemet att jämföra olika typer av smärta – värmekänslighet eller neurologiskt genererad smärta i muskler t.ex. Och hur ska man i en könsrelaterad studie kunna jämföra upplevelsen av menstruationssmärtor – som ju rimligtvis bara kvinnor har?

Allmänheten blir nog ofta konfunderad över att ena veckan höra att ett glas vin är bra för hjärtat, den andra att det är skadligt. Journalister basunerar ofta ut resultaten av studier som om de var säkra och avgjorda. Läser man studien i fråga är forskarna själva ofta betydligt mera försiktiga. Inte sällan står det något i stil med ”the results may suggest that … and further research is required”.

Särskilt om man redovisar negativa epidemiologiska studier är det på sin plats att tala om att sådana måste vara extremt stora för att över huvud visa något alls.

Om vi vill säkerställa att inte 1 på 10 000 personer drabbas av en viss biverkning av läkemedel (FASS klassificerar sådana biverkningar som ”mycket sällsynta”), med 95 procents säkerhet, krävs enligt en statistisk formel inte 10 000 personer som man kanske kunde tro, utan minst 29 956 personer. Skulle man kräva 99 procents säkerhet för samma undersökning krävs minst 46 049 personer. Teoretiskt sett. I praktiken är det ännu osäkrare.

Uppenbarligen lämpar sig inte den epidemiologiska/statistiska metoden för att undersöka sällsynta förekomster. Därför är läkemedelsbiverkningar oftast beskrivna utifrån fallrapporter istället för epidemiologiska studier.

Läser man någonstans att ett preparat är ofarligt därför att det testats på 500 studenter bör man vara misstänksam. Ett så litet urval räcker kanske till att säkerställa med 95 procents sannolikhet att högst en person på 170 får besvär. Är dessutom studenterna kanske friskare än genomsnittsbefolkningen så säger undersökningen ännu mindre. Skrupelfria marknadsförare kan förstås medvetet skräddarsy en undersökning med ett lagom imponerande antal undersökta personer, valda inom en lagom missvisande kategori, för att på så sätt ”bevisa” en viss produkts ofarlighet.

Samma kritik kan riktas mot massmedias redovisning av statistik när det gäller t.ex. sjukfrånvaro, brottslighet eller ”hur bra den svenska skolan är”.

När det gällde Irakkriget var medierna ovanligt på alerten när det gällde att poängtera att en viss uppgift kom från USA eller var overifierad osv. Samma redovisning av källmaterialets tillförlitlighet och eventuella problem med en viss uppgift borde journalister göra även när det gäller vetenskapliga studier! En studie som konstaterar att strålning från mobiltelefoner är ofarlig bör naturligtvis automatiskt skärskådas utifrån perspektivet om där finns några förbindelser mellan forskaren och telefonindustrin, t.ex. genom att forskaren utför konsultarbeten åt industrin. Studier gjorda på djur bör förstås skärskådas utifrån relevansen för människor osv.

”The world today is made, it is powered by science; and for any man to abdicate an interest in science is to walk with open eyes towards slavery”, skrev Jacob Bronowski i slutet av 50-talet. Ska allmänheten få någon uppfattning om vetenskapen måste den också få ta del av vetenskapens problem och de begränsningar en viss metodik medför.

Pingad på Intressant.