• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Den ”bortre parentesen” var ett (S)-krav

Det är märkligt hur seglivad uppfattningen är att den restriktiva socialförsäkringspolitik som fördes mellan 2006 och 2014 var något som den borgerliga alliansen hade hittat på. Man genomförde den, men idéerna kom till mycket stor del från socialdemokraterna, som troligen genomfört dem själva om man inte förlorat valet 2006.

Jag har skrivit om detta många gånger och utförligast i denna långa artikel: ”100 år med arbetslinjen”.

Det var socialdemokraterna som redan på 1990-talet utvidgade arbetslinjen till att gälla inte bara arbetslöshetspolitiken utan även sjukförsäkringen. Ingela Thalén, socialdemokratisk socialminister, framhöll i riksdagen i maj 1991 hur viktigt det var att arbetslinjen skulle gälla även detta område. I en utredning från 1996/97 föreslogs att sjuka skulle prövas mot hela arbetsmarknaden.

Det så förhatliga ”jagandet” av sjukskrivna satte igång i början av 2000-talet. 18 juni 2004 skrev DN i artikeln ”Allt fler får nej till sjukpenning” att omkring 2 000 personer helt eller delvis fått sjukpenningen indragen bara under årets första sex månader. Det förekom ofta artiklar i pressen om hur svårt sjuka i t.ex. cancer tvingades iväg till arbetsförmedlingen.

I oktober 2005 kunde tidningen Från riksdag och departement meddela att ”arbetsförmedlingen är för mesiga mot de arbetslösa” och att ”torpeder ska rapportera arbetslösa”:

”I budgetpropositionen hävdas att många arbetsförmedlare tycker att det är obehagligt att rapportera arbetssökande som inte söker jobb tillräckligt aktivt. Botemedlet blir att arbetsförmedlarna slipper rapporteringen. I stället ska tjallandet specialiseras.” (RoD nr 26/2005)

 

Från riksdag och departement nr 26/2005. En faktaruta på samma sida har rubriken ”Arbetslösa kan tvingas flytta efter 100 dagar”.

 

Socialdemokraten Anna Hedborg utredde socialförsäkringen både under socialdemokratiskt styre och under alliansstyre. I en av hennes utredningar står det: ”… så gott som alla personer som inte är medvetslösa kan utföra någon form av arbete” (SOU 2009:89). ”Arbetsmarknadspolitiken måste också ha ett uppdrag att mobilisera arbetskraft och arbetsförmåga som i dag döljs inom sjukförsäkringen …”, hade det stått i en annan av hennes utredningar (SOU 2006:86).

 

ST-press nr 9 (22 juni) 2006. Artikeln berättar om angiveri och hur spännande en av handläggarna tycker det är att jaga fuskare. Här kan man också läsa att under första kvartalet 2006 utredde Försäkringskassan 2 900 misstänkta brott, 415 fall polisanmäldes men knappt 100 blev dömda och straffade.

 

Facktidningen ST-press berättade i juni 2006 om hur det nu skulle bli ”full fart i jakten på försäkringsfuskare” (se bild). 300 nyanställda på Försäkringskassan skulle arbeta som detektiver, ”göra oanmälda hembesök och samarbeta med polis och privata försäkringsbolag”.

Alliansen utvidgade arbetslinjetänkandet ytterligare, till t.ex. skattepolitiken och migrationspolitiken.

När det gäller den förhatliga bortre parentesen, som nu ska tas bort, så tror många att det var ett allianspåfund. Och visst var det alliansregeringen som genomförde politiken. Men det var inte deras förslag ursprungligen.

Åter var det Anna Hedborg som föreslagit att ”en tydlig tidsgräns sätts för sjukpenningen” (SOU 2006:86). Flera socialdemokrater hade krävt en bortre tidsgräns, t.ex. Arbetslivsinstitutets generaldirektör Mikael Sjöberg (numera generaldirektör för Arbetsförmedlingen) i en debattartikel i Dagens Nyheter i februari 2006: ”Frågan är ändå om det inte är dags att diskutera sjukskrivningsperiodernas längd. Sverige är ett av få länder i Europa som inte har någon bortre gräns för sjukskrivningsperioden och till det kommer att ersättningsnivåerna är mycket generösa.”

Det blev som bekant regeringsskifte 2006 och regeringen Reinfeldt lade 2008 fram en proposition som till stora delar byggde på Anna Hedborgs utredning 2006:86. Propositionen antogs av riksdagen och blev lag den 1 juli 2008. Lagändringen fick mycket kritik och man tvingades ändra vissa detaljer (se Departementsskrivelsen 2011:18).

Det kanske är bäst att tillägga att jag naturligtvis inte försvarar försäkringsbedrägerier. Givetvis måste Försäkringskassan göra kontroller, men med de dåliga kunskaper som deras s.k. expertis har i fråga om sjukdomar och sjukdomars effekt på arbetsförmågan så blir det bara alltför ofta fel.

 

Annonser

Viralt: Båtar med flyktingar

I höst har det cirkulerat bilder på båtar med tusentals människor som trängs på alla tänkbara ytor, människor som försöker klättra upp på båtarna för att komma med osv. Bilderna påstås vara tagna under andra världskriget och ska visa européer som försöker fly till Nordafrika. Tanken med att dessa bilder sprids är uppenbarligen att vi inte ska glömma hur det var när människor från vår egen världsdel tvingades fly.

 

De här bilderna cirkulerade på Facebook i september 2015. Men är de verkligen från andra världskriget?

 

Och det kan ju vara nyttigt att ha i åtanke. Fast bilderna visar inte det som påstås. De är tagna 1991, när människor flydde från Albanien till Italien.

New York Times skrev om albanska flyktingar redan i mars, men det troligaste är att de här bilderna är från augusti 1991. Europarådet skrev i en rapport 27 januari 1992 (Doc. 6555):

23. During the first days of August 1991 thousands of Albanians reached the western port of Durres and the southern port of Vlora, in the hope of going on board ships that would take them to Italy.
24. The Albanian authorities tried in vain to prevent its citizens from leaving the country by putting the ports under military control and halting passenger trains.
25. On 8 August 1991 an estimated 10 000 Albanian nationals aboard several ships forced their way into the port of Bari in the south-east of Italy and approximately 1 000 into the port of Otranto. Moreover, 675 Albanians aboard two other ships who tried unsuccessfully to land at ports in Sicily, were diverged to Malta and later returned to Albania.

Just flyktingarnas ankomst till Bari skrev den italienska tidningen Baritoday om 2011, då det var 20 år sedan det hände.

 

Den italienska tidningen Baritodays webbversion 28 juli 2011.

 

Bilderna överst delades på Facebook hundratusentals gånger. Att några källkritiska personer försökte upplysa om vad de faktiskt föreställde hjälpte inte så mycket. Bilderna fortsatte att spridas, ibland med tillägget att det liksom inte spelade någon roll vad de visade, de var en nyttig påminnelse ändå.

En av spridarna skrev t.ex.:

Some people objected that the photos I showed were not ”Europeans”; I cannot refute that statement because I did not take the pictures. But saying ”they are not Europeans, they are Albanians” is very indicative of the mindset of these people.

Jag sätter inte ut personens namn eftersom jag inte vet om det är han som spred detta från början. Plötsligt blir frågan inte vad bilderna visar utan huruvida albaner räknas som européer. Och inget om bildernas datering.

Några dagar senare får jag syn på samma bilder igen. Denna gång är de inte i färg. Någon tycker antagligen att det blir troligare att de är från andra världskriget om de är svartvita.

 

Några dagar senare dök bilderna av fartyget Vlora upp igen, men nu hade de gjorts svartvita.

 

Vi behöver inte fler förfalskade bilder (eller felaktiga bildtexter), det är svårt nog ändå i dessa dagar att hålla huvudet kallt. Bilder som påstås visa något som de inte visar är ett av de största problemen på webben numera. Då hjälper det inte om man tycker sig ha ”ett gott syfte” med felaktigheterna.

 

Kommuniststrategi: Stämpla dem som fascister …

Följande citat dyker upp då och då på Facebook och annorstädes på webben – det ska ha formulerats av Sovjetiska kommunistpartiet 1943:

Medlemmar och frontorganisationer måste oupphörligen besvära, misskreditera och uttrycka sig nedsättande om våra kritiker. När motståndarna blir allt för irriterande, stämpla då dem som fascister, nazister eller antisemiter. Kopplingen kommer efter tillräcklig upprepning att bli ett ”faktum” i det allmänna medvetandet.

Citatet är troligen falskt. Många hävdar att det ska komma från Sovjetunionens kommunistiska parti, andra att det härrör från det amerikanska kommunistpartiet och att det lästes upp under en session i kommittén för oamerikansk verksamhet 1956. Referensen ska då vara denna:

Communist Party Directive, ”Propaganda and the Alert Citizen,” Soviet Total War: Historic Mission of Violence and Deceit, Vol. 1, House Committee on Un-American Activities 9/23/56 – The Congressional Record (1956).

I boken ”They never said it” av Paul Boller och John George tar man upp detta citat. John George skrev till Library of Congress 1985 och frågade efter ursprungstexten, men man kunde inte finna något belägg för citatets äkthet. Så här låter det på engelska:

When certain obstructionists [to Communism] become too irritating, label them, after suitable buildups, as fascist or Nazi or anti-Semitic, and use the prestige of antifascist and tolerance organizations to discredit them. In the public mind constantly associate those who oppose us with those names which already have a bad smell. … The association will, after enough repetition, become fact in the public mind. … Members and front organizations must continually embarrass, discredit and degrade our critics. Accuse them of being traitors to the war effort, fascists, Redbaiters, peace-destroyers, Quislings, labor-baiters and anti-Semites.

Boller & George skriver:

This quote, popular in ultraconservative circles for many years, is almost surely a fake. In 1943 the American Communist Party was supporting the war effort (Russia, after all, was America’s ally in World War II) with almost super-patriotic enthusiasm and seeking friendly relations, not ideological quarrels, with American non-Communists. After the war ended and the Cold War began, CP, USA, did indeed call its critics Red-baiters and warmongers, but it is highly unlikely that its leaders needed any kind of special directive to guide their action. Researchers in the Library of Congress have been unable to locate any such ”directive”; nor do specialists in Soviet affairs regard it as authentic. Extreme rightists continued to make use of it in the 1980s.

Helt säker kan man kanske inte vara, men nog lutar det starkt åt att det hela är bluff.