• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Verk måste kunna kritisera andra verk

(I förrgår, den 15/7, hade jag denna artikel införd på SvD:s kultursida. Av utrymmesskäl ströks två meningar som dock här är återinförda.)

Fredrik Coltings bok ”60 Years Later: Coming Through the Rye”, som är en uppföljare (s.k. sequel) till J.D. Salingers 50-talsroman ”The Catcher in The Rye” (Räddaren i nöden) har av domstol belagts med säljförbud i USA. Colting och hans advokat har just överklagat, och det ska bli mycket intressant att se hur detta slutar.

Den amerikanska upphovsrättslagen säger inget om sequels, men dessa brukar räknas som s.k. derivativa verk (bearbetningar), och utslaget beror mycket på prejudikat från tidigare rättsfall och hur en viss domare resonerar.

I princip borde uppföljare vara rätt oproblematiska, eftersom upphovsrätten skyddar ett visst utförande av ett verk, inte idén bakom. Men i praktiken är det inte så enkelt. Huvudpersoner kan skyddas om de t.ex. har inregistrerats som varumärken (t.ex. Harry Potter) eller om deras namn ingår i titeln på en roman. Men det skulle inte vara så lätt att skydda t.ex. figuren manligt kärv polis som tycker om opera, åtminstone inte i Sverige. I USA talas det ibland om word portrait – man avser då att en romanfigur kan vara så pregnant beskriven att detta motiverar skydd. Men då uppstår en betänklig glidning mellan detta med idé och utförande.

Det finns många liknande fall som Coltings. Italienskan Pia Pera kom 1995 ut med en parafras på Nabokovs ”Lolita”, med engelsk titel ”Lo’s Diary”. Nabokovs son stämde Pera och de förlikades utan rättegång och delade på royaltyintäkterna. Peras advokat ansåg att man borde se hennes parafras ungefär som en musikalisk variation på ett tema. Jean Rhys gav 1966 ut en variant på ”Jane Eyre”, kallad ”Wide Sargasso Sea”. Här kunde det inte gärna bli något rättsfall, eftersom upphovsrätten sedan länge var utgången. På nätet är det vanligt med s.k. fan fiction, som rättighetsägarna ofta ser mellan fingrarna med.

Det fall som mest liknar Salinger v. Colting är när Margaret Mitchells rättighetsinnehavare 2001 stämde Alice Randall för boken ”The Wind Done Gone”, som var en parafras på ”Gone With The Wind” (Borta med vinden). Randalls bok fick också försäljningsförbud, men friades senare. Hennes advokater hade då hävdat att verket var en parodi, vilket lagen medger undantag för. Bl.a. skildrade Randall sydstatslivet mer ur afrikansk-amerikansk synvinkel, vilket gjorde den till en politisk och kritisk parodi och inte bara ett försök att tjäna pengar på ett välkänt verk.

Coltings advokat försöker också åberopa parodiförsvaret, och man hänvisar till fallet med ”The Wind Done Gone”, liksom till ett annat känt fall inom musiken där gruppen 2 Live Crew använde Roy Orbisons ”Oh, Pretty Woman” i en låt. Fallet var viktigt, inte bara för att parodiförsvaret accepterades, utan också för att det ansågs förenligt med ett kommersiellt syfte.

Domaren i Salinger v. Colting, Deborah Batts, valde att inte lyssna på det örat. Hon anser inte att parodi föreligger. Colting har tagit för mycket av ”substance and style”, menar hon. Resonemanget är paradoxalt, eftersom hon menar att stilimitation krävs för att det ska vara parodi, men samtidigt dras likheter i stil fram som exempel på upphovsrättsintrång.

Den kända professorn och upphovsrättsexperten Martha Woodmansee har vittnat till svarandens fördel och säger att detta att visa hur huvudpersonen Holden Caulfield 60 år senare lever ungefär som när han var 16 innebär en mycket ”drabbande kritik” i sig själv. Domare Batts menar dock att detta handlar om insikter som redan finns i originalromanen. Här snuddar man vid litteraturkritik på ett sätt som inte riktigt borde höra hemma i rätten.

Dessa frågor är viktiga. Upphovsrättens undantag måste försvaras, annars kommer den att motverka sitt eget syfte, bl.a. att främja samhällets lärande, kritik och debatt. Verk måste kunna kritisera andra verk, inte bara i facklitterär form utan även som självständiga konstnärliga efterbildningar.

Google automatic translation: in English, en français , auf Deutsch.

Pingad på Intressant.

%d bloggare gillar detta: