Läkemedelsföretagens spökskrivare inget nytt

Det är verkligen anmärkningsvärt att så många vetenskapsjournalister tycks vara helt ovetande om fenomenet ghost writing inom t.ex. läkemedelsbranschen, och att man behöver vara kritisk när man refererar artiklar som publicerats även i ansedda tidskrifter. Detta framgick i radions Medierna (länk här eller här) i P1, som ursprungligen sändes den 22/5.

Redan när det gällde Neurosedyn på 1960-talet förekom ghost writing. Neurosedyn var det ödesdigra lugnande medel, som särskilt rekommenderades för havande kvinnor, men som visade sig ge upphov till allvarliga fosterskador. Väldigt lite studier av medlets biverkningar hade gjorts. I USA, där läkemedelsföretaget Merrell skulle marknadsföra Neurosedyn under namnet Kevadon, skrev dr Ray O. Nulsen en artikel om hur bra läkemedlet var, och han påstod sig ha testat det på 81 havande kvinnor. Men artikeln var i själva verket skriven av Raymond Pogge från Merrell. Jag skrev om det där i DN 2003.

Annons

Tobaksindustrins maffiametoder

Den amerikanska filmen Insider har visats flera gånger i svensk TV. Igår visades den i SvT. Den finns även att köpa på DVD. Det är en film i ungefär samma genre som den om Erin Brokovich. En cynisk industrigren försöker dölja hälsoriskerna med sina produkter eller med avfallet från tillverkningen av produkterna.

Insider handlar om den amerikanska tobaksindustrin. Jeffrey Wigand var kemist och arbetade på tobaksföretaget Brown & Williamson som chef för forskning och utveckling i slutet av 1980-talet. Han liksom många andra forskare hade lockats till industrin för att hjälpa till att skapa en mindre hälsofarlig cigarett. (Även i Sverige fanns flera som arbetade för tobaksindustrin med denna föregivna målsättning, t.ex. Rune Cederlöf och Lars Friberg som byggde upp det världsberömda tvillingregistret, Tore Dahlhamn och många flera.)

Wigand insåg dock rätt snart att tobaksindustrin inte precis brydde sig om sina kunders hälsa, utan snarare ville knyta kundkretsen än hårdare till sig genom att göra nikotinupptaget från cigaretterna större. I detta sammanhang experimenterade man med en substans som kallas coumarin.

I filmen får vi bland annat se hur Jeffrey Wigand blir trakasserad och hotad till livet sedan han som whistleblower gått ut med den här typen av information. Vi får också se exempel på de nästan surrealistiska spetsfundigheter som tobaksindustrins advokater lyckas uppbåda i sitt försvar och sitt misstänkliggörande av Wigand som sanningsvittne. Bland annat sammanställde man en 500-sidig dossier över Wigands liv som skulle visa vilken opålitlig lögnare han var.

Wigand spelas ganska porträttlikt av Russel Crowe och 60 minutes-reportern Lowell Bergman spelas av Al Pacino. Marknadsdirektören och sedermera VD:n för Brown & Williamson Thomas Sandefur spelas av en ovanligt infernalisk Michael Gambon.

Forskningsproppen och fusket

Så har då regeringens forskningsproposition funnits tillgänglig någon vecka. Den finns som PDF här.

Eftersom jag har grävt i flera år i ett åtminstone utanför Sverige mycket uppmärksammat fall av forskningsfusk, där professor Ragnar Rylander figurerat, har jag särskilt intresserat mig för propositionens aviserade kommitté mot oredlighet i forskningen. Denna idé fanns redan hos Leif Pagrotsky för fyra år sedan, men den blev aldrig proposition och var dessutom ytterst ofullgången, knappt någon förbättring alls jämfört med dagens lagstiftning.

Åtminstone vid första påseendet tycker jag regeringens förslag verkar föga bättre än Pagrotskys gamla. Kanske är det rent av hans förslag man tagit över, trots att man i texten låtsas som om man beaktat det förslag som sommaren 2007 framlades av Vetenskapsrådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund. Där betonades särskilt vikten av att vem som helst bland allmänheten skulle kunna anmäla misstänkta fall av forskningsfusk till kommittén och att dess beslut också skulle kunna överklagas. Förslagets viktigaste punkter sammanfattades i en artikel på DN Debatt 15 juni 2007.

Filmstjärnor mutades av tobaksbolag

Dagens Nyheter hade igår en kort notis om hur filmstjärnor mutats av tobaksbolag för att visa och berätta om hur de rökte ett visst märke etc. Notisen bygger på en artikel i British Medical Journals specialtidskrift Tobacco Control, närmare bestämt Lum et al., ”Signed, sealed and delivered: ‘big tobacco’ in Hollywood, 1927–1951”, Tobacco Control 2008;17:313-323.

American Tobacco Company ville lancera Lucky Strike som Hollywoodstjärnornas speciella cigarett och betalade bara under budgetåret 1937-38 ungefär 146 000 dollar (i dagens penningvärde) till Clark Gable och mängder av andra namnkunniga filmskådespelare.

I dokumentet Rogers JG, Lewis C. Statement and release, 22 Jan 1937 kan man läsa kontrakt mellan industrin och stjärnor som Carole Lombard, Joan Crawford och Claudette Colbert (dessa fick också 146 000 dollar 1937-38).

Scientific fraud must be investigated – also in Sweden!

In Swedish magazine Axess (No 2/2008) I have an article about how important it is that Sweden finally gets an impartial institution that may investigate science fraud. Other Nordic countries have such agencies – while Sweden turns a blind eye to a lot of irregularities that should be classified as either science fraud or scientific misconduct. There is presently a proposal in parliament suggesting the founding of a committee on scientific misconduct. This would at least be a start, therefore it is worth supporting. It is far from an ideal solution, but better than what we have now.

The line of argument in my article is based on a case I have followed for several years, the case of Swedish professor Ragnar Rylander, tobacco researcher who on the one hand, had a series of public health assignments (e.g. scientific advisor to the Swedish National Board of Health and Welfare), and on the other, was secretly working as a consultant to the tobacco industry. In that capacity he helped to keep secret such research results that could adversely affect the industry’s business. He also assisted in withholding incriminating documents concerning these affairs from the prosecutors in the major trials against the tobacco industry that took place in the USA in the 1990s.

Read the whole article in English translation from my archive!

Pingad på Intressant.

Forskningsfusk bör utredas – även i Sverige!

I senaste numret av Axess (nr 2/2008) har jag en artikel om hur viktigt det är att Sverige äntligen får en opartisk instans som kan utreda forskningsfusk. Övriga Norden har det – Sverige blundar för en hel del oegentligheter som borde klassas som antingen forskningsfusk eller oredlighet i forskning. Det föreligger ett förslag i riksdagen till en oredlighetskommitté, som åtminstone skulle vara en början och därför är värt stöd. Det är inte idealiskt, men bättre än vad vi har.

Artikeln tar sin utgångspunkt i ett fall jag har följt i flera år, fallet med professor Ragnar Rylander, tobaksforskaren som å ena sidan haft en rad folkhälsouppdrag (t.ex. som vetenskapligt råd åt Socialstyrelsen) och samtidigt i hemlighet varit konsult åt tobaksindustrin och i den egenskapen hjälp till att hemlighålla forskningsresultat som skulle kunna inverka negativt på affärerna. Dessutom har han hjälp till att undanhålla komprometterande dokument om just denna hantering från de amerikanska åklagarna i de stora rättegångar mot tobaksindustrin som pågick under 1990-talet i USA.

Läs artikeln i mitt artikelarkiv!

Pingad på Intressant.
Till bloggens förstasida.

The Rylander affair – at a glance

29 March 2001: The two anti-tobacco organizations CIPRET-Genève and OxyGenève publish their press release titled ”Geneva, platform of a scientific fraud without precedent”, where professor Rylander’s connections with the tobacco industry are pointed out. They also demand that the Geneva University must investigate the matter.

30 March 2001: An investigation is initiated by the rectorate of the Geneva University.

20 April 2001: Ragnar Rylander sues Pascal Diethelm and Jean-Charles Rielle, representatives of the two anti-tobacco organizations, for defamation on three points: for having claimed that Rylander was secretly employed by the tobacco industry, that he was one of the most highly paid of the industry’s consultants, and that he was responsible for a scientific fraud without precedent.

29 June 2001-24 maj 2002: The first trial in the Geneva Police Court. Diethelm and Rielle try to prove that their allegations are correct and thus do not constitute defamation.

6 November 2001: The rectorate of the university of Geneva presents its investigation: The context in which Rylander has chosen to work does not ”seem innocent in all respects”.

24 May 2002: The verdict in the first trial: The court agrees with the defendants on one point, that Rylander was secretly employed, but the claim that he was one of the most higly paid consultants and that he was guilty of scientific fraud could not be proved. Rielle and Diethelm are imposed a fine of 4,000 CHF each. They appeal.

September 2002: The Geneva University continues the investigation in the light of new facts presented during the trial. On December 20, the university representatives acknowledge that they might even reassess professor Rylander’s research results and communicate this to the scientific community, if necessary.

13 January 2003: The second verdict. The Cantonal Appeal Court in Geneva establishes the verdict of the Police Court. However, of the two counts from the earlier trial, now only one remains: the question of a scientific fraud without precedent. It was found that the defendants had proved that Rylander was one of the most highly paid of the industry’s consultants. The fine is lowered to 1,000 CHF. Rielle and Diethelm appeal again.

17 April 2003 (published May 28): The Supreme Court of Switzerland (Tribunale Fédérale) annuls the judgment of January 13, as being ”incomprehensible” and ”arbitrary”, and refers the case back to the cantonal court.

15 December 2003: The Court of Justice of the canton of Geneva publishes its verdict, where Rielle and Diethelm are completely freed of all charges, and professor Rylander’s work at the Geneva University is charecterized as a ”scientific fraud without precedent”. (Read also this blog entry!)

Read more:

”Philip Morris assigned secret grants to Swedish professor” (Dagens Forskning [Today’s Science] no 12, 10-11 June 2002) (English, also available in Swedish.)
”Ragnar Rylander has willingly offered his services” (Dagens Forskning [Today’s Science] no 16, 26-27/8 2002) (English, also available in Swedish.)
Extensive information in French at the Prevention web site.

Pingad på Intressant.

Rylander affair: ”fraud without precedent”

The affair in Geneva concerning the Swedish scientist Ragnar Rylander and his secret connections with the tobacco industry – an affair which has been going on for almost three years – possibly reached its final ruling on December 15th. The Criminal Division of the Court of Justice of the canton of Geneva published its verdict of acquittal in the trial, where professor Rylander sued two representatives of the anti-tobacco organizations CIPRET-Genève and OxyGenève, Jean-Charles Rielle and Pascal Diethelm, for defamation. They were now completely freed of all charges. The lawsuit was brought on because of what they said at their web site ”Prevention”, that professor Rylander had manipulated his studies to suit his covert financier, and that Geneva because of this was the platform for a ”scientific fraud without precedent”.

Two verdicts from 2002 and 2003, where the defendants were found guilty, were appealed and in May 2003 the Swiss Federal Tribunal found the last verdict ”incomprehensible” and referred it back to the Geneva judges who now in their December verdict actually use the same phrasing as was used in the original text that Rielle and Diethelm were sued for:

Geneva has indeed been the platform of a scientific fraud without precedent in the sense that Ragnar Rylander has acted in his capacity of associate professor at the University, taking advantage of its influence and reputation and not hesitating to put science at the service of money, in disregard of the mission entrusted to this public institution, which consists in particular in the dissemination of culture founded on scientific knowledge and in raising awareness of the responsibility that teachers assume towards society. (Page 22 in the verdict.)

(Genève a bien été la plate-forme d’une fraude scientifique sans précédent dans la mesure où Ragnar Rylander a agi en sa qualité de professeur associé de l’Université, profitant de son rayonnement et n’hésitant pas à mettre la science au service de l’argent, au mépris de la mission confiée à cet établissement de droit public qui consiste en particulier à diffuser une culture fondée sur les connaissances scientifiques et à faire prendre conscience de la responsabilité que les enseignants assument envers la société.)

The court puts it rather bluntly that Rylander has lied about his collaboration with the tobacco industry:

Ragnar Rylander has said only a very small part of the truth – the sponsoring by the tobacco industry of the two symposia of 1974 and 1983 – while remaining silent on all the rest, namely, in particular, his role within the INBIFO research laboratory, his permanent links with the lawyers of Philip Morris and the fact that his articles were regularly submitted to Philip Morris before being published. (Page 21 in the verdict.)

(Or, Ragnar Rylander n’a dit qu’une toute petite part de la vérité – le sponsoring par l’industrie du tabac des deux symposiums de 1974 et 1983 – en taisant tout le reste, soit en particulier son rôle au sein du laboratoire de recherches INBIFO, ses liens permanents avec les avocats de Philip Morris et le fait que ses écrits étaient régulièrement soumis à Philip Morris avant d’être publiés.)

You may read the entire verdict (in French) at http://www.prevention.ch/ryju151203.htm

The University of Geneva has an investigation going on regarding Rylander’s research, but the University of Gothenburg has hitherto not found an investigation a necessary measure. On December 18th, however, the Swedish radio (”Vetenskapsnyheterna”) reported that the dean at the medical faculty at the University of Gothenburg, Staffan Eden, now will initiate an investigation in order to form a new policy.

Swedish readers may read a recent interview with professor Rylander in Göteborgs-Posten, December 17th.

See also ”The Rylander affair – at a glance”.

Pingad på Intressant.