Barnen och mobiltelefonerna

Lördagen denn 22 november hade SvD ett stort upplagt block om barn och mobiltelefoner, ”Vartannat barn har egen nalle” (21/11 i webbupplagan). Artiklarna handlade om huruvida det var nyttigt för barn att ständigt stå i kontakt med sina föräldrar, om det kunde vara en skadlig form av förlängd navelsträng, vilket en psykolog hävdade.

Det förefaller rätt märkligt, när man tar upp frågan om risker, att man inte med ett ord nämner frågan om strålningen. Jag kan förstå att fokus var avsett att ligga på den psykologiska aspekten, men man kunde åtminstone ha nämnt det när det nu gällde risker. Alldeles särskilt som de risker det ibland talas om när det gäller mobiltelefonstrålningen är just att organismen stressas, vilket kan ge upphov till allehanda besvär, inte minst kognitiva och psykiska. Inte sällan hör man ju talas om barn och unga som sover med mobiltelefonen påslagen under huvudkudden.

Flera av dem som kommenterade artikeln på webben tog dock upp detta, och kanske var det därför Inger Atterstam återkom den 24 med en kommenterande artikel, ”Inga belägg för ökad risk”.

Atterstams artikel är ett ganska underligt stycke text. Hon skriver att enigheten bland forskare är ”i det närmaste” total, ”med några högljudda undantag”, och att det ”åtminstone just nu” inte finns några belägg för att mobiltelefonerande utgör en hälsorisk. Tre förbehåll alltså. Finns det då verkligen täckning för rubrikens påstående ”Inga belägg för ökad risk”?

Rubriken är missvisande vad man än har för personlig åsikt i frågan. ”Vissa belägg för ökad risk”, hade t.ex. varit bättre. Eller något som antydde att frågan är i högsta grad omstridd. Men inte heller detta skulle ge hela bilden. För man måste i så fall ta upp hur forskningsläget ser ut, vilka som forskar, vilka som hörs, vilka som får genomslag i folkhälsopolitik. I så fall är det nog inte i första hand de som Atterstam kallar högljudda. Utan snarare de med väl knutna band till både folkhälsomyndigheter och industriintressen. Mona Nilsson visade i en intressant artikel i Miljömagasinet i mars, ”De oberoende experterna på mobiltelefoni”, hur t.ex. SSI:s (sedan i somras Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM) expertråd på området till sex åttondelar består av folk med band till mobiltelefonindustrin. (Se t.ex. denna rapport.)

När Atterstam säger att det alltid är samma personer som varnar och larmar om farorna, Lennart Hardell och Kjell Hansson Mild, så är det inte korrekt. Det finns många fler, t.ex. Leif G Salford i Lund som råkar vara en av dem som just varnat föräldrar för att låta deras barn använda mobiltelefoner. Internationellt finns det ännu flera forskare som varnar. Folkhälsomyndigheter i många länder rekommenderar barn och ungdomar till försiktighet när det gäller mobiltelefonanvändning. Även svenska SSM gör det faktiskt, mot bakgrund av det osäkra forskningsläget.

Salford har också varnat för att elektriska fält öppnar upp den s.k. blod/hjärn-barriären, som normalt ska förhindra att för hjärnan skadliga molekyler kommer in i vävnaderna. Hans studier på råttor tyder på att flera stora molekyler som t.ex. albumin kan ta sig in i nervvävnaden och där skada hjärnscellerna. Salford är dock inte heller någon enstaka ”högljudd” forskare. Blod/hjärn-barriärens påverkan i elektromagnetiska fält har studerats länge. Jag tror en av de första var Ernest Albert 1977. Ryska forskare var frågan på spåren när det gällde radaroperatörer redan på 30-talet.

Atterstam nämner också de studier som rapporterat att mobiltelefonanvändning kan ge upphov till en tumör på hörselnerven och hon utropar att denna är ”oerhört sällsynt godartad” och ”går att operera bort”. Jag kommer att tänka på Philip Morris-chefen Joseph Cullman som intervjuades av vetenskapsjournalisten Earl Ubell i ”Face the Nation” 1971 om en viss typ av lungtumörer man funnit hos hundar som utsatts för tobaksrök. Det var ingen riktig cancer, menade Cullman, bara invasiva tumörer:

CULLMAN: Invasive lung tumors does not mean lung cancers.
UBELL: It is a matter of small comfort to that difference.
MR. CULLMAN: Well, there are many tumors that can be developed in many people …
UBELL: Which are invasive?
MR. CULLMAN: That I wouldn’t be in a position to say.
UBELL: Would you like to have an invasive lung tumor?
MR. CULLMAN: I don’t believe so.
UBELL: I don’t think you would.

Apropå tobak, så finns det en likhet mellan rökningens skadeverkningar och mobiltelefonens. Skadorna manifesterar sig först efter lång tid, kanske decennier. 3 G-tekniken har ju t.ex. inte funnits så länge. Industrin köper sig just nu tid, bl.a. genom att sprida tvivel om riskerna.

Många industrier har ju i rättegångar tvingats lämna ifrån sig mängder av mer eller mindre hemliga interna dokument, som tydligt visat hur cyniskt man resonerat när det gäller risker. Ofta har man känt till riskerna, men förnekat dem utåt. Värst är kanske tobaksindustrin som kände till riskerna med rökning redan på 1960-talet, och riskerna med passiv rökning åtminstone sedan början av 1980-talet. När det gäller mobiltelefonindustrin finns inte så mycket dokumentation, främst kanske därför att de flesta skadeståndsprocesser som förekommit har lett till förlikning istället för en grundlig genomlysning av frågan, t.ex. i fallen Kane v. Motorola, Inc. 1994, eller Wright v. Southwestern Bell Mobile Systems 1996.