Jobba billigt eller dråpligt – eller kanske honett?

När man sysslar med äldre texter råkar man ofta på ord som inte riktigt betyder vad de betyder idag. I Svenskt biografiskt lexikon råkade jag på denna passus om Erik Lindorm (1889-1941):

I satiriska dikter o prosabidrag behandlade han sina motståndare: försvarsvänner o tyskaktivister, högerregeringens statsråd o socialdemokratiska riksdagsmän, LIVSMEDELSJOBBARE, präster o predikanter.

Om jag inte redan känt till vad ”jobberi” syftade på förr, så hade jag nog undrat vad den gamle radikalen hade emot livsmedelsarbetare. Men vid 1900-talets början syftade ”jobbare” på fifflare, någon som sysslade med ”inhonetta spekulationsaffärer”, som Svenska akademiens ordbok skrev 1934. Så en livsmedelsjobbare var troligen någon som sysslade med spekulativa, oärliga affärer, kanske svartabörshandel, med livsmedelsprodukter.

I en artikel i samma lexikon om redaktören och riksdagsledamoten S.A. Hedin (1834-1905), finner jag denna formulering:

 … en tilltagande obenägenhet att godta norrmännens BILLIGA krav på reformer i unionsförhållandet och i det i utländska tidningar uppdykande ryktet, att Sverige-Norge var på väg att ansluta sig till trippelalliansen.

Norrmännens krav var dock inte simpla eller lättköpta, som man kunde tro idag utan rimliga. Uttrycket ”vad som är rätt och billigt” betyder alltså ”vad som är rätt och rimligt”. Språkpoliser har så länge jag kan minnas klagat på uttrycket ”billiga priser”. Man menar att ett pris kan bara vara lågt eller högt, medan en vara kan vara billig. Men detta är en missuppfattning. Ett ”billigt pris” är alltså ett rimligt pris.

Och så något som jag faktiskt hade missat; den äldre betydelsen av ”dråplig”. I boken För hundra år sen: Skildringar och bref från revolutionsåren 1809–1810  (av Clason & af Petersens, från 1909) hittade jag ett brev skrivet av Leonhard von Hausswolff (Gustav III:s ceremonimästare) den 10 juli 1809:

Här är en i alla fall DRÅPELIG sommar med en värme, att jag just njuter det ljufva att lena nu upp, så att jag nästa vinter har något att frysa på.

Och i en annan bok om Härnösand stifts herdaminne från 1926 hittade jag uppgiften att en pastor Bång i Medelpad avled 1755, och då höll biskop Kiörning ”en dråplig likpredikan”.

Idag betyder ju dråplig rolig och skrattretande, men förr betydde det ’värd en drapa’ dvs. värd att hyllas, storartad, fantastisk, utmärkt, förträfflig.