• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

20 år med e-litteratur

Igår den 14/11 medverkade jag i radions OBS i P1 med ett inlägg om e-böcker. Här nedan återges en lite utförligare version än den som sändes.

Det vi diskuterar idag när det gäller e-böcker är i mångt och mycket gammalt vin i nya läglar. E-böcker är nästan alltid gammal hederlig linjär text som ska läsas på skärm, ungefär som talböcker är linjär text som man lyssnar på.

E-romanen från 1992.

För precis 20 år sedan gav jag ut den första elektroniska romanen i Sverige. Den hette ”Iakttagarens förmåga att ingripa”. Det fanns då i världen ett par andra litterära verk av den här typen – av författare som Michael Joyce, Stuart Moulthrop och Greg Roach. Då, 1992, trodde jag att det inom ett par år skulle bli vanligt med en ny sorts ordkonstverk som utnyttjar datorns möjligheter – inte bara för att hyperlänka utan för att manipulera text och handling på nya sätt. Men så har det inte blivit.

När det gäller det konstnärliga, befinner vi oss knappt där filmen befann sig 1920. Filmen utnyttjade ändå tidigt möjligheter som inte teatern hade, men e-böckerna utnyttjar mycket blygsamt sin särart. Datorspelen är idag den mest utvecklade formen av digitalt berättande. Man vill gärna ändå tro att det finns plats också för en textbaserad uttrycksform.

Nu finns det faktiskt en liten grupp experimentella e-böcker som är en sorts ordkonstverk, så jag ska inte säga att de inte alls existerar. Men detta är något tämligen marginellt, med ungefär den spridning som konkretistisk poesi har. Detta skulle ha förvånat mig om jag fått veta det för 15–20 år sedan. Då experimenterade många med nya uttryck, och det fanns en stor optimism om nya former för såväl kultur, nöjen, utbildning som demokrati på det då rätt nya World Wide Web t.ex.

I själva verket är det kanske först nu vi befinner oss där många trodde vi skulle vara vid 1990-talets slut. Då kunde inte en debatt om digital litteratur föras utan att någon sa att ”man kan ju inte läsa e-böcker i badkaret”. Kanske är det tecken på en viss IT-mognad att det argumentet aldrig hörs nu. Så kanske finns äntligen förutsättningarna för att kreativa människor ska börja skapa ett sådant här nytt ordkonstverk – på bredare front.

Men det finns redan en del problem att lösa med den nuvarande e-boken.

Först och främst så måste den bli en konstant produkt. En vanlig bok försvinner ju inte av sig själv i bokhyllan, men det kan ju en e-bok göra i våra läsplattor.

På 90-talet köpte jag Oxford English Dictionary, den stora engelska ordboken i 20 band, som nu rymdes på en CD-ROM-skiva och kostade 6000 kr – en hel del, men värt pengarna att kunna ha denna enorma kunskapskälla till hands på datorn. Men en dag gick den inte att använda. Man hade slutat göra drivrutiner för Macintosh, så om jag inte ville gå över till operativsystemet Windows, så var alltså denna e-bok att betrakta som död.

För bara ett par år sedan drog nätbokhandeln Amazon tillbaka sina försålda exemplar av George Orwells ”1984” (av alla böcker!) ur kundernas läsapparater. Det blev ett ramaskri förstås. Vi fick en liten aning om hur e-bokscensur skulle kunna komma att se ut. Fahrenheit 451 utan eld.

Nyligen väckte skådespelaren Bruce Willis frågan om om huruvida musikfiler man köpt på iTunes kan ärvas. Detta är förstås ett problem när det gäller e-böcker också. Och det är då inte bara en fråga om licenser och rättigheter utan i högsta grad också en bevarandeteknisk fråga. Om vi i framtiden vill samla böcker ungefär som man gjort hittills i ett privat bibliotek, kommer det troligen att vara möjligt att ha det i det s.k. molnet, ungefär som man har spellistor på Spotify. Men törs vi lita på att våra klenoder kommer att finnas där, även för barn och barnbarn? Faktum är att min egen e-roman redan blivit en sorts fossil; för att kunna läsa den idag måste man ha en cirka tio år gammal version av Macintoshdatorns operativsystem.

Ett annat problem som måste lösas för att e-boken ska kunna användas seriöst för studier och forskning är att skapa ett universellt textformat för e-böcker, eller åtminstone ett som låter sig flyttas mellan olika läsplattor snabbt och enkelt utan krånglig konvertering. Det är ju numera självklart att vi ska kunna dela med oss av textfiler när vi skriver, oavsett om vi har en Mac- eller Windowsdator. Även som läsare av e-böcker bör man kunna kommunicera över plattformsgränserna. Särskilt viktigt är detta när det gäller utbyte av kommentarer och marginalanteckningar. Dessa måste också vara lika skyddade mot plötslig utplåning som själva boken. Sådana e-böcker på skolor och universitet kan bli kraftfulla verktyg i kunskapssamhället.

Som användare måste jag då ha total kontroll över vem som kan se vad jag läser och hur. Amazons Kindleplattor t.ex. samlar redan idag information om vad läsaren stryker under, anteckningar m.m. När våra böcker förvandlas till sociala medier, ungefär som Facebook, uppstår givetvis samma problem som finns där: hur mycket vill vi dela med oss av det som är personligt? Och vad händer när ett företag som har data om oss går i konkurs eller säljs till ett annat företag, som kanske är berett att använda våra data på ett mycket aggressivare sätt än det företag vi först anförtrodde oss åt? Vår nya underbara e-bokvärld rymmer således många fantastiska möjligheter, både för forskning och nöjesläsning, men givetvis också risker som vi måste vara medvetna om.

Not: Hans Kristian Rustad utgav i somras boken ”Digital Litteratur: En innføring”, där han diskuterar några skandinaviska exempel på hypertexter, bl.a. min bok (liksom även verk av Tor Åge Bringsværd, Mette Moestrup, Anne Bang-Steinsvik, Sonja Thomsen m.fl.). Det är ju roligt att nu anses tillhöra en sorts ”kanon” på detta område, men tyvärr framgår det inte riktigt att min bok sällan är enbart hypertext. Ofta sätter mina klickbara ord igång ett litet program som t.ex. visar ett par slumpmässiga ordassociationer i ett popup-fönster, ibland visas en bild eller hörs ett ljud, eller också dyker en utvikning upp i marginalen.
Not 15 november 2012: Elisabet Andersson och Ricki Neuman skriver idag i SvD om e-bokens problem på marknaden; pris, utbud, konkurrens från biblioteken m.m. Relevanta synpunkter förstås, när det gäller det rent merkantila. Jag tror dock att e-boken kommer att slå denna gång, i synnerhet som tillfällighetsläsning, alltså den del av marknaden som omfattar billiga pocketböcker i enkelt utförande som man kanske rent av slänger efter att ha läst. För annan mer seriös läsning tror jag mina punkter om t.ex. en konstant produkt är ytterst viktiga.
Not 6 augusti 2013: Anders Carlsson skriver under strecket i SvD om integritetsproblemen kring e-boksläsare som Kindle. Som sagt är detta ju en fråga om både verkets och läsarens integritet. Man skulle verkligen önska att detta skulle gå att lösa på något sätt, för egentligen är den här delningen av understrykningar och kommentarer ett embryo till den framtida ”personal text miner” som jag föreställde mig 1999. Med denna avancerade e-boksläsare skulle t.ex. forskare och studenter kunna välja att offentliggöra sina marginalanteckningar för kolleger. Trots att jag vid samma tid debatterade integritetsfrågor i samband med personuppgiftslagen (PuL), så tänkte jag mig nog att de här anteckningarna som skulle bli offentliga ändå skulle kunna hållas anonyma om skribenten så önskade. Jag skrev också: ”Don’t worry, the sheet-shaped computer would of course be connected to the Internet (or Internet II or Internet III), so all the information you need, your own or what has been made by other people, will be safely stored in that marvellous place without physical location.” Riktigt så skulle jag inte ha formulerat mig idag med NSA:s data mining i åtanke och inte heller med hänsyn till molnets osäkerhet ur bevarandesynpunkt. Men det gränslösa tankeutbytet kring böcker är fortfarande en lockande tanke.

%d bloggare gillar detta: