• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

  • Annonser

20 år med e-litteratur

Igår den 14/11 medverkade jag i radions OBS i P1 med ett inlägg om e-böcker. Här nedan återges en lite utförligare version än den som sändes.

Det vi diskuterar idag när det gäller e-böcker är i mångt och mycket gammalt vin i nya läglar. E-böcker är nästan alltid gammal hederlig linjär text som ska läsas på skärm, ungefär som talböcker är linjär text som man lyssnar på.

E-romanen från 1992.

För precis 20 år sedan gav jag ut den första elektroniska romanen i Sverige. Den hette ”Iakttagarens förmåga att ingripa”. Det fanns då i världen ett par andra litterära verk av den här typen – av författare som Michael Joyce, Stuart Moulthrop och Greg Roach. Då, 1992, trodde jag att det inom ett par år skulle bli vanligt med en ny sorts ordkonstverk som utnyttjar datorns möjligheter – inte bara för att hyperlänka utan för att manipulera text och handling på nya sätt. Men så har det inte blivit.

När det gäller det konstnärliga, befinner vi oss knappt där filmen befann sig 1920. Filmen utnyttjade ändå tidigt möjligheter som inte teatern hade, men e-böckerna utnyttjar mycket blygsamt sin särart. Datorspelen är idag den mest utvecklade formen av digitalt berättande. Man vill gärna ändå tro att det finns plats också för en textbaserad uttrycksform.

Nu finns det faktiskt en liten grupp experimentella e-böcker som är en sorts ordkonstverk, så jag ska inte säga att de inte alls existerar. Men detta är något tämligen marginellt, med ungefär den spridning som konkretistisk poesi har. Detta skulle ha förvånat mig om jag fått veta det för 15–20 år sedan. Då experimenterade många med nya uttryck, och det fanns en stor optimism om nya former för såväl kultur, nöjen, utbildning som demokrati på det då rätt nya World Wide Web t.ex. Läs mer

Annonser

Är popularisering allt?

Den styvmoderliga behandlingen av grundforskning utan omedelbar kommersiell tillämpning är idag ett allvarligt problem för den mer långsiktiga kunskapsutvecklingen i samhället.

Därtill kommer problemet med de opinionsbildande funktioner som politiker och företrädare för vissa industrigrenar gärna vill ge forskningen: exv. genusperspektiv, forskningskommunikation och popularisering – och inte minst s.k. greenwashing.

Det är en oroande tendens detta, popularisering och tillgängliggörande är ju slagorden även för många museer, som överger sina roller som forskningsinstitut. SvD skrev den 26/11 om bevarandeproblematik med digitala medier och t.o.m. då framhöll man allmänhetens tillgång som det viktigaste. Det pedagogiska och demokratiska är självfallet oerhört viktigt, men först gäller det ju att över huvud taget se till att något bevaras för framtiden. Och att högklassig forskning utförs som det är någon idé att popularisera.

(Se även mina artiklar om bevarandeproblematik, länkar finns i bloggens högerkolumn under rubriken ”Bevarande | Archival preservation”.)