3 164 falska poeter i ny antologi

En 3785-sidig poesiantologi, publicerad som PDF på webben, har väckt viss uppmärksamhet. Vid första påseendet tycks det vara en piratutgivning av aldrig tidigare skådad omfattning. Redaktörerna skriver:

Featuring the work of 3, 164 poets. Completely unpermissioned and unauthorized, pissing off the entire poetry community. Either you’re in or you’re not.

På Poetry Foundations sida finns en lång, lång lista på alla poeter som ”medverkar” utan att ha tillfrågats.

Dock är det inte så, för alltihop är tydligen påhittat. Inte piratutgåva utan förfalskning alltså. Eller åtminstone falsk attribution.

En del av de drabbade är smickrade, andra arga. Ron Silliman kallar det för ”an act of anarcho-flarf vandalism” och antyder att han tidigare vidtagit rättsliga åtgärder. Alan Sondheim, som brukar vara för s.k. appropriativ konst i alla former, tycker på diskussionslistan POETICS att detta är ”totally brilliant & probably the best new media poetry or net poetry whatever however defined I’ve seen”.

Bland Poetry Foundations blogginlägg finns ett av Amish Trivedi:

See, what you guys don’t realize is how advanced technology is. We have the technology now to have poems published before they’re even written. What you’re reading now is happening now.

Till några som protesterar skriver Vladimir Zykov, en av dem som varit med om att ge antologin serverutrymme på bloggen forgodot.com:

Gang,
This is quite an interesting coincidence! Apparently you all have the exact same names as the Ed Baker, Weldon Gardner Hunter and Ted Burke with whom we at the forgodot.com editorial team have been in close contact and collaboration.
I apologize on all of our behalf for this misunderstanding.
Vladimir Zykov
forgodot.com

Bland de 3 164 namnen finns t.ex. T.S. Elliot, Arthur Rimbaud, Jerome Rothenberg – och Laurence Lessig. ”Laurence Lessig” skriver i sin dikt ”Facing gnash” på sidan 3780-3782:

There you could be
  an arc though you sink like a
    library

En av dem som står bakom antologin är Jim Carpenter, som är känd för att ha gjort poesigenererande datorprogram, t.ex. ett som heter Erica T Carter (etc3). Det är nog inte en alltför okvalificerad gissning att han står bakom grovarbetet med antologin, möjligen har han utgått från en korpus där de nämnda poeternas egna texter (på exempelvis deras webbsidor) använts som råmaterial. Eventuellt har man använt en hybridteknik, dvs. dels har man utnyttjat ett datorprogram, dels har man gjort förbättringar och korrigeringar för hand efteråt. Jag har själv sysslat med sådant i 20 år, så jag tycker mig känna igen lössen på gången.

Om nu all poesi i den här antologin antas vara falsk, så kan man undra om en av redaktörernas egna bidrag, dvs Stephen McLaughlins, därmed också ska anses falskt. Oberoende av framställningsteknik, så är hans bidrag det enda som skulle kunna göra anspråk på att vara autentiskt i någon sorts bibliografisk mening.

I McLaughlins bidrag ”Calling tip-toe” (s 676) står bl.a. ”British and other/ Frantic and giant/ True and false” … ”I am unmeaning” … ”I could taste/ myself”.

Annons