• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok (pdf):

    Book (pdf):

    Upphovsrätt:

    Kisamor:

När ska man lära sig fluorläxan?

SvD/TT skriver i artikeln ”Saltar sig till bättre tandhälsa” att Folktandvården i Rosengård nu rekommenderar vissa grupper – främst ungdomar – som slarvar med tandborstning att salta maten med fluorhaltigt salt.

Man undrar hur länge folkhälsoansvariga ska få fortsätta propagera för att befolkningen ska utsättas för detta cellgift i tron att det är något bra!

Folkhälsomyndigheterna har ju de senaste decennierna fått backa i flera frågor: amalgam är inte så ofarligt som man har försökt få det till i 150 år, fett är inte så skadligt, kolhydrater inte så bra, D-vitamin är inte livsfarligt i högre doser etc. Men fluortanten står där ännu i ett skimmer av statlig välvilja.

Jag publicerade för några år sedan en artikel av zoofysiologen Jan Sällström, som är en internationell expert på fluorfrågan, där han beskriver de skadliga effekterna av fluor. Se ”Fluoren inom tandvården är ett cellgift”.

I den nu aktuella SvD/TT-artikeln nämns WHO, troligen för att det här påfundet ska verka sanktionerat från högsta ort. Men jag är inte så säker på att WHO är odelat positivt till det tillsatta fluor som finns i salt t.ex. i Latinamerika. I rapporten ”Reducing salt intake in populations: Report of a WHO forum and technical meeting, 5-7 October 2006” skriver man:

Alternatives to the use of salt fortified with micronutrients such as iodine or fluoride need to be urgently explored.

Generellt är man på WHO medveten om att fluoridering av det ena och det andra är ett synnerligen tveeggat svärd: ”Fluoride has both beneficial and detrimental effects on human health”, skriver man på sin fluorsida. Unicef däremot framhåller betydligt kraftfullare de negativa effekterna av fluor och riskerna med det. I skriften ”Fluoride in water: An overview” (publ. 2003, f.n. under uppdatering) står det:

It has long been known that excessive fluoride intake carries serious toxic effects. But scientists are now debating whether fluoride confers any benefit at all.

Problemet är att fluor har viss effekt på emaljens hårdhet, men detta är långt ifrån entydigt av godo, för emaljen blir hårdare men samtidigt sprödare. Har man då dessutom amalgamfyllningar kan tänderna sprängas lättare. Inte så många vet att amalgamplomber utvidgar sig och ofta förorsakar sprickor i tänderna. Detta sker lättare om man blivit exponerad för fluor, åtminstone till den grad att man drabbats av en begynnande fluoros. Hur dylika fluorskador på tänderna ser ut framgår av de här bilderna.

Nobelpristagaren Arvid Carlsson skrev om detta redan 1978. I en artikel i Läkartidningen 14/1978, ”Aktuella problem rörande fluoriders farmakologi och toxikologi”, skrev han bl.a.:

Det är väsentligt att poängtera att emaljfluoros inte enbart är en kosmetisk fråga. Socialstyrelsens försäkran att emaljfluoros är ett ur medicinsk synvinkel oskyldigt symtom saknar nämligen täckning. Såväl svenska som utländska undersökningar visar att svårare grader av emaljfluoros är associerade med en abnormt hög kariesförekomst […].

Man måste ta hänsyn till det totala upptaget av fluor. Bor man i områden där dricksvattnet naturligen har höga halter av fluor, bör man definitivt inte dessutom tillföra ytterligare fluor genom tandkräm, munvatten, pensling, tabletter, Ramlösa, grönt te – eller ”fluorberikat” bordssalt.

Not: Se även ”Fluortanterna anfaller igen”.

Pingad på Intressant.

Fluortanterna anfaller igen

DN skrev häromdagen att det ska satsas på fluortanter igen, i varje fall i Stockholm. Se ”Fluortanter ska lära skolbarn undvika hål”.

”Våra undersökningar visar att de barn som inte borsta tänderna noga två gånger om dagen med fluortandkräm får fler hål i tänderna”, säger Britt-Mari Stenman på Folktandvården.

Jag frågade Folktandvården vilken undersökning de byggde detta på och fick lustigt nog olika svar. Informatören på webbsidan hos Folktandvården svarade att det var den här undersökningen av femteklassare i Stockholms län från mars 2008. (Denna undersökning har dock ingenting med resultatet av tandborstning att göra. Eleverna har bara fått svara på hur ofta de borstar tänderna, samt hur mycket godis och läsk de äter och dricker. Den enda frågan i undersökningen som har med eventuella tandskador att göra är om barnen känner ilningar i tänderna.)

Stenman själv, som uttalade sig i DN-artikeln, svarade mig senare att man syftade på följande SBU-rapport: ”Att förebygga karies – En systematisk litteraturöversikt”. Det är en metastudie av från början cirka 600 studier, som när det gäller just tandkräm kokar ned till 27 studier, av vilka 10 har en jämförelse mellan diverse halter av fluor i tandkrämen inklusive ingen fluor alls.

Det är konstigt att man nu ska satsa på fluorsköljning för 8 000 barn när SBU-rapporten samtidigt (s. 13) säger att det inte finns några bevis för att detta har någon ytterligare effekt jämfört med tandborstning med fluortandkräm.

När jag åter frågar Folktandvården om detta svarar övertandläkaren i pedodonti (barn- och ungdomstandvård) Margaret Grindefjord:

Fluorsköljning har en förebyggande effekt hos individer som inte borstar tänderna med fluortandkräm varje dag. Studier visar att många barn och ungdomar inte borstar tänderna dagligen. En förebyggande insats som erbjuder barn och ungdomar att skölja tänder med fluor är därför en effektiv strategi för att bibehålla en god tandhälsa.

Ja, nu är ju fluorsköljningen i sig omtvistad, eftersom den möjligen kan göra emaljen starkare men samtidigt sprödare, så att den lättare spricker. Och man riskerar också fluoros. I resten av kroppen kan fluor också göra skada eftersom ämnet är ett cellgift. Se artikeln ”Fluoren inom tandvården är ett cellgift”.

Se även ”Fluoride and Apoptosis: Trading Dental Caries for Cellular Death?”.

När det gäller fluortandkräm, så anses ju dess tandstärkande och kariespreventiva egenskaper närmast axiomatiska. Stenman skriver sålunda till mig:

Texten i DN är vetenskapligt inte helt korrekt. Det finns vetenskapliga studier som visar att daglig användning av fluortandkräm är en effektiv kariesförebyggande metod hos barn och ungdomar.

Men läser man SBU-rapporten så är stödet rätt svagt för detta. Man har alltså funnit 10 studier, vars resultat dock är svårtolkade. Här finns förväxlingsfaktorer och felkällor, t.ex. graden av övervakning när barnen borstar och i vilken utsträckning tandkrämstillverkare som finansierat vissa studier också påverkat resultatet.

I SBU-skriften ”Att förebygga karies” står det så här på sid 46 i kap. 3:

Tandkrämsundersökningarna uppvisar många gånger omfattande bortfall och begränsad följsamhet. De flesta studierna har genomförts på barn och ungdomar i skolåldern med fri tandborstning i hemmet, vilket gör det faktiska användandet osäkert. I andra undersökningar har tandborstningen skett övervakat i skolorna men då har randomiseringen inte kunnat ske på individnivå. Sedan många år tillbaka anses det oetiskt att använda tandkräm utan fluor som placebo eller kontroll varför undersökningarna i dag alltid genomförs med en positiv kontroll, dvs en standardtandkräm med 1 000–1 100 ppm i form av NaF eller MFP.

Metastudier är notoriskt otillförlitliga, eftersom man jämför studier gjorda under ofta mycket olika förhållanden. Här saknar man främst en tydlig motsats mellan fluor/icke fluor. Många tandkrämer i de här studierna har olika halter av fluor och olika typer av fluorföreningar. Därför är det bara ett par studier som över huvud taget undersökt det saken gäller: om fluor är bättre än inget fluor i tandkräm.

Jag anser inte att detta magra och divergenta underlag ger stöd för SBU-rapportens oproblematiserade slutsats: ”Daglig användning av fluortandkräm vid tandborstning har en uttalad kariesförebyggande effekt på unga permanenta tänder.”

Pingad på Intressant.