• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok (pdf):

    Book (pdf):

    Upphovsrätt:

    Kisamor:

Jakten på den gröna etiketten

Att bara köpa KRAV-märkta livsmedel är förstås ingen hundraprocentig garanti för att få hälsosamma produkter, men det får anses vara ett hyfsat närmevärde. Det slog mig häromdagen i affären att situationen har blivit ganska absurd när man jagar efter den där gröna etiketten som i princip betyder ÄTLIGT och allt utan etikett betyder i princip OÄTLIGT.

Jo, jag spetsar givetvis till det. Min poäng är att det egentligen är absurt att det i en livsmedelsaffär ska finnas produkter som egentligen är mer eller mindre livsfarliga. Varje gång man ser en KRAV-etikett blir man glad men samtidigt beklämd att den över huvud taget skall behövas.

Debatten om maten blossar upp med jämna mellanrum – minns t.ex. Björn Gillberg eller Marit Paulsen. I år har det skrivits mycket om Mats Eric Nilssons båda böcker, Den hemlige kocken och Äkta vara.

Den 13/12 skrev agronomen Lena Hjelte en debattartikel i SvD om gifterna i jordbruket. Hon skriver bl.a. om hur användandet av konstgödsel – som ju ofta utmålas som det moderna jordbrukets stora landvinning – i själva verket utarmar jorden. Eftersom främst kväve, fosfor och kalium tillsätts kommer växterna snabbt att ha absorberat alla andra viktiga näringsämnen i jorden som inte får någon påfyllning genom konstgödningen. Därför har både växter och betande djur från det moderna lantbruket kommit att innehålla allt mindre av viktiga mineraler. Redan på 1930-talet skrev Rex Beach en artikel om det här,”Modern Miracle Men: Dr. Charles Northen, who builds health from the ground up”, Artikeln kom att diskuteras i den amerikanska senaten (US Senate document No 264, 1936). Beach skrev bl.a.:

The alarming fact is that foods – fruits and vegetables and grains – now being raised on millions of acres of land that no longer contains enough of certain needed minerals, are starving us – no matter how much of them we eat!

Den brittiska forskaren Anne-Marie Mayer skrev också om det här fenomenet i en artikel från 1997, ”Historical changes in the mineral content of fruits and vegetables” (British Food Journal, 99:6, 1997). Det finns problem med den här typen av studier, därför att man inte kan få fram säkra data som kan jämföras, eftersom man haft olika och ibland bristfälligt redovisade metoder för datainsamling genom åren. Men Mayer lyckades ändå gör en jämförande studie mellan data från 1930-talet och 1980-talet. Det gällde 20 grönsaker och 20 frukter, där hon fann signifikant sänkta nivåer av innehållet av magnesium, järn, koppar och kalium.

Anne-Marie Mayer skriver så här i artikeln från 1997:

Agriculture which relies on NPK fertilizers and pesticides, that adds little organic matter to the soil and that alternates between soil compaction and ploughing, could produce food depleted in minerals. These practices affect the structure, chemistry and ecology of the soil in ways that could affect the availability of minerals to plants and hence the mineral content of crops. […] Considering the magnitude of the reductions this matter deserves urgent attention.

Ja, och så förstås det där med alla tillsatser, där ett stort problem förutom de uttalat giftiga tillsatserna, är att man inte vet vilka effekter olika ämnen får tillsammans.

Så nog har vi problem med maten, både för det den inte innehåller (men borde innehålla) och för det den innehåller (men inte borde innehålla).

Google automatic translation: in English, en français , auf Deutsch.

Pingad på Intressant.

Processkemikalier i KRAV:s produkter?

Miljödebattören Gunnar Lindgren skriver i sitt senaste nyhetsbrev (12 september) att KRAV i sina förslag till nya regler avser att processkemikalier ska kunna godkännas utan att detta anges för konsumenten:

Många konsumenter är skeptiska mot alla de tillsatser som finns i konventionella industritillverkade livsmedel. Men enligt min mening är dessa tillsatser ofta harmlösa i förhållande till de rester i livsmedlen av de processkemikalier som används inom livsmedelsindustrin och som tyvärr ytterst få av oss känner till. Enligt WHO:s inventeringar av använda processkemikalier runt om i världen kan det exempelvis finnas tillsatta tvättmedel i juice för att inte fruktköttet skall flyta upp, det kan finnas asbestfibrer i öl efter filtrering i högeffektiva asbestfilter. Det kan finnas lösningsmedelsrester i matfett och matoljor, nickelrester i härdat fett. När jag tidigare undersökte sockerframställningen i Sverige använde man formaldehyd, väteperoxid, vätmedel, skumdämpare, tvättmedel, flockningsmedel (polyakrylamid?) och svaveldioxid (blekmedel). När jag samtidigt undersökte olika former av stärkelse så blektes och behandlades de med exempelvis natriumklorit, svaveldioxid, natriumhypoklorit, kaliumpermanganat, natriumtrimetafosfat, fosforoxyklorid, acetanhydrid och vinylacetat.

Kontroll och gränsvärden lyser med sin frånvaro, skriver Lindgren. Det har nu visat sig att även KRAV avser att använda processkemikalier, säger han:

I de nya förslagen till regler anger man exempelvis att matoljor och matfett skall kunna behandlas med reaktiva kemikalier utan att detta anges för konsumenten. Detta misstänks redan ha ägt rum en tid. Oroliga konsumenter har frågat KRAV ifall exempelvis Änglamarks KRAV-märkta kallpressade rapsolja i själva verket har behandlats med processkemikalier, men KRAV har vägrat att svara på dessa frågor. Så länge KRAV inte redovisar hur det verkligen förhåller sig, bör vi utgå från att den KRAV-märkta rapsoljan har behandlats med natriumhydroxid, citronsyra, blekmedel och upphettats (deodoriserats). Att påstå att detta skulle vara en tillverkningshemlighet kan inte godtas. Ett företag som inte vågar redovisa sina tillverkningsprocesser skall inte beredas plats hos KRAV.

Lindgren menar också att det är mycket allvarligt att KRAV i sina förslag till nya regler vill att fetter skall kunna omestras:

Omestring är en kemisk process som har ett kosmetiskt syfte. Genom att flytta om fettsyrorna på fettmolekylen ändrar man konsistensen och tillverkaren menar att produkten blir mer tilltalande, den får bättre ”eating qualities” enligt litteraturen. Kakbagerier och liknande tycks ha tryckt på hos KRAV för att förmå dem att godkänna omestringen. Men då tillverkar man samtidigt naturfrämmande fettmolekyler. De ursprungliga positionerna för fettsyrorna är ändrade och detta får konsekvenser för hur fettet metaboliseras i kroppen. Man har exempelvis sett att risken för bildning av blodproppar ökar hos råttor när palmolja omestras. För små barn är det särskilt viktigt att fettsyrornas positioner inte rubbas.

Sveriges Konsumenter i samverkan har skrivit brev till KRAV om detta.

Läs mer på http://www.gunnarlindgren.com/. Om processkemikalier kan man läsa i PDF-filen ”Tillsatser och processkemikalier”.

Pingad på Intressant.