Piratpartiets program under luppen

När nu Piratpartiet har fått sina 7 procent kanske det vore dags att skriva något om deras målsättning, så som den framställs i partiprogrammet.

Uppenbarligen tonade partiet ned sin agitation i fildelningsfrågan före valet, och koncentrerade sig på integritetsfrågorna. Det var kanske en, ur deras synpunkt, god strategi, eftersom partiet inte i lika hög grad som annars hade varit fallet, kom att förknippas med egoister som vill slå vakt om sina möjligheter att få gratis underhållning. Vad de säger i integritetsfrågorna är det ju betydligt lättare att instämma i, även om inte allt på den punkten är invändningsfritt heller.

Det är smått tragikomiskt att i dagarna se företrädare för de mera konventionella partierna (Reinfeldt tycks vara ett undantag) lägga sig platt inför Piratpartiets valframgångar. Det är de som normalt brukar tala om grundläggande ideologi, långsiktiga visioner, att våga gå mot strömmen och avsky för populism. Hanna Dunér skriver i SvD att sådana påklistrade reklamkampanjer knappast lurar någon, och Thomas Gür skrev dagen före att frågorna är viktiga, och han skriver det inte rent ut men man anar att han tycker att dessa frågor skulle vara värda ett bättre parti. P J Anders Linder är inne på något liknande.

Här följer några stycken ur Piratpartiets program (version 3.3, 7-8 mars 2009) med mina kommentarer:

Verktyget IPRED

IPRED tycks i sin svenska implementering ha landat i en hyfsad kompromiss, att döma av den proposition (2008/09:67) som regeringen överlämnade till riksdagen den 4 december.

Det rör sig ju inte om en skärpning av upphovsrätten som sådan, som ibland sägs, utan om en förändring av sanktionsmöjligheterna.

Det viktiga med alla sanktioner och allt upprätthållande av lag är ju att man använder sig av rimliga medel för det åsyftade målet, dvs att proportionalitet råder. Man skulle givetvis kunna låta polisen göra razzia i hemmen varje lördag i hopp om att få fast barn- och hustrumisshandlare. Men de flesta anser inte att en sådan kraftig integritetskränkning skulle vara rimlig i förhållande till syftet.

Även när det gäller upphovsrättsbrott måste givetvis en sådan balans råda, och det förefaller här som om man t.ex inte tänker jaga personer som laddat ned mindre mängder av upphovsrättskyddat material, och knappast heller dem som laddat upp mindre mängder. Det är de större brottslingarna man hoppas kunna hindra i deras verksamhet.

Det är en gammal tanke att upphovsrättsintrång ska beivras civilrättsligt, inte straffrättsligt. Även många av upphovsrättskritikerna borde finna detta sympatiskt, att det hela blir en sak mellan medborgare och inte mellan staten och medborgarna.