• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Upphovsrättens skyddstider

Förutom striden om IPRED och Pirate Bay pågår just nu också en parlamentarisk uppgörelse i EU om varaktigheten av de s.k. närstående rättigheterna inom upphovsrätten, dvs de som inte gäller upphovsmännen till verk, utan utövande konstnärers prestationer, t.ex. inspelningar med sångare, musiker eller skådespelare. Närstående rättigheter har också ”fonogramframställare”, dvs. producenter av inspelningar, som såvitt jag förstår aldrig är enskilda ljudtekniker t.ex. utan alltid olika typer av produktionsbolag. (Till de närstående rättigheterna hör också katalogskyddet och vissa rättigheter för fotografier som inte uppnår verkshöjd.)

Nu skulle alltså de närstående rättigheternas varaktighet förlängas från 50 år till 95 år var det meningen. Men jag läser i dagens SvD att kompromissförslaget 70 år vann, och Beatrice Ask säger att förslaget ”främst gynnar skivbolag och väletablerade artister”.

Jag håller med dem som tycker att denna förlängning är onödig. I gårdagens (23/4) tryckta SvD (ej på webben såvitt jag kan se) sade IFPI:s VD Lars Gustafsson att ”det finns en massa artister som är attraktiva och efterfrågade längre än så [längre än 50 år alltså/KET]. Det är otillständigt att de fritt kan utnyttjas i till exempel reklamsammanhang.” Jag hörde också gitarristen Janne Schaffer i P1 Morgon säga något liknande: ska andra kunna tjäna pengar på vad man har gjort? Läs mer

Understreckare om evig upphovsrätt

Redaktören för SvD:s understreckare, Ludvig Hertzberg, har i anslutning till sin blogg publicerat Axel Rafaels artikel från 10 mars 1919 om författarrättens varaktighet. Den är intressant, tidstypisk, extrem och vettig på samma gång.

Axel Ferdinand Rafael (eller Raphael, 1850-1921) var både jurist och nationalekonom och skrev också den artikel, om ”litterär egenderätt” som stod att läsa som punkt 2 under uppslagsordet Eganderätt i Uggleupplagan av Nordisk Familjebok (1907).

Understreckaren från 1919 är mera polemisk än den encyklopediska texten och utgör en ganska trevlig läsning – den påminner en del i tonen om Augustine Birrells pedagogiska och småputtriga ”Seven lectures on the law and history of copyright in books” (1899).

Det extrema ligger i att han gör sig till tolk för uppfattningen att upphovsrätten bör vara evig. Detta bråkade man ju om på 1700-talet. Tryckarnas ensamrätt till böcker hade före upphovsrätten varit evig, men med den första skrivna lagen i England 1710 begränsades skyddstiden till högst 28 år (samtidigt som rätten centrerades kring författaren istället för tryckaren). Dock fanns det många som menade att den skrivna lagen inte fick överhöghet över sedvanerätten (common law) som medgav eviga rättigheter. Vilket som skulle gälla stred man om i åtskilliga rättegångar i England under flera decennier fram till den berömda Donaldson v. Becket 1774. Det finns faktiskt vissa än i dag som förespråkar att immateriell egendom bör kunna ärvas i evighet precis som materiell egendom, t.ex. Mark Helprin. Läs mer