• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok (pdf):

    Book (pdf):

    Upphovsrätt:

    Kisamor:

Ur arkivet: Så ville partiledarna åldras

Fredrik Reinfeldts utspel om att arbeta till 75 års ålder borde på sätt och vis ha varit okontroversiellt. Många gör det ju redan genom att fortsätta på de jobb de redan har. Om han däremot menade att det ska vara mer eller mindre obligatoriskt och att han t.ex. ser framför sig att 65-åringar ska byta bransch och söka nya arbeten, så får man väl säga att han lever i en drömvärld. Idag får knappt 45-åringar jobb därför att de anses för gamla. Och de som väljer att fortsätta arbeta är förstås en rätt privilegierad grupp som har arbeten som de trivs med som inte är alltför tunga rent fysiskt.

Att det finns de som både kan och vill arbeta längre än till dagens pensionsålder är givetvis bara bra. Befolkningen blir ju allt äldre, och det sägs också att vi är så friska numera allt högre upp i åldrarna. Så är det nog, men det kan tänkas att vi inte har fått hela bilden av hälsotillståndet än. Dels är det först nu som en gigantisk grupp kvinnor som har arbetat hela livet kommer upp i hög ålder, dels kunde vi häromdagen läsa om hur prognoserna för hur Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar ska breda ut sig i framtiden kanske varit för optimistiska. Till 2050 har man tidigare räknat med att det ska finnas cirka 250 000 personer med demens, nu tror man att det blir 350 000. Dessutom kan man fundera över om verkningarna av diverse skadliga miljökomponenter har fått fullt utslag ännu. Vissa saker som är skadliga för oss har förbjudits de senaste decennierna, men andra har tillkommit. Totalbilden är svår – närmast omöjlig – att se.*)

Det har länge frapperat mig när politiker diskuterar sjukförsäkring, arbetslöshet eller åldringsvård, att det verkar som om ingen av dem har varit sjukare än förkyld, ingen av dem arbetslös och ytterst få tycks inse att de blir inte bara ”äldre”, som det heter numera, utan faktiskt väldigt gamla med varierande grad av skröplighet. Läs mer

DN piffar till en rubrik

I min bok ”Orden och rubrikerna” från 1992 skrev jag förstås en del om hur man sätter rubrik i tidningar och andra publikationer. Vissa rubriker är ju direkta citat från en person, och rubriken omges då ofta av tydliga citationstecken. Det är rätt vanligt i samband med debattartiklar, där man särskilt vill framhålla en åsikt som artikelskribenten framför och samtidigt markera att det inte är redaktionen som säger det som står i rubriken.

Som så ofta vid rubrikformulering måste man kanske koncentrera ett yttrande en aning eller kasta om ord, om frasen t.ex. är tagen från en bisats med bisatsordföljd och nu ska passa i en huvudsats. Sådant kan vara tillåtet. Men man måste vara väldigt försiktig, så att man inte förvränger innehållet och pådyvlar artikelförfattaren något som han eller hon inte sagt.

Ett exempel på hur illa det kan gå fick jag i Dagens Nyheter den 25 augusti, då DN Debatt publicerade en artikel av Birgitta Ohlsson och Alf Svensson om Sveriges internationella bistånd (den tycks inte finnas på webben). Rubriken var (med citationstecken) ”Vi vägrar att acceptera Reinfeldts biståndsslakt”. I själva artikeltexten var det dock inte formulerat så drastiskt. Där stod det:

Politik handlar alltid om prioriteringar. Vi kan aldrig acceptera moderaternas biståndsbesparingar. Det är dags att de borgerliga partiledarna tillsammans lovar att leva upp till enprocentsmålet och fokusera biståndspolitiken på demokrati.

Inte bara rubriken är tillspetsad. Även ingressen innehåller ord som man tror att författarna har skrivit:

Alf Svensson och Birgitta Ohlsson till ny attack: Fredrik Reinfeldt den värsta moderatledaren någonsin inom biståndspolitiken.

I artikeltexten framförs dock denna tanke på följande sätt:

Under Carl Bildts sista år som partiledare 1997 till 1999 låg moderaterna endast två till tre procent under regeringens biståndsnivåer. Med Bo Lundgren som partiledare hölls nivåerna inom samma intervaller med något högre procentuell stigning på slutet.

När Fredrik Reinfeldt tillträdde uppstod den stora och förvånansvärda skillnaden. I stället för att följa upp biståndshöjningarna eller ligga strax därunder vill moderaterna mellan åren 2004 och 2006 skära ner mellan 14 och 25 procent av biståndsanslagen. Detta kan vi som kristdemokrater och folkpartister aldrig acceptera. Och det måste vara rimligt att detta slås fast före valdagen.

Detta är trist, med tanke på att människor ofta anser sig felciterade i tidningar. När de då skriver själva, borde deras egna ord vara fredade, tycker man. Men inte med sådana rubriksättare och ingresskrivare som här.

Pingad på Intressant.