• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok (pdf):

    Book (pdf):

    Upphovsrätt:

    Kisamor:

Bokbål med en knapptryckning

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det var just Orwells ”1984” och ”Djurfarmen” som försvann när Amazon.com plötsligt beslutade sig för att ta bort böckerna från folks e-bokläsare. Se t.ex vad som skrivs i DN eller New York Times. Ayn Rand drabbades visst också. Jag har dock inte sett något om Bradburys ”Fahrenheit 451”.

Tydligen hade inte leverantören av böckerna rätt att publicera dem i e-boksformat, och när Amazon upptäckte det bestämde man sig för att ta bort böckerna från e-bokläsaren Kindle. Människor som alltså köpt boken lagenligt och trodde sig ha en säker kopia i sin Kindle, upptäckte plötsligt att boken var borta. De hade visserligen fått kostnaden krediterad av Amazon, men detta väcker förstås ändå en rad frågor. Läs mer

Verk måste kunna kritisera andra verk

(I förrgår, den 15/7, hade jag denna artikel införd på SvD:s kultursida. Av utrymmesskäl ströks två meningar som dock här är återinförda.)

Fredrik Coltings bok ”60 Years Later: Coming Through the Rye”, som är en uppföljare (s.k. sequel) till J.D. Salingers 50-talsroman ”The Catcher in The Rye” (Räddaren i nöden) har av domstol belagts med säljförbud i USA. Colting och hans advokat har just överklagat, och det ska bli mycket intressant att se hur detta slutar.

Den amerikanska upphovsrättslagen säger inget om sequels, men dessa brukar räknas som s.k. derivativa verk (bearbetningar), och utslaget beror mycket på prejudikat från tidigare rättsfall och hur en viss domare resonerar. Läs mer

Google News bygger på idéer från 1600-talet

(I förrgår, den 30/6, hade jag nedanstående artikel införd på SvD:s kultursida.)

Google News, söktjänsten på webben för tidningsartiklar, har diskuterats ungefär lika hett som Googles inscanningsprojekt för böcker. Nu senast var det DN:s Peter Wolodarski som i radions Medierna hävdade att Google News parasiterar på tidningarna.

För tolv år sedan var det bråk om webbtjänsten Total News som sålde annonser och publicerade hela artiklar genom länkning från andra källor inom en ram på deras egen webbplats. Det kunde alltså se ut som om de inlänkade artiklarna var Total News’ eget material, vilket helt klart stred mot upphovsrätten.

När det gäller Google News tycker jag det är stor skillnad. Man publicerar ju inga hela artiklar. Precis som när det gäller andra Googlesökningar får man se en rubrik och några rader ur texten för att kunna sluta sig till sökträffens sammanhang. Möjligen skulle användandet av s.k. thumbnails, alltså bilder i frimärksformat, kunna vara diskutabelt.

För mig som forskar i upphovsrättens historia förefaller det nog också som om Google News är en direkt avläggare till den s.k. pressens lånerätt som har funnits i flera hundra år. Läs mer

Piratpartiets program under luppen

När nu Piratpartiet har fått sina 7 procent kanske det vore dags att skriva något om deras målsättning, så som den framställs i partiprogrammet.

Uppenbarligen tonade partiet ned sin agitation i fildelningsfrågan före valet, och koncentrerade sig på integritetsfrågorna. Det var kanske en, ur deras synpunkt, god strategi, eftersom partiet inte i lika hög grad som annars hade varit fallet, kom att förknippas med egoister som vill slå vakt om sina möjligheter att få gratis underhållning. Vad de säger i integritetsfrågorna är det ju betydligt lättare att instämma i, även om inte allt på den punkten är invändningsfritt heller.

Det är smått tragikomiskt att i dagarna se företrädare för de mera konventionella partierna (Reinfeldt tycks vara ett undantag) lägga sig platt inför Piratpartiets valframgångar. Det är de som normalt brukar tala om grundläggande ideologi, långsiktiga visioner, att våga gå mot strömmen och avsky för populism. Hanna Dunér skriver i SvD att sådana påklistrade reklamkampanjer knappast lurar någon, och Thomas Gür skrev dagen före att frågorna är viktiga, och han skriver det inte rent ut men man anar att han tycker att dessa frågor skulle vara värda ett bättre parti. P J Anders Linder är inne på något liknande.

Här följer några stycken ur Piratpartiets program (version 3.3, 7-8 mars 2009) med mina kommentarer: Läs mer

What has copyright to do with democracy?

In view of recent debates, not the least those in Sweden, I wrote this article about the democratic aspects of copyright legislation:

Abstract: The debates on whether or not copyright and democracy are compatible concepts are not new. It has been discussed since the 1700s and concerns a form of separation of powers. Copyright is a monopoly, but at the same time, when copyright came, it was a strike at another form of monopoly, the printers’ rights, with their roots in the guild system. Copyright could not occur until censorship was abolished, and it can actually be seen as a complement to the freedom of expression. Copyright was early associated with privacy issues. However, if proportionality is not followed in the maintenance of law, both integrity and freedom of expression could be threatened.

This text is part of the annual book ”For or Against the Citizenry: Power sharing”, which is published for the third time by the democracy study group D2D. The book is in Swedish, with short summaries in English. It is available free of charge on the web.

Read the whole article at:
http://www.nisus.se/archive/090525e.html

Pingad på Intressant.

Vad har upphovsrätt med demokrati att göra?

Många debattörer idag hävdar att upphovsrätt och demokrati är oförenliga begrepp, att upphovsrätten kränker läsares och andra kulturkonsumenters integritet eller att upphovsrätt är en sorts censur.

Andra menar att upphovsrätten i sig är en sorts integritetsskydd (för både upphovsmannen och verket) och att förutsättningen för att upphovsrätten över huvud taget kunde uppstå var att censuren försvann.

Båda synpunkterna i debatten kan ha visst fog, beroende på hur de här olika intressena i praktisk tillämpning balanseras gentemot varandra. Nästan all lagstiftning kan ju tippa över åt något håll om inte de olika intresseområden som berörs definierats och avgränsats tillräckligt väl och om lagen inte upprätthålls med rimliga medel.

Läs hela artikeln!

Not: Artikeln ”Vad har upphovsrätt med demokrati att göra?” är mitt bidrag till årets upplaga av demokratistudiegruppen D2D:s årsskrift ”Med eller motborgare” som just har kommit ut, med underrubriken ”Maktdelning”. I år medverkar följande skribenter: Bo Djörke, Lars Ilshammar, Kajsa Klein, Laila Niklasson, Tomas Ohlin, Anders R Olsson, Karl-Erik Tallmo och Ingwar Åhman-Eklund. Hela skriften kan laddas ned som PDF.

Pingad på Intressant.

Sveriges första upphovsrättsliga lagar

”Hwarje Skrift ware Författarens eller des lagliga rätts Innehafwares egendom. Hwilken, som Skrift trycker eller eftertrycker utan Författarens eller Förläggarens skriftliga tilstånd, miste Uplagan eller böte des fulla wärde, målsägandens ensak.”

Det där var den första, mycket kortfattade, upphovsrättsliga lagstiftningen i Sverige. Den ingick som mom. 8 i första paragrafen av 1810 års Tryckfrihetsförordning. 1855 kom så en lag, fristående från TF, om dramatiska arbeten och 1876 kom den första lagen om ”eganderätt till skrift”. Den var högst provisorisk, och redan året därefter kom så den första mera elaborerade svenska lagen om författarrätt 1877.

Jag håller sedan många år på med en bok om upphovsrättshistoria och på bokens webbplats har jag nu laddat upp de här fyra första svenska upphovsrättsliga lagarna. Där finns också längst ned på sidorna kommentarer på såväl svenska som engelska.

Se http://www.copyrighthistory.com

Pingad på Intressant.

Upphovsrättens skyddstider

Förutom striden om IPRED och Pirate Bay pågår just nu också en parlamentarisk uppgörelse i EU om varaktigheten av de s.k. närstående rättigheterna inom upphovsrätten, dvs de som inte gäller upphovsmännen till verk, utan utövande konstnärers prestationer, t.ex. inspelningar med sångare, musiker eller skådespelare. Närstående rättigheter har också ”fonogramframställare”, dvs. producenter av inspelningar, som såvitt jag förstår aldrig är enskilda ljudtekniker t.ex. utan alltid olika typer av produktionsbolag. (Till de närstående rättigheterna hör också katalogskyddet och vissa rättigheter för fotografier som inte uppnår verkshöjd.)

Nu skulle alltså de närstående rättigheternas varaktighet förlängas från 50 år till 95 år var det meningen. Men jag läser i dagens SvD att kompromissförslaget 70 år vann, och Beatrice Ask säger att förslaget ”främst gynnar skivbolag och väletablerade artister”.

Jag håller med dem som tycker att denna förlängning är onödig. I gårdagens (23/4) tryckta SvD (ej på webben såvitt jag kan se) sade IFPI:s VD Lars Gustafsson att ”det finns en massa artister som är attraktiva och efterfrågade längre än så [längre än 50 år alltså/KET]. Det är otillständigt att de fritt kan utnyttjas i till exempel reklamsammanhang.” Jag hörde också gitarristen Janne Schaffer i P1 Morgon säga något liknande: ska andra kunna tjäna pengar på vad man har gjort? Läs mer

En delikat fråga om jäv

Turerna kring IPRED-lagen och Pirate Bay-rättegången fortsätter. Det händer nya saker nästan varje dag.

Ephone, tjänsteleverantören som blev först med att få ett s.k. informationsföreläggande enligt den nya IPRED-lagen, skrev häromdagen ett svaromål där de tillbakavisar kraven på att lämna ut IP-nummer. Jag brukar ju hävda att det inte är orimligt att det skapas medel för att ta reda på vem ens tänkbara motpart i ett mål är, så någon sorts lag i stil med IPRED behövs, fast det måste vara rättssäkert. Där sätter Ephones inlaga fingret på en rad punkter om konflikt med Lagen om elektronisk kommunikation (LEK), Sekretesslagen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Att lagstiftarna inte tänkt på detta kan ju förefalla konstigt. Ephones jurister hänvisar i svaromålet också till Datainspektionens remissvar till lagens förarbeten, där vissa av de här problemen påpekades. Man hoppas nu att detta kan leda fram till något bättre. Regeringen har ju sagt att man ska hålla ögonen på hur lagen fungerar i praktiken. Bland annat gäller det farhågorna att lagen skulle kunna utnyttjas för att pressa pengar av personer som inte har råd att riskera en rättegång. (Se även DN:s artikel.)

null

Och så var det radion som avslöjade att domaren i Pirate Bay-rättegången Tomas Norström är med i Svenska Föreningen för Upphovsrätt. Givetvis verkar det lite märkligt att han inte nämnde saken i samband med att en av nämndemännen nagelfors när det gällde tänkbart jäv, vilket också många kommentatorer påpekat.

Det har diskuterats en hel del om detta ”för” i föreningens namn. Betyder det inte att man är för upphovsrättslagen? Jo, jag antar det. Vore det inte konstigt om en domare var med i en förening som var emot lagen? Läs mer

Att sälja en del av sin själ

Författarförbundets ordförande Mats Söderlund tog häromdagen bladet från munnen i upphovsrättsfrågan (Dagens Nyheter 12 mars). Bland annat skrev han:

Poetens förhållande till sitt verk är personligt på ett djupt och orubbligt sätt, poeten och verket är i själva verket oskiljaktiga.
Det här tycks både fildelningspirater och producenter ha svårt att förstå. De förväxlar upphovsrätten med själva verket. De tror att texten, när den väl lämnat poetens hjärta, är något materiellt som man kan tillförskansa sig och göra vad man vill med, betalning eller inte.
Det är därför vi poeter har så svårt för att sälja våra dikter. Vi säljer i själva verket en del av vår själ. Det är därför vi så sällan höjer våra röster i sådana här debatter. Vi framstår som lallande idioter, det vi har att komma med är så abstrakt, esoteriskt och svårfångat att vi nästan bara kan uttrycka det med poesi, och blir lätt avfärdade.

Låt mig först säga att jag tycker att han har rätt i det mesta. Det är dock sällan man idag hör någon uttrycka det med sådan darr. När författarrätten diskuterades på 1700-talet var det dock inte ovanligt med den typen av uttalanden om hur speciella just andens och tankens frukter var jämfört med resultatet av annat arbete.

Talmannen Isaac Le Chapelier sade t.ex. i en rapport till franska nationalförsamlingen 1791:

Den heligaste, mest legitima, mest oantastliga, och med förlov sagt den mest personliga av alla sorters egendom är författarens egen tankefrukt […]

Läs mer