• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Stoppmärken och STOP-märken

Vårt nuvarande åttkantiga stoppmärke (eller STOP-märke) introducerades 1973. Motiveringen var bättre anpassning till internationell standard.

Det gamla märket med en uppochnedvänd triangel inskriven i en cirkel och ordet stopp med två p (se bild), kom 1952 (efter en lagändring i Kungörelse angående vägmärken m.m., SFS 1951:744). Innan dess fanns märkligt nog inget märke som krävde att trafikanten helt stannade. Det fanns dock ett med en uppochnedvänd triangel (utan cirkel och utan ord) som betydde att man skulle sakta ned vid korsande huvudled. Samma märke alltså som idag betyder väjningsplikt (eller lämna företräde!).

Det nya märket med både triangel och cirkel var en aning större än andra runda märken (diameter 90 cm istället för vanligen runt 60 cm). Det hade också motsvarigheter i andra länder, ofta användes där vit bakgrund istället för gul.

Detta vackra märke fick finnas bara i drygt 20 år, innan det ersattes av det åttkantiga röda med vit text och ordet STOP. Jag minns att det nya märket hånades rätt mycket när det kom, folk tyckte det var upprörande att ha ett ”felstavat” ord på ett svenskt märke. Och ölstop och bilkörning hörde väl inte ihop?

18 år efter att märket introducerats hade tydligen inte stormen helt bedarrat, för några som kallade sig Nya Tungomålsgillet skrev till tidningen Språkvård nr 2/1991 om det förhatliga märket:

Överallt i våra vägkorsningar står det åttkantiga röda skyltar med den vita texten STOP. Alla som kör bil har lärt sig att det betyder att man måste stanna innan man kör ut på större väg. Vad det står på skylten har liten betydelse för den vetskapen – de flesta andra skyltar talar till oss med enkla symboler, bara ibland med förklarande tilläggstavlor. Formen och färgen är mer betydelsebärande än själva texten.

Emellertid blir många, många svenskar irriterade, att inte säga något ännu värre, när de ser skyltar med en text som betyder något annat än myndigheterna avsett – i det här fallet dryckeskärl eller gammalt mått!

Svenska språket skiljer mycket tydligt mellan lång och kort vokal. I ord som mat, vet, hopa och stop och många andra markeras den långa vokalen genom enkeltecknad efterföljande konsonant. Det är viktigt att bevara den egenheten. Att blanda in främmande stavningssätt skapar bara oreda, långt utöver stoppskyltarna.

Gillet fick svar av Vägverkets generaldirektörs kanslichef, som bl.a. skrev:

I Wienkonventionen II om vägmärken och signaler, från 1968, träffade de fördragsslutande länderna en överenskommelse för trafiksäkerhetens främjande om att ha en enhetlig utformning av vägmärken. Konventionen följdes för Sveriges del av lagstiftning i början av 1970-talet.

Trafiksäkerhetsverket framhåller att märket skall betraktas som ett symbolmärke och därför inte främst ha sin betydelse utifrån de bokstäver som står skrivna på tavlan.

Not: Tack till Jan-Olof Montelius på Sveriges vägmuseum för hjälp med vissa fakta.
%d bloggare gillar detta: