• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Karlskoga: stadsbilden förr och nu

Min födelsestad Karlskoga har förändrats oerhört sedan jag flyttade därifrån 1975. Ja, det började faktiskt tidigare. De riktigt dramatiska rivningarna av den gamla stadskärnan vid Torget och i Ekmansbacken genomfördes 1972-73. Redan 1966-69 revs hus längs Värmlandsvägen och Bregårdsgatan för att lämna plats för Örncenter.

Naturligtvis hade det rivits och byggts tidigare, men då på det mera organiska sätt som alltid varit brukligt i Sverige. Enstaka hus här och där får ge plats för nyare byggnader, som hyfsat väl kan smälta in med de äldre byggnader som finns kvar. Men åren runt 1970 skedde rivningar av hela kvarter som mycket drastiskt förändrade stadsbilden.

Anders Wahlgren har gjort flera filmer om hur Stockholm (de berömda Klarakvarteren t.ex.) och Göteborg skövlades, men han har också konstaterat att förändringarna i många landsortsstäder ofta var ännu mera drastiska (se t.ex. ”Stadens själ” från 1993).

Jag gjorde i all enkelhet en liten film 2009 för att visa hur Karlskoga förändrats just runt Torget, med titeln ”Med vykort på stan i Karlskoga”. Först nu har jag lagt upp filmen på Youtube. Den är amatörmässig förstås, med ett lite väl abrubt slut (jag är ingen Anders Wahlgren), men den har tydligen uppskattats av många ändå.

Jag har tidigare lagt upp en del stillbilder från Karlskoga från 1950- och 1960-talen, en del tagna av mig, en del tagna av min far. Dessa finns på Flickr, och på min bildwebbplats på Smugmug. Jag hoppas kunna lägga upp fler bilder så småningom.

Karlskoga blev stad 1940, och då stod också det alldeles nybyggda stadshuset färdigt. Det var en för tiden ganska modernistisk byggnad (ritad av Sune Lindström, som också ritade ”Svampen” i Örebro) som egentligen på sin tid kontrasterade starkt med omgivningen, där kor gick omkring på en bondgård alldeles runt knuten.

Till vänster Karlskoga stadshus och stadshotell (nuvarande hotell Alfred Nobel), cirka 1939, granne med en bondgård. Det här var vid tiden då Karlskoga blev stad, uppenbarligen ännu en mycket lantlig stad. (Fotograf okänd.)
Interiör från det nybyggda stadshotellet. Genom fönstret kan man se att den huslänga som idag finns vid torgets östra sida ännu inte är byggd. (Foto: Arne Wahlberg, ingen upphovsrätt enligt Arkitekt- och designcentrum.)
Stadshotellet 1974. Fönstret som damen sitter intill på föregående bild är troligen det som syns här på bottenvåningen. (Foto: K-E Tallmo.)

Man kanske tror att rivningen av Ekmansbacken och husen vid södra Torget var något som stadens myndigheter bestämde på 1960-talet. Men tanken hade funnits länge. Redan 1943 fattades beslut om sanering av Ekmansbacken och nybyggnad av hus, där affärer och kommers skulle betonas framför boende som man ville förlägga till mera perifera områden i staden. Rivning hade troligen skett redan runt 1950 om inte ägarfrågan varit så komplicerad. Husen runt södra Torget/Ekmansbacken hade väldigt många ägare som var tveksamma att sälja, och de renoverade troligen inte heller gärna när de ständigt levde under hot om uppköp och expropriation. (Se Algot Holmströms bok ”Karlskoga” s. 332.)

Färgbilden visar Ekmansbacken 2009, med det stora parkeringshuset intill K-center, och den infällda bilden är tagen 1968. Man kan på båda bilderna känna igen ett hus, det gröna i bildens övre högra hörn. (Foto: K-E Tallmo.)

Man hoppas att dagens styrande i Karlskoga har en plan för hur de kulturellt betydelsefulla byggnader som finns kvar ska kunna bevaras.

Vid Centralplan är det mesta tack och lov tämligen orört (se bild nedan), även om det närbelägna Centralhotellet dessvärre revs 1975. Man anar också att den fantastiska Folkets Hus-byggnaden, som i år firar 60-årsjubileum, lever farligt. Hela stråket från Centralplan via Kungsvägen ned till Torget är dock bevarat, åtminstone om man räknar från 1950-talet då de fyra-femvåningslängor som ligger mitt emot kyrkan och gamla sjukstugan/nämndhuset byggdes.

Centralplan sedd från Sparbankens hus (det s.k. Blå huset). Bilden är tagen några dagar före högertrafikomläggningen 1967. Alla byggnader som syns här finns kvar idag. (Foto: K-E Tallmo.)
Centralhotellet 1972. Innan stadshotellet byggdes 1939, så var detta Karlskogas främsta nöjesetablissemang, med dans, kägelbana etc. Huset byggdes 1885, byggdes ut i flera omgångar och revs 1975. (Foto: K-H Tallmo.)

Andra byggnader som absolut bör bevaras är gamla Ordenshuset, där nu fotograf Saxin håller till, Bofors samlingshus och förstås en rad byggnader i Bofors (hotellet, huvudkontoret m.m.).

Många skolor har rivits – jag hoppas man far varligt fram med Bregårdsskolan. Den borde absolut k-märkas (eller q-märkas som det egentligen heter). Som gammal elev där är jag förstås partisk, men jag tror ändå att skolan är rätt unik i hur den då moderna arkitekturen fick samspela med landskapet som sluttar ned mot Möckeln. Skolan ritades av Folke Löfström, som f.ö. också hade samarbetat med Sune Lindström. Tyvärr har redan en del förändringar gjorts som förstör helhetsintrycket – ändå tror jag att mycket skulle kunna återställas. Gaveln som syns på de här bilderna är kanske det mest flagranta exemplet på en förfulande förändring.

%d bloggare gillar detta: