Dokument om folkskolan 1838, 1839 och 1842

Det talas då och då i dagens skoldebatt om den epokgörande svenska folkskolestadgan, som kom 1842. Den har varit rätt svår att finna i sin helhet på webben, men här har jag laddat upp denna text.

Idag kan man lätt få intrycket att ingen skola fanns före år 1842 och att folkundervisningen efter stadgans tillkomst var mer eller mindre fix och färdig. Men så var det inte. Som David Wästerfors uttrycker det i en artikel i Populär Historia (nr 5/2000): ”Ljuset som tändes 1842 var nog inte fullt så ljust som det ofta skildras – och mörkret dessförinnan inte fullt så mörkt.”

Tanken på en folkundervisning i Sverige fanns redan på 1500-talet, och i 1745 års uppfostringskommission ville man forma skolan mera efter industrialismens krav, med t.ex. mera matematik och fysik på schemat. Denna kommissions förslag gick dock inte igenom. Mera nyttobetonade var dock t.ex. trivialskolans s.k. apologistklasser, där praktiskt inriktad handelsundervisning bedrevs. Men någon verkligt bred folkundervisning – det som senare skulle kallas en gemensam bottenskola – fanns inte. Folkskolestadgan 1842 var dock början till en sådan, men helt implementerad blev den inte förrän en bra bit in på 1900-talet.

En person som engagerade sig i folkundervisningen var kronprins Oscar, som varit ordförande för den uppfostringskommitté som bildades 1825 och avlämnade betänkande 1828. Denna s.k. Snillekommitté diskuterade nya pedagogiska idéer, som bl.a. tog sig uttryck i grundandet av Nya Elementarskolan (ett läroverk) i Stockholm; dock var inte den breda folkundervisningen huvudämnet här.

1839 skrev kronprins Oscar en artikel (under pseudonymen ”–r”) i Post- och Inrikes Tidningar, där han pläderade för en folkundervisning. Även denna artikel har jag laddat upp i sin helhet här.

Det finns också en annan artikel som kan vara av intresse i sammanhanget: E.G. Geijers recension av ett tal av J.O. Wallin om skolan 1838. Både Geijer och Wallin hade suttit i Snillekommittén, men var då inte åsiktsfränder. Nu påverkades dock Geijer så av talet att han avföll – som det heter – från konservatismen till liberalismen och bytte åsikt i skolfrågan: ”Jag vet ej om de liberalare theorierna här vilja skryta af en seger; men visst är, att Philantropien eröfrat mig åt dem”, skrev Geijer och det decenniets kulturskandal var ett faktum. Artikeln är intressant på flera sätt, bl.a. beskriver Geijer i viss mening kunskapssamhället, och i nästan McLuhansk anda ser han de nya fortskaffningsmedlen som bärare av nya tankar:

Kanalerna, ångbåtarna, jernvägarna, all denna industriens genom verldshandeln mångfaldigade förkofran, hela denna fredliga, jordens alla slägter snart omfattande, gemenskap, är det endast varor de omföra? Mig förefaller det, äfven i fråga om tankevexling och tankealstring … liksom såge man här den nästa stora epoken till Boktryckerikonstens uppfinning, och en större.

Mer om skolan på denna blogg finns här.

Pingad på Intressant.
Till bloggens förstasida.

Annons