• Ny musik:

    Ny EP:


    Spotify | CD Baby

    Musik:

    CD:

    Bok (pdf):

    Bok (pdf):

    Tidskrift:

    Bok:

    eBook:

    Upphovsrätt:

    Farfar:

    Kisamor:

    Kulturnät Sverige:

Inte Biggles – men Worrals!

Alla grabbar läste väl Biggles som barn. Inte jag. Jag läste inte heller indianböcker. Och inte heller något av Enid Blyton. Men en gång råkade jag köpa en bok av kapten W.E. Johns.

Det var i hemstaden Karlskoga, och Lions Club hade ordnat loppmarknad ute på gården till en bilfirma på Pehr Lagerhielmsgatan (för övrigt alldeles intill min första skola – Lundbergs). Där under taken, som det normalt stod bilar under, hade man ställt upp bokbord med mängder av billiga begagnade böcker. Där hittade jag en bok, vars omslag såg spännande ut: ”Worrals i Frankrike” av W.E. Johns. Jag har för mig att den kostade 25 öre.

Bokens svenska omslag från 1948.

Detta hände väl någon gång 1960 eller kanske 1961, gissningsvis. Boken stod i min bokhylla i många år därefter. Oläst. Jag gillade alltid omslaget men kom aldrig så långt att jag läste texten. Böcker läste jag ju rätt mycket, både fack- och skönlitteratur – men inte just den.

Så småningom försvann boken, i samband med någon flyttning förmodligen. Men ganska nyligen skaffade jag den med hjälp av Internet från ett antikvariat. Det är märkligt detta hur lätt det har blivit att ta del av gårdagens kultur med hjälp av vår tids mest moderna teknik. Jag har för mig att den kostade 60 kr.

Det är nu i en artikel som den här man ska inflika att det naturligtvis inte är stor litteratur, om nu någon hade trott det. Men visst är boken trevlig underhållning, som dock utspelar sig mot bakgrund av alla de förfärligheter som tilldrog sig under andra världskriget. Den kom ut 1942 och originalets titel är ”Worrals Carries On”. (Se denna länk, där det bl.a. finns många fina gamla bokomslag.)

Krigets fasor finns med, men i nedtonad form. Alla som läste boken när det begav sig behövde förstås inte påminnas särskilt om att människor led och dog i kriget. När man nu läser den så här långt efteråt, så är det ändå påfallande hur få som dör – jag minns inte nu om det är någon alls. Sådant är mera antytt.

Worrals själv är en s.k. W.A.A.F. (Women’s Auxiliary Air Force), och boken börjar så här:

Flygofficer Joan Worralson, bättre känd i W.A.A.F. (Kvinnliga hjälpflygkåren) som ”Worrals”, satt på en improviserad bänk, bestående av en planka över två brandhinkar, försjunken i den enerverande sysselsättningen att vänta på att ”fåglarna skulle återvända till boet”. Det vill säga, hon väntade på att en anfallande patrull ur den division hon tillhörde skulle återkomma. Bredvid henne satt hennes bästa vän och oskiljaktiga kamrat, ”Frecks” Lovell. Inte långt ifrån dem stod en liten grupp flygare och spanade mot himlen i söder med samma intresse.

Tolv maskiner hade givit sig ut. Hur många skulle komma tillbaka? Det var den fråga som uppfyllde dem alla, fastän ingen kom sig för med att kläda den i ord. Sådana frågor är inte populära i militära förläggningar.

– Där kommer de, mumlade Worrals med ansträngt lugn röst.

En av piloterna, belgaren Leon Joudrier, är fördröjd under sitt flyguppdrag men återkommer så småningom, och Worrals noterar att det fastnat ett geraniumlöv på flygplanet. Hon vet att just denna sort inte finns i England – men i Frankrike – och börjar misstänka att skumma saker pågår. Worrals och Frecks hamnar inne i London, på klubben Green Parrot, där de får syn på Joudrier. Så småningom under en flygning kommer de för långt ut över Kanalen och befinner sig plötsligt i det ockuperade Frankrike. Här fortsätter äventyren på en landsortsbar med nazister i varje hörn och på nattliga åkrar, där man i hemlighet försöker få igång sitt flygplan.

Boken har ungefär samma atmosfär som t.ex. filmen Flyboys (som tilldrar sig under första världskriget, visserligen, men ändå) eller kanske ett avsnitt av TV-serierna Foyle’s War, Land Girls eller Call the Midwife (ja, efter kriget, men ändå), så det är konstigt att ingen (ännu) tycks ha kommit på idén att göra en TV-serie av Worrals äventyr.

%d bloggare gillar detta: