En delikat fråga om jäv

Turerna kring IPRED-lagen och Pirate Bay-rättegången fortsätter. Det händer nya saker nästan varje dag.

Ephone, tjänsteleverantören som blev först med att få ett s.k. informationsföreläggande enligt den nya IPRED-lagen, skrev häromdagen ett svaromål där de tillbakavisar kraven på att lämna ut IP-nummer. Jag brukar ju hävda att det inte är orimligt att det skapas medel för att ta reda på vem ens tänkbara motpart i ett mål är, så någon sorts lag i stil med IPRED behövs, fast det måste vara rättssäkert. Där sätter Ephones inlaga fingret på en rad punkter om konflikt med Lagen om elektronisk kommunikation (LEK), Sekretesslagen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Att lagstiftarna inte tänkt på detta kan ju förefalla konstigt. Ephones jurister hänvisar i svaromålet också till Datainspektionens remissvar till lagens förarbeten, där vissa av de här problemen påpekades. Man hoppas nu att detta kan leda fram till något bättre. Regeringen har ju sagt att man ska hålla ögonen på hur lagen fungerar i praktiken. Bland annat gäller det farhågorna att lagen skulle kunna utnyttjas för att pressa pengar av personer som inte har råd att riskera en rättegång. (Se även DN:s artikel.)

Och så var det radion som avslöjade att domaren i Pirate Bay-rättegången Tomas Norström är med i Svenska Föreningen för Upphovsrätt. Givetvis verkar det lite märkligt att han inte nämnde saken i samband med att en av nämndemännen nagelfors när det gällde tänkbart jäv, vilket också många kommentatorer påpekat.

Det har diskuterats en hel del om detta ”för” i föreningens namn. Betyder det inte att man är för upphovsrättslagen? Jo, jag antar det. Vore det inte konstigt om en domare var med i en förening som var emot lagen?

Upphovsrättslagen är ju en lag som försöker balansera olika intressen mot varandra, upphovsmännens genom en tidsbegränsad ensamrätt, och användarnas genom undantag i den ensamrätten. Att verka för en sådan lag är knappast att vara för en viss sida i de konflikter lagen är tänkt att reglera och lösa.

Jäv i detta fall skulle, såvitt jag förstår, kunna uppstå på två sätt:

1) Att domaren är medlem i en förening som också (i detta fall) kärandesidan är. Det kunde ha varit en golfklubb lika gärna.

2) Att domaren är med i en förening som anses verka för (i detta fall) kärandesidans intressen.

Om man drar det till sin spets skulle man kunna fundera över om inte varje domstol är jävig som tillämpar en lag, vilken som helst, när den ska döma i mål som avser personer som anser att denna lag är felaktig och därför kan överträdas (t.ex. som någon sorts civil olydnad). Kan en anarkist någonsin få en opartisk dom?

Det finns mängder av andra föreningar för jurister inom olika specialområden, t.ex. affärsjurister. Är de alltså också jäviga i mål som gäller deras specialitet? Är det jäv att olika partsintressens advokater träffas på Advokatsamfundets möten?

Leif Silbersky (se t.ex. DN) och andra jurister har framträtt i pressen och hävdat att detta kan utgöra s.k. delikatessjäv. Det är sannerligen ett begrepp med högst delikat tolkning.

Hårdrar man det, kan delikatessjäv vara närmast självuppfyllande. Såvitt jag förstår kan delikatessjäv uppstå bara det kan finnas minsta misstanke om jäv, berättigad misstanke eller inte. Så om tillräckligt många tror att jäv finns, så finns alltså jäv eftersom tillräckligt många tror det.

Det ska bli intressant att se vad hovrätten kommer fram till. Om man anser att jäv föreligger här så uppstår snabbt dramatiska konsekvenser även för andra juristers medlemskap i organisationer som syftar till att förbättra deras specialistkompetens.

Pingad på Intressant.