Omläsningen: När (M) lade om politiken 2004

I mitt synnerligen analoga och prasslande klipparkiv hittar jag en artikel från DN Debatt den 4 mars 2004 (den tycks inte finnas på webben), där Fredrik Reinfeldt, Mikael Odenberg och Anders Borg skriver under rubriken ”Vi lägger om vår ekonomiska politik”. Detta skrevs alltså nästan sex månader innan den borgerliga alliansen bildades i Högfors. Detta var startskottet för det som blev de ”nya moderaterna” och är även åtta år senare intressant läsning.

Man inleder artikeln med att konstatera att ekonomin förändrats och att IT-bubblan präglade 1990-talet, medan ”2000-talet inletts med en lågkonjunktur där människors frånvaro från jobbet exploderat och arbetslösheten bitit sig fast på nytt”. Jag antar att man menar sjukfrånvaro, men man skriver bara ”frånvaro”. En detalj kanske, men ganska signifikativ, och än mer signifikativ skulle den bli mot bakgrund av den utredning som socialdemokraterna tillsatte i september 2004 under ledning av Anna Hedborg. Som jag redogjort för i en rad andra bloggartiklar (här är en) tog ju alliansen över en socialdemokratisk politik på sjukförsäkringsområdet. Hedborgs utredning kom att läggas fram bara en månad efter maktskiftet 2006.

De rödgröna och alliansen lurar oss

Det är många kroniskt sjuka som far illa av hur dagens sjukförsäkringsregler tillämpas. Ofta redovisar medierna fall av svårt sjuka människor (se blogg och SvD) som tvingas söka arbete, medan arbetsförmedlarna inte sällan står helt oförstående. Många av dessa sjuka människor är inte, som det heter, anställningsbara. Men är detta verkligen något som inträffat de senaste fyra åren?

18 juni 2004 skrev DN i artikeln ”Allt fler får nej till sjukpenning” att omkring 2 000 personer helt eller delvis fått sjukpenningen indragen bara under årets första sex månader, eftersom de ansetts friska nog att arbeta. Cecilia Udin, utredare på Riksförsäkringsverket, menade att det nya systemet där sjukpenningen ifrågasätts redan från början, så att de sjukskrivna aldrig hinner få någon sjukpenning, är bättre eftersom man då kan ”sätta igång och jobba direkt och undvika passivisering”.

Västerbottens-Kuriren intervjuade den 22/10 2005 diakonen Britta Vester, som berättade hur utförsäkringen drivit människor till den yttersta förtvivlan, t.o.m. till självmord.

Sjukförsäkringen: sossepolitik i allianskostym

Dansaren Anneli Alhanko berättade i sitt Sommarprogram i radions P1 den 18 juli (vid tiden 1 tim. 14 min. cirka) om hur hon tvingades operera höften i höstas och blev sjukskriven tre månader. Hon hoppade då fram på kryckor. Försäkringskassan ifrågasatte dock sjukskrivningen och menade att Alhanko borde söka jobb. Arbetsförmedlingen tyckte att Alhanko borde byta yrke. Under tre månader.

Om nu detta ändå var ett undantagsfall! Men dessvärre är ju sådan idioti vardagsmat. Försäkringskassan ska sätta sjuka människor ”i arbete” vare sig de kan arbeta eller inte, vare sig det finns någon arbetsgivare som vill ha dem eller inte. Till och med människor som redan har en anställning på deltid, som anpassat sig till sin arbetsförmåga och i största samförstånd med sin arbetsgivare arbetar deltid, de måste prompt ut och söka ett annat arbete. Det skulle ju kunna tänkas att det finns ett arbete någonstans som de kunde arbeta heltid på. Att de här deltidssjukskrivna människorna redan hittat ett utmärkt sätt att arbetsträna och bekämpa sitt ”utanförskap” på, tycks inga myndighetspersoner förstå.